toss gillar djur.

Har fått mitt material från Djurens Rätt. Även om jag valde en mikroskopisk summa att bidra med varje månad känns det bättre än att inte göra något alls. I längden kommer det bli en del. Passade på att skicka iväg en femtiolapp till WWF också. Jag gillar tigrar och jag faller helt för deras utskick med bilder på söta tigerungar. Det känns bra att vara god. Enda smolket i bägaren är att jag påmindes om hur jag glömt att lägga till Eating Animals av Jonathan Safran Foer i min senaste beställning böcker. Tur att jag fick presentcheckar i för tidig födelsepresent...

om att skaffa ett jobb och stanna där.

Jag var bara sju år när jag lärde mig att älska Andrew Lloyd Webber's Jesus Christ Superstar. Musiken i luften omkring mig i slutet av 90-talet lät inte alls som den i filmen. De första tonerna i introt, gitarren, en hel skara olika instrument som tillsammans skapade en hel ljudbild, helt olik den som kom ur kommersiellradio.fm gjorde mig helt fascinerad. Jag förstod inte vilket språk de sjöng på, bara att det handlade om Jesus. Musiken var det enda viktiga. Mina kompisar hade lagom mycket förståelse för min fascination. Bredvid färgglada Disney-filmer såg denna pastelliga 70-talskornighet ut som något från en helt annan tid.

Jag har aldrig slutat älska det. En av de största förlusterna med att strunta i spotify är för mig att inte längre ha tillgång till albumet (med Ian Gillan från Deep Purple i huvudrollen). Youtube kompletterar när jag kräver att höra de bästa låtarna. I den fina förslagsspalten till höger föreslogs en intervju med Ted Neeley, snubben som gör rollen som Jesus i filmen från 1970-talet. Förtjust över att få en glimt av denna barndomsidol utanför filmen började jag titta, men var i slutet ganska fundersam. Vet ni vad han 40 år efter att filmen släpptes jobbar med? Han sjunger rollen som Jesus i uppsättningen av Jesus Christ Superstar. Varje dag. Ibland två gånger om dagen. Att vara musikalartist måste ju självklart räknas som ett av de mer coola jobben på den här planeten, men vill man för det spela samma gig i 40 år? Till och med att jobba på kontor kan te sig mer varierande. Den dagen jag blir författare (haha) tänker jag inte skriva samma bok om och om igen.

helgens hundra bilder representerade av tre st.

För det första, en visuell upplevelse av min rant om piller häromdagen. Hårresande, don't you think? De runda pillren är vitaminer, kosttillskott. De färgglada (ledsna) är antidepressiva.

Hela lördagen var jag barnvakt åt mina tre helt fantastiska och underbara småsysslingar. Hela helgen var väldans jäktig, men lördagen var det bästa även fast jag på söndagen fick träffa väldigt mycket fina vänner. Snart är ungarna stora och vill inte ligga och gosa i soffan och se på Trolltider. Det är så fint att få borsta tänder, läsa godnattsaga och ligga och krama dem till sömns. Jag ser inte fram emot när de blir stora och jag måste förklara för dem att varken Star Wars, Harry Potter eller Pirates of the Caribbean är gjorda av legofigurer, egentligen.

Söndagen ordnade jag maratonfika för att lite halvt uppmärksamma stundande årsdag av min födelse, inget märkvärdigt. Det var väldans trevligt, massor av söta människor dök upp och klok bästis gjorde marängsvisstårta med kolasås <3 Kelso sprang omkring och kollade läget men jag förstod inte riktigt varför förrän vi gått in och han raskt skuttade upp på bordet. Ja, han ska väl också få sin del av kalaset?

om medicinkapslar.

Jag skrek rakt ut och pappa trodde väl antagligen att jag hittat ett dött djur. Så var inte fallet. Istället hade jag bara öppnat min nya förpackning medicin för att kolla in de nya kapslarna. De var till hälften orangea i en nyans som på något magiskt sätt ser sjuklig ut, och hälften transparenta så man kan se alla små delar av medicin studsa omkring därinne. Till skillnad mot de förra kapslarna som var djupt blodröda är dessa mycket mer obehagliga. Om jag nu ska vara så pass sjuk att jag behöver medicin kan jag väl åtminstone få snygg, uppiggande medicin? Som den rosa med röda ränder! Det stör mig lite nu att jag inte har fotat alla så jag kan jämföra. Vem bestämmer egentligen vilken färg mediciner ska ha? Om det nu ens är ett jobb. För i såna fall har någon fått betalt för att göra min nuvarande medicin så creepy som möjligt. Kanske var det målet. "Glöm inte, du är sjukelisjukelisjuuuk!"

PS. 300 mg (2 kapslar) Venlafaxin + 1 vegetariankosttillskott + 1 d-vitamintablett = en jävla massa piller varje morgon.

citat jag är avundsjuk på.

Jag minns inte vem det var, eller i vilket radioprogram, men jag har hur som helst snappat upp en mening (kanske var det ett sommartwitter från Jättestora Frågor med Johanna Koljonen?) som gav mig den där rullande känslan i magen när någon verkligen har lyckats få till något riktigt poetiskt och fantastiskt. Jag önskar att jag någon gång kan skapa något lika bra.

"Min kropp har gått vidare. Min själ och mitt hjärta ligger kvar i den rostiga teskeden som du gröpte ur mig med."

jag är sådär lagom uttråkad i hålrummet mellan sommarlov och termin:

Din/ditt första:
Operation: Blindtarmen desarmerades 1 dec 2006.
Piercing: Nada.
Sport: NEJ!
Husdjur: Guldfiskarna!
Semester: Jag vet att jag besökte både Israel och skärgården i mammas mage.
Konsert: Någon med föräldrarnas kör antar jag.

Just nu:
Äter du: Rien de tout.
Dricker du: Vatten med mycket citron.
Ska du: Eventuellt kanske möjligtvis göra något åt den enorma klädhögen på golvet.
Lyssnar du på: Pink Floyd, mums!
Väntar du på: Ett tecken från en högre makt att det kommer vara roligt att städa den här gången!
Tittar du på: Ingenting särskilt.
Har du på dig: Lila knästrumpor, pastellig klänning som mamma sytt för hundra år sen och en stor stickad kofta.

Din framtid:
Barn: När hormonerna kräver det.
Giftermål: Om jag får barn.
Karriär: Som det ser ut nu kommer jag sluta som en dammig forskare i ett hörn, alternativt som misslyckad författare.

Vad du föredrar:
Kramar eller kyssar: Jag vägrar välja.
Kortare eller längre: ... jag och min man kommer få jordens sötaste hob-barn!
Snygg mage eller snygga armar: Richard har både och.
Busig eller lydig: Inga kommentarer.

Tror du på:
Kärlek vid första ögonkastet: Jag har ingen anledning att inte tro på det.
Mirakel: Visst, men enbart såna som inte går mot fysikaliska lagar etc.
Aliens: Jag tror inte inte på aliens.
Magi: Jag är en total mugglare.
Ett himmelrike: Nej då.
Tomten: Nopes.
Änglar: Nej nej nej.
Transformers: *suck*

Blandat:
Önskar du att du bodde någon annanstans: Ja.
Tycker andra att du är attraktiv: Ja.
Dricker du: Nej, mina mediciner tillåter det inte.
Använder du droger: Endast receptbelagda sådana.
Vilket schampo använder du: Det enda jag kan minnas är det med Bamse från apoteket <3
Vilken parfym använder du: Hud luktar så mycket godare. Parfym är bara ruskigt dyrt vatten.
Vad är du rädd för: Att vara obetydlig när jag dör. Att folk jag bryr mig om ska tycka illa om mig.
Gillar du att tvätta: Det är bättre än att dammsuga.

Har du någonsin:
Kysst en främling: Halvfrämling?
Tappat bort glasögon/linser: Nej.
Brutit ett ben: Nej.
Rymt hemifrån: O ja!
Krossat någons hjärta: Tyvärr.
Mobbat någon (som haft känslor för dig): Varför skulle jag göra det?
Gråtit när någon dött: Floder.

dagens tre bra saker:

1. Att få vakna upp bredvid personen jag älskar. Hn är alldeles varm, luktar fantastiskt och är sanslöst mjuk bakom öronen.
2. Har sicksackat alla (två) delar till nästa sy-projekt, en långklänning. Nu måste jag fundera hur allt ska fungera, rent tekniskt. Men gjort arbete är alltid positivt!
3. Luften bet mig inte i kinderna när jag gick en sväng på kvällen och lyssnade på helt nya avsnitt av Tankesmedjan (tack världen!).

jag kan inte delge exakt vad jag tänker på, men det här är nästa naturliga steg i kedjan.

le solitude.

Hoppar skriker sparkar slåss äter sig ut genom magen fast det går inte för magen är för stark och innan den slitit sig ut har den blivit alldeles svag i knäna och tappat all styrka i musklerna och fallit ihop i en hög av gelé som säger kaboom kaboom och skickar vibrationer och vågor genom hela kroppen snabbare och snabbare tills det hoppar igen och försöker komma ut för det är outhärdligt att vara instängd att inte få slita ut det här och leva med det utanför kroppen att inte få ha mitt hjärta hos mig.

Kvinna, vill du vara fri? Skaffa en menskopp! Då är du ett steg närmare målet.

paradies pink (h&m kan inte stava?)

Morbror Birre kommer hem från Israel, jag målar naglarna rosa och ska skvallerfika med vänner från högstadiet. Det är min alldeles lagom söndag. Det är ju viktigt att peppa inför psykiatri-besök imorn (har varit "ledig" därifrån hela tre veckor!).

PS. Och jag sorterade bort skräpet ur blåbären jag plockade igår. En del av dem är så stora att man kunde tro att de är odlade, manipulerade, prydnadsbär! Jag som gissade att de flesta buskar skulle vara halvdöda så här långt in på sommaren.

min nya bästa vän.

Nu kan jag inte minnas om min nya bästa vän heter Jonas eller Joakim, men vilket som är den röd och har +10 skill i blåbärsplockning. Det senaste halvåret har jag prioriterat överlevnad framför motionsträning och plötsligt är jag lika andfådd som alla amerikanska turister jag och morsan passerade i trapporna på väg upp i Eiffeltornet. Det är inte helt okej. Motivationen att börja träna igen verkar dock inte komma fram av att man upprepar "jag måste verkligen börja träna!", för det har jag provat hela sommaren. Jag har ännu inte börjat (gör det typ, imorn) men jag kan tänka mig att slå två flugor i en smäll: plocka blåbär. Jag har lila händer och två liter blåbär som väntar på att rensas i köket. Frukostfil deluxe is waiting!

all the good times are on their way.

Första matpeppen på över ett halvår. Då räknar jag självklart inte det sötsug som dyker upp med jämna mellanrum. Cravings efter våfflor, ostkaka och vispgrädde har inte lämnat mig ifred. Det är mat i övrigt jag varit fasligt otänd på. Den här veckan har dock en tanke legat och malt i baksidan av huvudet: rödbetormedchevre rödbetormedchevre rödbetormedchevre!

sovkompis

När jag och Kelso bor själva i huset sover vi tillsammans varje natt. Det är mycket trevligt att vakna från en stressdröm och ha en varm pälsboll bredvid sig. Inatt var han dock kanske lite väl blöt... Det är synd att han inte är lika avslappnad med fler personer i huset. När alla är hemma ligger han själv i ett hörn - inatt ville han inte vara själv ens när jag gick upp för att kissa. Han följde med in i badrummet. Sötkatten.

pros and cons

Är löjligt nöjd med gnuggis-tatueringen facket välsignade mig med på Pride. Mest placering och form, kanske inte det exakta motivet.

Enormt missnöjd med nattens mardrömsmaraton. Orm-drömmarna är vanligtvis korta och intensiva. Inatt var det ett återkommande tema utan att det någonsin blev mildare. Eftersom jag vaknar upp ungefär varje timme minns jag allt.

nils, 93+

Det mest framträdande med morfar nuförtiden är hans ansträngda andning och revbenen som tydligt syns genom hans tunna hud. Jag tittade in i hans sovalkov igår, slängde en Expressen i knät på honom och gjorde hans dag. Sommarsolen hade inte en chans att nå in till hans gömställe. Fortfarande orkar han sträcka upp handen och tända sänglampan. Tur är det. Jag fyllde på hans saftglas, hjälpte honom med sugröret och skivade upp lite banan på ett fat.

"Morfar, det är viktigt att äta!"
"Är det?"
"Ja, det ekar så fasligt annars."
"Gör det?"

Han ser fundersamt ut i luften, tänker efter. Sen ser han på mig och tillägger

"Ja, kanske är det det som ekar."

varför är du vegetarian?

Jag kan inte låta bli, när jag träffar nya människor och särskilt ungdomar, att nämna att jag är vegetarian. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon gång kommer jag träffa någon som är som jag, som inte äter kött. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon en dag ska säga att de inte stödjer tortyr och mord av oskyldiga djur. Jag kan inte låta bli att hoppas att samma person ska följa sitt påstående med valet att inte äta kött. Jag kan inte låta bli att förundras över att intelligenta och empatiska människor inte verkar kunna lägga ihop två och två. Jag förstår inte poängen i att förställa sig som medmänniska, samtidigt som man tycker att det är värt att djuren mer eller mindre sitter i koncentrationsläger bara för att man själv tycker att kött är så gott. Jag kan inte förstå hur man kan besitta en sådan självkänsla att man anser sig värd att andra mördas för sin egen njutning. Jag förstår verkligen inte och jag kan inte låta bli att undra.

Jag klarar inte av att se mer än 1 minut, 5 sekunder av den här filmen.

Frågan är inte varför jag är vegetarian. Frågan är hur du kan förklara för dig själv och ditt samvete varför du äter kött.

110802

Köpa massor av tyg och fantisera om klänningarna jag ska sy.

Besöka Pride, hetsa politiker och samla in ungefär 20 kondomer.

Sushi, chailatte, reklamgodis. Richard, Emmy och Micke.