Sista dagen i Israel tillbringade vi i Tel Aviv-Jaffa. Jaffa är den gamla staden och Tel-Aviv den nya. Nu är de ihopväxta utan tydlig gräns. Den här dagen hade vi bättre väder än någon annan på hela veckan. Nästan 20 grader och sol! Underbart. Vi åkte först till Jaffa för att besöka en loppis. Och förresten är det lite underbart att loppmarknad heter flea market på engelska. Bisarr direktöversättning egentligen, och helt sann.
Vi stod ett tag och såg ut över medelhavet.
Utsikt mot Tel-Aviv.
Frenetiskt fotograferande.
Mirre och Rosa. Happy happy!
Vi gick mot loppisen genom en marknad. Hur många marknader besökte vi egentligen, totalt? Tusen?
Den blå gitarren!
Världens minsta lilla bongotrumma...
Syrris i en affär.
Köpte en klocka i den här stilens porslin. Jag ville ta med mig hela högen hem, så fint var det.
Många undernärda katter överallt. Jag ville gosa med dem (saknade Kelso rätt rejält vid det här laget) men... naej.
Loppis!
Efter att ha vandrat runt på loppisen ett tag körde vi in till Tel-Aviv för att gå på ännu en marknad.
Vi hittade Daniels gata!!
Marknaden vi hamnade på var en lång, nästan oändlig, gata full av stånd. Det såldes bland annat jordgubbar som såg helt otroliga ut. Vi bestämde oss dock för att vänta till i sommar. Suck.
Efter att ha kommit igenom marknaden var vi rätt hungriga och började leta efter ett ställe att äta på, gärna pizza. Det tog hur lång tid som helst. Till slut släpade vi oss fram och var villiga att käka nästan vad som helst, men som tur var hoppade ett pizza-ställe upp på trottoaren. Kosher-pizza!
Dock var pizzorna mycket större än vad servetrisen sa, varpå vi beställde några fler än vi behövde. Jag kan aldrig käka en hel pizza själv, så jag hade kunnat skippa min beställning och sno några slices från de andra. För de skar upp den i förväg i köket. Det borde svenska pizza-bagare också göra, så att det är fritt fram att käka. Pizza är så segt att skära upp själv. Hur som helst var det supergott.
Efter maten rullade vi ner till stranden. Mission var inte att bada, men att mysa lite.
Jag, Daniel och Mirre kunde inte låta bli att känna lite på sanden. Den var så finkornig att den kändes som vätska.
Det var ungefär 20 grader i vattnet, inte alls farligt, och vågorna kept coming in.
I det här läget tänkte jag att tack och lov för autofokus. Jag hade kameran i ena handen och skorna i den andra, så annars hade allt blivit crap. Eller så hade min solgula skor eventuellt blivit stulna. Tack och lov för autofokus.
Syrrans bild, både ovan och nedan.
Vi var glada och ville inte gå därifrån.
Daniel demonstrerar glädje.
Nu längtar jag fruktansvärt mycket till sommaren. Jag skulle absolut inte ha något emot att vara där en sommardag med 30 grader och några grader varmare vatten.
Sedan hade vi sand mellan tårna som vi försökte sopa bort så effektivt så möjligt.
Vi ville återuppleva ett av våra minnen från 1999: en glassbar vid stranden i Tel-Aviv. Vi hamnade på ett ställe som i alla fall serverade glass. Jag bad om lite grädde på toppen och de verkade kunna läsa mina tankar eftesom glassberget var krönt av ett gräddberg. Just the way I like it! Sedan satt vi där i solnedgången och åt glass.
Jag vill uppleva den där solnedgången igen, men en annan årstid, för det blev snabbt rätt kallt. Och det kändes ännu lite kallare eftesom vi åt glass.
Vi gick tillbaka till bilen och passerade en Banksy-målning. Det var lite coolt att se en i verkligheten. Vi spenderade sista kvällen i Israel med att packa, vilket var en riktig utmaning med alla prylar vi lyckats plocka på oss.
Sedan gick vi upp ungefär innan vi gått och lagt oss för att åka hem. Bilder från Zürich, dagen därpå:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar