torsdag 30 oktober 2008

vardag.

Jag har jobbat två dagar nu, men förkylningen (i alla fall vissa symptom) hänger fortfarande kvar. Jag har haft lock för öronen i flera dagar, vilket lättade under några minuter nu på eftermiddagen men sedan gick tillbaka igen, och näsan jävlas.

Så fort jag blev tillräckligt frisk för att gå till jobbet tog jag tillfället i akt att på hemvägen åka förbi staden och införskaffa ett antal muggar med Beatles-motiv som jag spanat på och längtat efter ett tag nu. En missräkning var dock att den med Abbey Road-omslaget på var slut. Jag hade ju en idé om ett självporträtt med mig, iklädd min Abbey Road-tröja, framför Abbey Road-affischen, hållandes i Abbey Road-muggen och Abbey Road-blocket. Nej, jag är inte ett dugg nördig! Hur som helst. Jag fick istället släpa hem Sgt Pepper, Revolver och Yellow Submarine. Alla föreställande album covers förutom den sistnämnda som bara var väldigt tematisk. Och underbar. Jag dricker safarite ur den just nu.

Nu sitter jag och funderar över vad jag ska klä ut mig till på morgondagens halloweenfest och om jag ska ha muffins eller inte till kvällens film.

tisdag 28 oktober 2008

694 bilder. Tre år.

Nu börjar första fasen, att samla in bilder, av projekt:fotoalbum komma till sin ände. Alla bildfiler som jag kan hitta på min dator och som ska hamna i albumet är utsorterade. Just nu är det 694 stycken. Jag vill inte riktigt tänka på vad det kommer kosta att framkalla skiten. Plus att jag ska försöka jaga fram lite bilder från andra människor. Typ el madre, kanske Daniel och emmy-lou. Tove? Till exempel från studenten har jag knappt några bilder alls.

Det var lite lustigt när jag kom förbi en viss gräns, någon gång runt bildmapparna från i våras, och det blev lite mindre smärtsamt att kolla på bilderna. De hade blivit lite bättre. Lite skarpare och renare. Halleluja! Märks det att jag har väldigt mycket fritid just nu?


Början: överraskningskalas för Elin när hen fyllde 16.
Slutet, i alla fall for now: Midsommarafton -08



Och så råkade jag mitt i allt bläddrande snubbla över detta citat:
"Om det finns wokad älg på hultsfred är väl älgen en del av samhället"
Det är bara syrran som kan säga så bra grejer. Heja heja!

i don't know, oh i don't know

The Beatles sjunger för mig, bara mig, och jag städar rummet. Sängen är bäddad för första gången på säkert flera veckor och man kan se flera kvadratdecimeter fri yta på skrivbordet. Jag är fortfarande sjuk och den största anledningen till att jag städar, förutom att jag vantrivs med att bo i the alps of smutstvätt, är för att jag ska "känna efter" och bestämma mig för om jag är sjuk imorgon också. My boss wants to know. Det är inget fel i det, jag skulle också vilja veta det om jag var chef. Problemet är att jag måste vara vuxen och ta ansvar, ta en beslut och stå för det. Å ena sidan känner jag mig inte frisk än (om än mycket piggare än de senaste dagarna) och å andra sidan har jag varit sjukskriven i fyra dagar nu för andra gången på under tre veckor. Och egentligen är det ju jag som är vikarien. Man anställer inte en vikarie för att behöva fixa en vikarie för vikarien. Och mitt kontrakt går ut på fredag och ska ersättas med en arbetsform jag inte har någon aning om hur den kommer se ut. Så det skulle sitta fint med raketsprudlande energi så jag kunde göra ett grymt jobb just nu.



När jag har tid på mig när jag städar, och städar ordentligt, hittar jag allt som oftast saker och ting från ett annat liv. Så länge sedan att det inte var jag som gjorde det. Idag hittade jag min frimärkssamling. Jag minns sena nätter i köket i radhuset där vi bodde förut, där jag och syster min satt med varsin balja vatten och högar med frimärken. Jag minns att händerna kändes äckliga och att det luktade svagt, svagt av något. Lim kanske. Jag tyckte inte om lukten. Kanske var det därför dessa kvällar spreds för vinden. Kvar finns ett album med förvånansvärt många frimärken. Hela grejen kändes aldrig speciellt äkta, då 99 % av alla frimärken kom hemifrån morfar där de legat i lådor sedan trettiotalet, minst. Men fina är de. Särskilt den högt upp till vänster med jordklotet deformerat till ett hjärta. Ironiskt kanske att just det märket är från USA. Äsch. Jag gillar idén ändå.

måndag 27 oktober 2008

strössel

Baby kom hit ikväll. Vi bakade muffins och såg på Livet i Fagervik.
Det är en jättesöt serie vi råkat snubbla in i två gånger nu. Från början till slut.
Och jag blir ännu mer kär i finlandssvenska av den.

grodlik

Jag har varit hemma idag igen, konsumerat näsdukar och te i mängder. Känt mig överflödig och äcklig. Grodlik. Inte en död groda. Som en groda. Jag tänker inte gå in på alla detaljer som denna exotiska (faktiskt!) förkylning innebär, men jag kan garantera att det inte är trevligt.

Alla vegetariska matlådor är utrensade ur frysen, för länge sedan uppätna. Dagens lunch fick bestå av en burk vita bönor i tomatsås med lite fräst lök i och stekt potatis. Jag överdoserade både olja och salt och därför kändes potatisen aningen för onyttig. Ser ni inte vilka problem jag har? Ve och fasa.

Speaking of problems, läste jag i alliansfrittsverigeblogen om underbara kd:s syn på homosexuella äktenskap. Jag visste redan innan att de inte alls är överens med mig i frågan, och framför allt lägger fram väldigt dåliga argument för sin sak. "But this takes the dumb ass-cake" som Red Forman skulle uttryckt sig.

Jag har länge tyckt att det är helt ofattbart att kd fortfarande sitter i riksdagen, men någonstans har jag insett att det verkar finnas folk som liksom kd helst skulle vilja leva i 1800-talets moralvärld. Det jag dock inte kan förstå är hur övriga partier (främst alliansen) fortfarande ser det som ett problem (som alltså ska diskuteras och kompromissas för att lösas) att kd inte anser att hbt-personer ska få gifta sig. Hur många mandat har kd egentligen i riksdagen? Hur många har övriga partier? Eftersom alla andra partier är överens och alltså är i övertygande majoritet kan jag inte se varför kd skulle vara ett problem. Lägg fram en motion. Rösta. Se vad resultatet blir (hoppsan, nämen vad trevligt!). Diskuterats har det gjorts länge nog. Jag är trött på diskussionen. Det är dags att det händer något också.

Well, detta kan man också göra om man är sjuk. Lägga ner väldigt mycket tid på att bli upprörd och skriva en rant om det.

söndag 26 oktober 2008

OST - träff

Okej, jag ljög lite förut. Jag skulle inte alls bara sitta och läsa framför brasan och ha det mysigt. Lite bildredigerande krävs ju också för att dagen ska kännas komplett. Igår var det ost-träff, en tillställning då ett tjugotal människor som råkat ramla in i samma irc-kanal, #ost, träffas och har det trevligt. Så här i efterhand känner jag att jag skulle gjort alla människor där, inklusive mig själv, en tjänst genom att inte dyka upp. Jag var ju sjuk, vilket gjorde mig taggig och konstig mot alla andra samtidigt som mitt psyke översatte omgivningens agerande till: "den hatar dig". Plus då att det kanske inte gjorde mig speciellt mycket friskare, utan snarare tvärt om. Grr.



Ovan: Kai, Zyrethe, Pespi eller vad hen nu behagar ha för nick idag. Strax efter ankomst. Soffan blev aldrig obebodd från det ögonblicket. Jag hoppas att den får vila idag.

Nedan: Min kära delfy i köket mitt under pågående matlagning.





Ovan: Matlagning. Pasta och vegetarisk pastasås (i alla fall för mig).

Nedan: Det var höst utanför fönstret, och tyvärr innanför också.

hej. jag är toss. och idag är jag sjuk.

Idag är jag en sjuk människa, precis som jag varit den senaste tiden. Tröttheten som visade sig ha något med min skalles hälsa att göra, den pysslar jag om just nu. Badar i näsdukar och de hundra tusen objekt som jag sprider omkring mig men är för matt för att plocka upp igen. Böcker, godispapper, tekoppar och rena kläder. Och smutsiga kläder för den delen. Jag ser mig omkring och tänker att jag måste städa. Snart. Helst så fort som möjligt.

Istället kommer jag samla in digitala bilder till projekt:fotoalbum och läsa mycket Harry Potter. Ja, jag läser Harry Potter. Mycket. Jag fick för mig att jag ville läsa om den sista boken. För att då få med alla detaljer måste jag ju läsa den nästa sista boken. Så under dessa sjukdagar har jag suttit i vardagsrummets fåtölj med Kelso the cat i knät och plöjt igenom åtminstone halva the half-blood prince. Mor min frågar om jag verkligen har tillräckligt långt liv för att läsa om böcker (som jag redan läst om). Jag svarar att jag läser det jag vill läsa. Läslust!



Detta är då jag själv. En liten illustration. Och jag anser denna bild mer lämplig än en från nuläget, då min näsa är lika röd som vantarna på den här bilden. Grr. Och tillåt mig förklara att denna bild inte alls är såhär oskarp i verkligheten. Se flickr för bevis.