åtta timmar zürich

Bild: Syrris-pyrris med min D40.

Nu är vi äntligen hemma igen. Inte äntligen därför att Israel inte var trevligt, utan för att det är lite småjobbigt att resa i cirkus 22 timmar i sträck. Igår kväll gick vi och la oss i min morbror Birres frus Rosas mamma Saras lägenhet i Tel-aviv. De andra satt i en släktings lägenhet något kvarter bort och spelade kort. Vi fick i oss några få timmars slummer innan vi gick upp för att åka till flygplatsen - klockan ett på natten. Strax efter tre hade vi tagit oss igenom ett antal säkerhetskontroller. Eftersom Daniel inte är en ingift del av familjen var de extra nyfikna. Bor ni tillsammans? Hur ofta träffas ni? Lite konsultation med en annan flygplatsnisse med våra pass i högsta hugg och vi fick komma vidare.

På ingen annan flygplats jag har besökt röntgar de bagaget innan man ens fått checka in. Alltså, bagaget-bagaget skulle röntgas, inte handbagaget. Tre av fem väskor klarade sig, men mor och Daniel fick gå bort till en disk där de blev ombedda att "wait just a minute". Vi antog att de bootade om datorerna och förberedde något avancerat datorprogram då personalen ledigt stod och pratade med varandra utan att ha någon synbar brådis. Efter några minuter vände sig vår snubbe till oss. Is this your bag? How old is it? Who packed it? Okay, have a nice flight. Förutom att de aldrig skulle säga "have a nice flight" på det här stadiet. Vi fick streckkoden vi behövde och fick vandra till incheckningen. Vad var grejen med att låta oss stå och vänta medan de gjorde... ingenting?! Grr. Sedan flöt allt fint. Lite tråkigt var det bara att sitta och vänta i över två timmar på att få gå ombord på planet som skulle gå halv sex. Jag och syrran shoppade superbilliga skor halv fem på morgonen. Det är ju normalt?

Jag sov massor på det stora planet mellan Tel-Aviv och Zürich, vilket var det stora kruxet på hemresan. Zürich alltså. Vi kom dit kl nio och planet till Stockholm gick halv fem. Vad gör man på världens tråkigaste flygplats i nästan åtta timmar? Den enda maten man hade råd med var en hamburgerrestaurang som mot alla odds serverade vegetariska burgare och det fanns ingen bra stans att fördriva tid. Se bilden ovan. Det var vad vi gjorde sista halvtimman, efter att ha spelat kort, tittat på Svensson Svensson på min minililla mediaspelares skärm och spelat minröjaren på Daniels ipod. När vi äntligen fick kliva ombord planet till Stockholm och lyft och fått käk och blaha blaha slocknade jag igen. Det är vad jag sovit det senaste dygnet. Det senaste väldigt hektiska dygnet. Nu är vi äntligen hemma igen. Kelso luktar som morfars lägenhet och det finns tusentals bilder att kolla igenom och redigera (yay). Och en väska att packa upp. Blä. Men nu ska jag sova... efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. Godnatt.