årssummering 2011.

Årets uppgift: Klara närapå 100% studietakt för att kunna flytta hemifrån. Och att flytta hemifrån.

Årets depression: När vi fasade ut mina antidepressiva i våras och jag inte kunde tänka på något annat än hur mycket jag ville dö. Sen började vi om med nya mediciner.
Årets räddning: Egen lägenhet, äntligen.
Årets vän: De som jag visste utan tvekan skulle ta emot mig när jag rymde hemifrån.
Årets nykomling(ar): Richard, Metral och Micke hängde jag inte med innan.


Årets konsert: Roger Waters i Globen var coolast, men vill också nämna Red Hot Chili Peppers som var över förväntan bra och Opeth som var ascoola men blev lite förstörda av min huvudvärk.
Årets kommer-aldrig-glömma: Richard, lägenhet, rymma.
Årets dricka: It's got to be tea.

Årets maträtt: Wookade äggnudlar med grönsaker och nötter.
Årets klarar-mig-inte-utan: Vänner.
Årets resa: Tunnelbanan från Alvik till Farsta Strand för lägenhetsvisning. Läste Tvåkönad av Maja Bondestam och kände på mig att jag var på väg att kolla in mitt framtida hem. Några längre resor har det knappt blivit av i år.
Årets bråk: När jag rymde hemifrån.
Årets film: Svårt att säga. Om jag får vara oseriös så The Expendables.
Årets hjälpande hand: Richard alternativt föräldrar som fixade bostadsrätt.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Vissa självdestruktiva saker utförda i alltför goda vänners sällskap.
Årets befrielse: Flytta hemifrån!
Årets upptäckt: Starcraft är fan en hel sport och Sayle är jävligt kul.
Årets lyckligaste dag: Med Richard. Antagligen när vi promenerade runt Kungsholmen och doppade tårna i vattnet och åt sushi och glass i somras.

Årets chock: Hur gamla människor blir när de blir ännu äldre. Farfar finns inte längre fastän han fortfarande lever.
Årets årstid: Sommaren.
Årets fest: Jag har inte festat mycket alls det här året. Det är så att jag vill påstå att nyårsnatten var årets bästa fest. Den var fenomenal på många sätt och en speciell turning point.

Årets garv: Sayle. Tankesmedjan.
Årets skämt: Det grisrosa rummet i scoutstugan? Nej men jag vet inte.
Årets ord: Uguu~
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Hemma hos Richard innan vi flyttade ihop antar jag. Annars Mineur.
Årets mest uppskattade plats: Lägenheten < 3
Årets flitigaste redskap: Datorn, telefonen.
Årets drog: Kääääääärleeeeeeeeek!

Årets låt: Self vs self - Pendulum feat In Flames
Årets lögn: Vissa människors trollningar.
Årets sanning: Kultur är viktigast.
Årets bäst välbehållna löfte: Nyårslöftet för i år var att snagga mig, and so I did. Att jag efter ett tag lät håret börja växa ut berodde inte på att jag inte trivdes i det. Jag älskade den frisyren väldigt mycket, men jag blev för rastlös. Det är lite trist att se exakt likadan ut varje dag. Jag vill kunna variera mig. Så nu är målet hippie-hår anno 2004.

Årets sämst välbehållna löfte: Att städa?
Årets mest skrämmande händelse: Att vilja dö så mycket att det inte går att tänka på annat. Att rymma hemifrån.
Årets det-trodde-jag-aldrig: Att jag skulle flytta. Att jag skulle bli kär.
Årets komplimang: Richard. Det är helt ofattbart att han vill vara med mig. Så jävla coolt.

Årets jag-hatar-dig: Diverse allianspolitiker. Om jag nu skulle hata någon (inte vidare konstruktivt).
Årets citat: Dunno. Kommer inte på något jag kan dela med mig av i alla fall.
Årets förlåt: Dunno.
Årets kallaste händelse: Hela långa iskalla vintern. När jag sov ensam använde jag tre täcken, en värmepåse och tjocka sockor.

Årets hetaste händelse: Sommarnätter med varm människa under för mycket täcke.
Årets roligaste snubbe: Banderas har en tendens att muntra upp mig.
Årets roligaste tjejer: Emmy-Lou.

Årets finaste grabb: Banderas, Metral som randomly ger mig choklad.

Årets finaste brudar: Fanny, Evve, Emmy, Fine osv.

Årets läskigaste mojäng: BW. Glados.
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Ingen speciell och det är fortfarande svårt att gråta. Måste verkligen anstränga mig när jag väl behöver göra det.
Årets pigga-upp-låt: Moves like Jagger och Nyan-Cat
Årets café: Mineur eller Gråmunken
Årets te: Himlagott
Årets se-upp-till-artist: Steven Wilson, Mikael Åkerfeldt.
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Diskmaskin.
Årets tv-program: The Big Bang Theory och How I Met Your Mother
Årets tråkigaste högtid: Påsk? Eller vänta, då var jag ju med coola människor. Men så värst mycket högtid var det inte.
Årets lyckligaste stund: Med Richard i vår säng i vår lägenhet när vi precis har gått och lagt oss. Tryggheten och lyckan att få vara där.

jag typ saknar typ att vara snaggad typ.

genom mitt fönster.

Soluppgången petade på mina ögonlock tills jag vaknade imorse. Och då menar jag verkligen soluppgången, inte solljuset kontra nattmörkret. Från huvudänden av sängen där Richard lämnat mig för viktigare saker (jobb, bleh!) såg jag rakt genom lägenheten och fönstret, ut över trädtoppar där himlen glödde i femtontusenmiljarders färger. Att jag vaknade var kanske en överdrift. Jag tittade upp, noterade att det var sjukt snyggt, somnade om. Hade jag vaknat på riktigt hade jag ju invid texten presenterat en visual aid. Är lite sur nu att jag inte kunde dra mig upp och fota det. Antagligen tänkte jag att lägenheten kommer ge mig fler sådana tillfällen. Det var ju trots allt den första morgonen med klar sikt under hela den långa första veckan vi bott här (och nu är dimman tillbaka).

krisen drabbar alla.

Hela förmiddagen har jag lyssnat på P3 (morgonpasset är mysigt) och det mest intressanta som framkommit är att stackars Berlusconi måste skjuta upp sitt skivsläpp (!) eftersom han är för upptagen med Italiens ekonomiska kris, ett antal rättegångar mot honom och hålla ihop sin regering. Han är allt begåvad den mannen! Kanske har han bara för många bollar i luften? Om lilla Silvio kunde tänka sig att lämna brudarna och musiken ifred så kanske han kunde bli en hygglig politiker? Fast nej.

rant de las musica-chicas.

Detta är inte vad jag vanligtvis terroriserar internet med, men den här videon fascinerar mig. Jesus är ascool och det är roligt att leta symbolik. Kan dock tänka mig att avvara de (allt för många) delar där Gaga dansar omkring i så få plagg hon kan hitta. Det är inte en slump att "starka kvinnor", suveräna sångerskor av någon anledning är mer nakna än påklädda närhelst man ser dem uppträda. Patriarkatjävel. Den närmsta manliga motsvarigheten jag kan hitta from the top of my head är Red Hot Chili Peppers. För typ hundra år sedan. Det var mer påklätt i Globen vill jag lova. Men seriously, den dagen det krävs av en ung sångare att han uppträder i kalsonger och dansar runt (en stång) sådär väääääääldigt sensuellt för att bli en stor stjärna (eller att det händer över huvud taget) slutar jag klaga. LOVAR!

PS. Flyttar imorgon och det här är sista natten hemma hos mamma och pappa. Skjuter upp den resfeberliknande kommer-inte-kunna-somna-episoden och läser lite Questionable Content.

nedräkning: T-2 dagar.

Jag rear ut mitt tonårsrum, allt ska bort. Minnen ner i lådor, bilder samlas in och bäddas ner mellan halsdukar och temuggar. U t m a t t a n d e.

dagens tre bra saker: tors 27 okt (4 dagar kvar)

1. Var bokstavligt talat fem minuter inne hos banken och skrev under de sista pappren för lägenheten. Firade med Jelly Beans och Wuthering Heights av Emily Brontë.

2. Har inte somnat en enda gång när jag har pluggat (!!)

3. Packade ner resten av min garderob förutom strumpor och ytterkläder och hela bokhyllan. Det tog större delen av kvällen, och när jag var färdig insåg jag att min nyinköpta bok fortfarande låg i påsen i hallen.

nedräkning: 5 dagar kvar.

Jag kan räkna upp alla de saker jag flyttar ifrån, men det känns roligare att tänka på allt det jag flyttar till; exempelvis att kunna sova varje natt eftersom min man (sambo!) ligger bredvid mig varje natt och gör mig trygg, i en större säng än min, i en lägenhet med ljuslila köksluckor och röd sovalkov där vi får äta våfflor varje dag. Oh heavens! Och det kommer vara fyra gånger så många bokhyllor som jag har på mitt rum, vilket innebär att alla mina böcker och lite till kommer få plats. Målet är ju att ha en hel vägg helt täckt av bokhyllor. Jag kan inte tänka mig något mer hemtrevligt. Jag hoppas att träden utanför köksfönstret har lite löv kvar då, så det finns aningen höst att titta på vid frukostbordet. L ä n g t a r.

And on a completely different subject, hur coola är inte mina kängor?!

Flashback till när jag var osynlig men utpekad och kändes som om varje dag i skolan var en implosion i min mage. Dagen när jag inte visste vad jag skulle göra, var jag skulle ta vägen för att ta ha hand om känslan och ensamheten och få den att försvinna. Jag gick igenom korridoren, förbi där alla i klassen satt och pratade, hoppade ut genom ett fönster och gick runt huset, in i kapprummet och genom korridoren igen. Ut genom fönstret in förbi ut in för jag vet inte hur många gånger och jag hörde någon säga något irriterat men jag vet inte om det var åt mitt håll.

i have no words for this madness.

två saker:

Först, för den som är lika seg som jag på att lyssna igenom årets alla avsnitt av Sommar i P1 så är det här den kompletta listan av alla från årets säsong jag anser värda att lyssna på:

Mark Levengood
Henrik Larsson
Babben Larsson
Timbuktu
Jonas Jonasson
Nanne Grönvall
Clara Lidström
Johan Wester
Martin Fröst
Gina Dirawi
Maria Wetterstrand
Yukiko Duke
Lars Ohly
Helena Bergström
Dilsa Demirbag Sten

För det andra är det här det enda jag vill lyssna på just nu, om och om igen. Kan vara en av mina absoluta favoritalbum/ep någonsin. Varvar det och King Crimson för att hålla mig i ett någorlunda lugnt och trevligt tillstånd när jag skriver tentan. Hoppas på att bli färdig idag (peppar peppar!).

tentadistraktion.

Jag köper inte nya kläder av princip (bara nya gamla kläder, dvs second hand), men känner mig frestad att vara olydig när jag ser den här bilden. "I think, therefore I nom" Kan det bli mer klockrent? För att vara en person som är löjligt förtjust i funny t-shirts är det lite underligt att jag själv endast äger en, och dess komiska effekt verkar inte ens ha spridit sig längre än till ägaren. Epic fail. Jag får fortsätta tråna på internet och digga Jobjörn. Communist party, woo!

kvack!

Med över hälften kvar att skriva på hemtentan tar jag till desperata metoder för att räta upp situtionen: julmust, singoalla och lösgodis. Jag är så trött på att vara i den här pressade situationen att producera text som man inte har någon aning om ifall den duger eller överhuvudtaget handlar om det läraren vill att den ska handla om. Jag vill bara flyttpacka så jag slipper bo mitt i ett bombnedslag av kassar och lådor. Slippa plugga i ett bombnedslag. Men det har jag inte tid med. Socker löser allt. För ett tag åtminstone.

nattliga tankar (skjuter upp mardrömmarna).

För det första kom jag nyligen hem från (tentauppehållet) Operan. Jag, syrran och mamma såg Carmen. Åh, som jag längtat! Tror jag var 13 år senast jag såg den. Jag kan varenda melodi, varje ton och ofta större delen av texten. Jag tror att en anledning till varför jag var bra på franska i högstadiet (?) är för att jag ständigt lyssnade på mappas LP-version av operan och jämförde de franska texterna med den engelska översättningen i dess booklet. Oh, happy times! Kvällens uppsättning var musikaliskt helt strålande. Det kändes i hela kroppen och hjärtat. Tyvärr var scenografin sämst. Många av sångarna verkade härma pappdockor och ibland såg de knappt åt varandra, fastän de skulle föreställa älskande. Dessutom drog de ner ridån var och varannan minut för att göra drastiska ändringar på scen. Typ flytta en glödlampa eller så. (Obs! Sant.)

För det andra gjorde jag en kopp grönt lime-te när jag kom hem. Om nom nom. Det passade sig fint till lite tentautfyllnadsflummidum. Förklaring är inspirationen vilken jag hämtade av videon nedan. Jag önskar att jag fick skriva en sån här uppsats istället. Hur mycket jag än älskar Simone de Beauvoir kommer jag aldrig sluta uppskatta kreativiteten i nedanstående verk.

"socialdemokratin är inte längre en ideologi, det är en opinionsundersökning"

Ola från Tankesmedjan i P3 säger det jag redan tänker om dagens politiker (och då inte exklusivt om sossarna). Så istället för att jag ska göra ett knapphändigt försök att förklara mig, lyssna!

Tillägg: apropå modeordet entreprenör jag tjatade om tidigare, hur trött börjar man inte bli på "vi måste bli tydligare med att förmedla vår politik"-epidemin som härjar bland alla partier som backade (-ish) förra valet?

Animals Being Dicks. Något så simpelt håller mig från att sova ikväll. Men det är kul att skratta tills man gråter, även om man är ensam.

dagens tre bra saker: tis 18 okt

1. Richard följde med mig till tandläkaren imorse. Jag var inte ett dugg nervös när vi gick dit (framsteg!), men väl i väntrummet dunkade hjärtat som om jag vore en litet kanin framför en stor lastbil. Då var det skönt att ha en varm hand att hålla hårt i. Tandläkaren och sköterskan känner mig och min fobiska sida sen tidigare och gör sitt bästa för att göra mig bekväm. Det tackar jag för! Inga hål försökte de pracka på mig heller. Lättnaden var stor.

2. Mitt nya orangeröda nagellack har efter två dygn inte skavt av sig det minsta lilla, just the way I like it.

3. Känslan att komma in från regnet, göra en kopp te och hitta godis som Richard lämnat kvar åt mig och krypa ihop under mysigaste filten för att bara en liten stund se en sitcom.

mary wollstonecraft och jag.

"Men ack, äkta män, och deras livskamrater, är ofta bara förvuxna barn - ja, på grund av tidiga utsvävningar knappast ens män till sin yttre form - och om den blinde leder den blinde, behöver man inte komma från himmeln för att säga vilken konsekvensen blir."

You just got burned, 18th century-style! Visserligen tagit helt ur sammanhanget ur hennes klassiska "A Vindication of the Rights of Woman", men älska att redan 1792 våga kläcka ur sig den sortens dissiga formulering. Indirekt riktad till Rousseau och gänget. I love it!

dagens tre bra saker: sön 16 okt

1. Morfar lever fortfarande (mot alla odds!). Han kom ut med färdtjänst, satt och läste expressen bredvid mig som pluggade och spelade spel på en överskattad surfplatta (Niclas, vi har en iPad - det har inte duuuuu!) och åt som en häst. Det är bra grejer om man siktar på att bli minst 94 år.

2. Jag har bara ~200 sidor att läsa till onsdag i Genushistorian och är mer än halvvägs färdig med skissen över första tentafrågan. Det är ett bättre läge än igår. Nice!

3. Powernap med Kelso, sunday style.

tips.

Blev länkad till en blog med roliga bilder och finurlig, välformulerad text. Check it out!

konsert, wei.

The British Pink Floyd Show i måndags.
Red Hot Chili Peppers i tisdags (bild + awesome!)
Opeth en torsdag i december.

Jag gillar't!

dagens tre bra saker: fre 14 okt

1. Nya ELLE kom. Den prenumerationen förlängs nog. Slog upp den direkt efter en lång diskussion vid middagsbordet om definitionen av feminism (hur kan man INTE vara feminist?!!?!?!?!??!?) vilket gav mig en hög ironiska kommentarer. I can take it. Jag pluggar genus så jag vågar öppna en modetidning utan att oroa mig över ökad press på utseende eller att sex håller på att försvinna (enligt brittiska septembernumret, eftersom killar nöjer sig med porr nuförtiden och det är ju killar som definierar sexet - eller hur?). I'm only in it for the clothes. Och Jessika Gedins boktips.

2. Kelso var kelig. Jag fick säkert en hel halvtimmas keltid. Win! Bästa pluggsällskapet. Dock var jag för slut för att hålla ögonen öppna, så det blev inte tillräckligt läst. Jag undrar hur länge mottot "det löser sig" håller? Absolut terminen ut!

3. Sushi till middag. Glass och färsk ananas till efterrätt. Dessutom vinner jag över båda päronen i Wordfeud.

mardrömmar igen igen och igen.

Min kloka pojkvän säger att jag ska försöka glömma mardrömmarna när jag har vaknat, sluta tänka på dem. Det går bättre eller sämre men oftast det senare. Vanligtvis går det i alla fall att försöka. Inatt var jag i Auschwitz, jagades av nazister, letade efter mat till små barn, gömde mig i kyrkor, klädde ut mig till nunna för att inte hittas, var i Auschwitz Auschwitz Auschwitz och stod i kö för att mördas och kämpa argumentera gråta vill inte ångesten folk som spottar sparkar skriker hånar och säger att "varsågod, självklart ska du få något att äta, vi sätter upp det på din nota!" och serverar en ett ruttet äpple och en macka för 280(0?) kronor gå förbi kamrarna där de brännmärker oss och klämmer ihjäl husdjuren med glödheta järnplattor. Precis på gränsen, in till gaskamrarna kanske, hittade jag någon högt uppsatt som lyssnade och smugglade ut mig, mamma och min syster. Pappa var det inte tal om. Bara kvinnor och barn, som om det var ett annat Titanic. Om och om igen. Hela natten. Det är en av de drömmar som jag inte kan glömma. Alltså har jag legat i hög utan att plugga eller packa idag. Jag mördades inatt och behövde visst lite tid att bearbeta det. Ser sjukt mycket fram emot att sova i natt.

farfar om farmor.

En av de mindre uppenbart bra sakerna med att flytta är sakerna man hittar när allt ska packas ner. Farfars böcker med hela sin tid med farmor nedtecknad har jag förut låtit stå i bokhyllan efter att snabbt ha bläddrat igenom och tittat på bilderna. Några år senare är jag mer nyfiken. Han har gått igenom alla almanackor och sammanställt nästintill dag för dag vad de haft för sig. Det är otroligt fint. "Min Ruth" skriver han. Jag hoppas nu verkligen att få vara någons partner in crime när jag blir gammal. Det som går att läsa mellan raderna är hur de cirklar runt varandra, aldrig tillräckligt långt bort. Nu när de är alltför gamla för att göra något av det han antecknat är de bara så lyckliga över att ha varandra. Farfar kramar farmor och säger att "det ska nog bli bra" när hemtjänsten och släktingar viner omkring dem och tjatar om rullatorer, mediciner och kostråd. Bara de får vara tillsammans.

Ur anteckningarna för 1999:

"Den sjätte åkte vi till Axelsberg för Effie 12-årsdag [min kusin]. Hon fick många gåvor. Från oss fick hon en slant och en bok om Riddartiden. Dagen därpå åkte Ruth till Södersjukhuset för prov av hörapparat. Jag gick till "Snickis" och använde bandsågen en stund. Den åttonde januari såg vi filmen "Indonesian coventry", en spännande film som slutade 00.10. Vi tog var sin besk innan sänggåendet. Den nionde januari var vi på Rigoletto på Kungsgatan och såg filmen "Fucking Åmål", som även vi gamla medgav att den var mycket bra. Söndagen den tionde var det minus 10 grader och vi tog oss till en utställning på Gröna Paletten. Den var tyvärr inte sevärd."

"Den tredje mars var det ett himla liv för att ett statsråd fått hyra en lägenhet av en privat värd. Det var väl svårt att få tag på någonstans att bo, men tidningarna ska ju också leva?! Den 24:e hade Ruth en "Förstaträff" med damveteranerna i området. Med andra ord syjunta."

"Den 29:e april köpte jag en brosch som Ruth önskade. Den var gjord av konstnären Neeij. Den 30:e april var det sång vid Rålambshov."

kategoriseringar.

Det finns inget finare man kan tänkas vara i dagens Sverige än en entreprenör. Det ordet är magiskt. Så fort det i vilket tänkbart sammanhang som helst dyker upp blir folk oerhört imponerade och positivt inställda. Missuppfatta mig inte, entreprenörer (vars skapelser inte är destruktiva) är väldigt... bra. Men är de inte bara en av alla de sorters människor som finns där ute? Hur coolt blir det att kunna dra igång ett random företag i jämförelse med hur det skulle se ut om alla sophämtare slutade jobba. Jag menar att vissa jobb är mer fundamentalt viktiga än andra. Barnskötare, vårdare, infrastrukturmänniskor etc. Att sitta och pilla med siffror kan i min värld aldrig jämföras med att ta hand om barn eller rädda människoliv. Varför är då entreprenören så populär? Varför hör jag det ordet var jag än vänder mig? Hur blev det plötsligt den mest statusfyllda egenskapen att tilldela sig själv? Kanske för att det är så vår kära alliansregering byggt upp landet. Kan du inte vara din egen lyckas smed och ge dig själv ett jobb passar du helt enkelt inte in i Den Nya Samhällsordningen. Att vara nöjd med att arbeta i någon annans företag eller för den allmänna nyttan är inte lika fint längre, även om man gör ett minst lika viktigt jobb. Därför stör jag mig lite för mycket på entreprenören, hur mycket gott de än kan tänkas göra. Eftersom att det känns som om det är den nya arbetslöshetsförsäkringen. Var din egen chef så kan du inte få sparken.

med kassie.

Det räcker inte med att få pussa honom på nosen, jag behöver honom för att kunna sova. Det är tröttsamt. Man kan inte lägga rabarber på en hel person. Det funkar inte så. Jag får använda en kudde som substitut, klänga lite på den och simulera hur jag hindrar R från att somna när vi är i samma säng. Det funkar. Lugnet är betingat till att ligga mot och lite över något. Gissa hur mycket den här aspekten av att bo tillsammans tilltalar mig?

Jag har gått tillbaka till mitt gamla destruktiva stadie där jag inte vill gå och lägga mig. Nu eftersom jag är rädd för att inte kunna somna. Att ligga och vrida sig i timmar skrämmer mig av någon anledning. Kanske blir det bara för mycket med mardrömmarna som jag vet ska komma, att det blir som att dra av ett plåster väldigt långsamt.

Vad skönare är är att jag nu när jag bott hemma ett par veckor och stressat ner mig igen från att fara omkring över hela stan för att hitta boende, så blir det åter igen trevligt att plugga. Allt jag ska läsa framöver verkar bara otroligt intressant och jag kan endast se goda saker i att umgås med mina böcker över en kopp te. Inte ens hemtentan som tar vid om en vecka (hjälp!) skrämmer mig. Det löser sig!

coffeebreak.

Mikey var i Stockholm över helgen. Vi drog en maratonfika på fredagseftermiddagen och uppdaterade våra dokusåpaliv för varandra. Hans innehöll mest drama och mitt sjukt goda nyheter. Jag har varit sjuk i veckan och inte varit duktig på att plugga av den anledningen, men nu kan jag inte koncentrera mig för det enda som far genom huvudet är antingen saker som behöver göras innan jag flyttar eller lovey-dovey bilder av hur mysigt jag och Richard kommer ha det som sambos. 1 000 000 vuxenpoäng - check! Därför borde jag verkligen sluta fika med folk. Jag måste gräva ner mig i ett hål och läsa om genushistoria, vilket kan vara det mest intressanta ämnet någonsin. Och apropå det, ekonomihistoria eller religionshistoria i vår? Jag kan inte bestämma mig. Jag vill bara fika.

bokstavligt talat. om tjejen då. bara. förutom tunnelbanelinjer och sl som är krösus.

I november smäller det. Tusen utropstecken. Godnatt.

gamla klassiker dör aldrig.

Lyssnade på ett avsnitt av förra veckans Tankesmedjan i P3 och noterade att Emma Knyckare klippt ut ljudet av Michael Kelso som skriker BURN! i That '70s Show. Freakin' awesome! Jag vet inte hur många gånger jag kollat på de fem första säsongerna av den serien, säkert tio gånger. Minst. Jag och syrran samlade på oss de färgglada boxarna. De duger vilket humör man än är på och vi kan alla avsnitt i princip utantill. Jag gillar perioden när Steven och Jackie är tillsammans. Delvis därför att hn måste kämpa lite för att få kärleksbetygelser och hn för att kunna ge dem.

Jag har efter ett antal veckors nedräkning gjort ordentlig nytta av mitt mini-halsont och skaffat mig en dunderförkylning. Det var på tiden! Idag var jag dock tvungen att besöka psyk och gå på en föreläsning i skolan på kvällen. Jag kämpade mig iväg, knarkade halstabletter och nässpray och spenderade eftermiddagen på Richards säng. Det är hemligheten till att orka en sådan dag. Hn ordnade med varm soppa, choklad och kramar. Bästa medicinen! Nu är jag dock ledig nog att kunna ligga hemma och kurera mig ett tag. Bring it, baby!

mera mardrömmar.

Jag och Fine stod på en brygga på Ingarö-sidan av Grisslingefjärden. Natt. Några prickar på himlen som jag först trodde var stjärnfall innan jag insåg att stjärnfall ritar streck över himlen. De kom närmare och då syntes par av prickar. Flygplan. De kom ännu närmare, glödde. Sedan flög de över våra huvuden, norrut, brinnande jetplan som kraschade in i skogen på andra sidan vattnet. Jag kunde svära på att det var vad jag hade sett. När jag vaknade upp senare på natten och såg avlägsna flammor utanför fönstret visste jag att vi behövde dra på en gång. Mamma och pappa ville inte. Jag fick skrika på dem. Mycket. Kelso stretade emot men jag höll honom hårt, hårt och försökte balansera en kasse med fotoalbum på axeln. Ovärderliga saker får inte brinna inne. Sen flög jag runt, bokstavligt talat, och pratade med folk. Berättade vad jag sett, undrade vad som hänt. Ingen hade sett några flygplan. Inte brandkåren heller. Sen började det om. Eld och lågor, få folk att förstå att vi måste fly för att inte dö. Igen och igen.

Nya avsnitt av grymma sitcoms. Det är en av få anledningar till att hösten kan vara välkommen. Det och att kunna ha på sig mina nya Docs. Rawr!

personer jag blev ytligt förälskade i förra veckan:

1. David Tjeder, lärare i genushistoria på SU. Är överentusiastisk, använder fler adjektiv än vad behövs och drar engelska one liners.

2. Tjejen i kassan på Espresso House i Kista.
"Sitta här eller ta med?"
"Sitta här."
"Åh, vad mysigt!"
Till alla.

3. Random snubbe jag satt bredvid på bussen.
"Have a nice day!"

när man finner sig utan någonstans att bo är det tur att man har vänner

Plötsligt utbröt tumult och på mindre än en timma var kånken packad med det nödvändigaste och jag var på väg hemifrån. Den ryggsäcken är banne mig otrolig. En veckas leverne fick utan problem plats. Jag sov på tältsängar hos underbara vänner som jag aldrig skulle klara mig utan, begravde näsan i tjocka skolböcker för att slippa tänka när jag väl förstått att psyk och soc inte riktigt var för mig. Eller så är det jag som är för frisk för dem. Jag spelade mycket Wordfeud. Det är nice. Jag som haft sug efter alfapet i flera år men ingen att spela mot.

Nu är jag hemma igen. Min lilla röda anteckningsbok är full av klotter. Det var den och jag i en vecka. Mardrömmarna har inte riktigt släppt än. De ligger kvar där inne och försöker omvandlas till ett minne, ännu hellre prosa.

Nu måste jag tvätta. För även om det går att ha sitt liv i en kånk en vecka så kräver det lite backup-arbete.

Hm. Fast nej. Jag tror jag rymmer hemifrån istället. Den som kan inkvartera mig för en natt eller två är jävligt söt. Call me!

le mys d'automne

Solen skiner, himlen är blå och träden visar upp en mer blandad färgpalett än jag är van vid. Jag känner mig lite dålig som knappt stoppat nosen utanför dörren. Kanske blev jag avskräckt när resultatet av att katten gick ut var en present i formen av en död mus? Man tackar, liksom. Nej, det verkar onödigt att tänka på hur mycket jag borde göra när det jag gjorde också var väldigt fint. Te, choklad, film och Richard. That's some good stuff, ey!

Nu när jag lämnats ensam resten av dagen kan jag ägna mig åt en del annat som behöver göras, som att byta lakan, göra manikyr, fylla i två enorma psyk-formulär och läsa några hundra sidor i boken jag är inne på (fluffigt, romantiskt). Let's rock this saturday night!

dagens tre bra saker:

1. Mamma hittade en skrift från längesen när hon rotade bland gamla saker hon sparat. Jag har ännu inte hunnit fördjupa mig i den, men den utlovar ju onekligen väldigt bildande läsning!

2. Jag mötte upp Metral för att plugga. Vi hann ungefär bara med att åka till Frescati och leta reda på de kompendier jag behöver för terminen, men det var trevligt att hänga ändå. Särskilt eftersom hn var så söt och hade köpt med sig Pocky till mig :)

3. Den bekvämaste skjortan i mannaminne, en höstig klänning och en stickad tröja med vita och rosa ränder från Myrorna. I freakin' love it! Det var egentligen mamma som skulle handla kläder, men jag borde insett att det var kört så fort jag gick med på att gå in i affären.

vad jag tänker på när det regnar ute.

Sängen är min nya hang out-spot. Jag går och lägger mig tidigt, läser tills jag inte kan hålla ögonen öppna och sover sedan tills det inte går att ens halvslumra vidare längre. Jag snittar tio timmar varje natt. Jag närmast kryper upp ut i livet. Idag tänker jag inte låta det sträcka sig längre än husväggen. Det regnar ute. Att plugga går segt. 8 sidor tar mer än en timma att läsa. Jag är olycklig.

I mitt huvud snurrar tankar om barn. Jag vill ha en mage att klappa på, en bebis att gosa med, en lintott att kittla på magen och sjunga ramsor för eller en lillgammal som sitter i knät och ställer frågor om allt som är viktigt och underligt i världen. Inte för att jag ska ha barn eller så. Idag är den sortens enkla glädje den enda jag kan känna samhörighet med. Jag hoppas verkligen att tillfälle ges så jag kan flytta in hos mina sysslingar några dagar i vinter. Att mysa med dem gör mig allt annat än olycklig.

Varför är det så sanslöst nice att gå upp på morgonen och det första man gör äta några godisbitar? Varför? Det är ju inte bra på något sätt!

Glädjen i att...

Känna sig avvisad av världen. Gå och lägga sig klockan nio. Läsa i två timmar. Ha svårt att sova. Vakna konstant mellan mardrömmarna. Inse vid femtiden att blodet rinner och ställa sig i badkaret för att tvätta sig och ignorera kattens fascinerade blickar. Gå och lägga sig igen och försöka övertyga sig om att livmodern inte alls krampar så farligt att man måste gå ur den varma sängen igen för att fixa en varmvattenflaska att trycka mot magen. Ge upp efter en halvtimma. Halvsova i ett hav av skräck till klockan nio. Happy happy!

pre-höst nostalgi.

Morbror Birre åkte hem inatt. Nu är huset lite lugnare. Birre är pratglad, vilket är väldigt trevligt, men ibland lite ansträngande. Särskilt på morgonen när det känns som om man har ett ton tallbarr i huvudet.

Det känns helt fel att tänka, och än mer att erkänna för omvärlden, men det är alldeles för varmt ute nu. Jag har mentalt ställt om till höstläge för länge sen. Det känns väldigt förvirrat att när jag nu klär mig för höstväder svettas som en gris. Jag som har hittat en assoft mockajacka längst in i garderoben och har längtat lite efter mina baskrar. Inte blir det väl bättre när jag fått hem mina röda Dr Martens-kängor heller. Ish.

doing the birthday jammin'

Det finns två riktigt fina saker med att fylla år. Först att man får femtontusen små kommentarer på facebook. Det är lika fint som falskt (för de som egentligen bryr sig hör av sig ändå) men gör mig ändå glad. Det andra är att man får bestämma vad som ska ätas. Jag ropade för thailändskt och mamma lyckades ordna ett bord åt oss på det mysigaste och plojigaste stället på Södermalm. I like! Där var hela fina familjen, morbror Birre och Richard. Vi hade en riktigt mysig kväll, och det är allra viktigast.

Nu ljuger jag alltså inte längre när jag säger att jag är 22. Har ju gjort det ett tag nu. Oopsie!

toss gillar djur.

Har fått mitt material från Djurens Rätt. Även om jag valde en mikroskopisk summa att bidra med varje månad känns det bättre än att inte göra något alls. I längden kommer det bli en del. Passade på att skicka iväg en femtiolapp till WWF också. Jag gillar tigrar och jag faller helt för deras utskick med bilder på söta tigerungar. Det känns bra att vara god. Enda smolket i bägaren är att jag påmindes om hur jag glömt att lägga till Eating Animals av Jonathan Safran Foer i min senaste beställning böcker. Tur att jag fick presentcheckar i för tidig födelsepresent...

om att skaffa ett jobb och stanna där.

Jag var bara sju år när jag lärde mig att älska Andrew Lloyd Webber's Jesus Christ Superstar. Musiken i luften omkring mig i slutet av 90-talet lät inte alls som den i filmen. De första tonerna i introt, gitarren, en hel skara olika instrument som tillsammans skapade en hel ljudbild, helt olik den som kom ur kommersiellradio.fm gjorde mig helt fascinerad. Jag förstod inte vilket språk de sjöng på, bara att det handlade om Jesus. Musiken var det enda viktiga. Mina kompisar hade lagom mycket förståelse för min fascination. Bredvid färgglada Disney-filmer såg denna pastelliga 70-talskornighet ut som något från en helt annan tid.

Jag har aldrig slutat älska det. En av de största förlusterna med att strunta i spotify är för mig att inte längre ha tillgång till albumet (med Ian Gillan från Deep Purple i huvudrollen). Youtube kompletterar när jag kräver att höra de bästa låtarna. I den fina förslagsspalten till höger föreslogs en intervju med Ted Neeley, snubben som gör rollen som Jesus i filmen från 1970-talet. Förtjust över att få en glimt av denna barndomsidol utanför filmen började jag titta, men var i slutet ganska fundersam. Vet ni vad han 40 år efter att filmen släpptes jobbar med? Han sjunger rollen som Jesus i uppsättningen av Jesus Christ Superstar. Varje dag. Ibland två gånger om dagen. Att vara musikalartist måste ju självklart räknas som ett av de mer coola jobben på den här planeten, men vill man för det spela samma gig i 40 år? Till och med att jobba på kontor kan te sig mer varierande. Den dagen jag blir författare (haha) tänker jag inte skriva samma bok om och om igen.

helgens hundra bilder representerade av tre st.

För det första, en visuell upplevelse av min rant om piller häromdagen. Hårresande, don't you think? De runda pillren är vitaminer, kosttillskott. De färgglada (ledsna) är antidepressiva.

Hela lördagen var jag barnvakt åt mina tre helt fantastiska och underbara småsysslingar. Hela helgen var väldans jäktig, men lördagen var det bästa även fast jag på söndagen fick träffa väldigt mycket fina vänner. Snart är ungarna stora och vill inte ligga och gosa i soffan och se på Trolltider. Det är så fint att få borsta tänder, läsa godnattsaga och ligga och krama dem till sömns. Jag ser inte fram emot när de blir stora och jag måste förklara för dem att varken Star Wars, Harry Potter eller Pirates of the Caribbean är gjorda av legofigurer, egentligen.

Söndagen ordnade jag maratonfika för att lite halvt uppmärksamma stundande årsdag av min födelse, inget märkvärdigt. Det var väldans trevligt, massor av söta människor dök upp och klok bästis gjorde marängsvisstårta med kolasås <3 Kelso sprang omkring och kollade läget men jag förstod inte riktigt varför förrän vi gått in och han raskt skuttade upp på bordet. Ja, han ska väl också få sin del av kalaset?

om medicinkapslar.

Jag skrek rakt ut och pappa trodde väl antagligen att jag hittat ett dött djur. Så var inte fallet. Istället hade jag bara öppnat min nya förpackning medicin för att kolla in de nya kapslarna. De var till hälften orangea i en nyans som på något magiskt sätt ser sjuklig ut, och hälften transparenta så man kan se alla små delar av medicin studsa omkring därinne. Till skillnad mot de förra kapslarna som var djupt blodröda är dessa mycket mer obehagliga. Om jag nu ska vara så pass sjuk att jag behöver medicin kan jag väl åtminstone få snygg, uppiggande medicin? Som den rosa med röda ränder! Det stör mig lite nu att jag inte har fotat alla så jag kan jämföra. Vem bestämmer egentligen vilken färg mediciner ska ha? Om det nu ens är ett jobb. För i såna fall har någon fått betalt för att göra min nuvarande medicin så creepy som möjligt. Kanske var det målet. "Glöm inte, du är sjukelisjukelisjuuuk!"

PS. 300 mg (2 kapslar) Venlafaxin + 1 vegetariankosttillskott + 1 d-vitamintablett = en jävla massa piller varje morgon.

citat jag är avundsjuk på.

Jag minns inte vem det var, eller i vilket radioprogram, men jag har hur som helst snappat upp en mening (kanske var det ett sommartwitter från Jättestora Frågor med Johanna Koljonen?) som gav mig den där rullande känslan i magen när någon verkligen har lyckats få till något riktigt poetiskt och fantastiskt. Jag önskar att jag någon gång kan skapa något lika bra.

"Min kropp har gått vidare. Min själ och mitt hjärta ligger kvar i den rostiga teskeden som du gröpte ur mig med."

jag är sådär lagom uttråkad i hålrummet mellan sommarlov och termin:

Din/ditt första:
Operation: Blindtarmen desarmerades 1 dec 2006.
Piercing: Nada.
Sport: NEJ!
Husdjur: Guldfiskarna!
Semester: Jag vet att jag besökte både Israel och skärgården i mammas mage.
Konsert: Någon med föräldrarnas kör antar jag.

Just nu:
Äter du: Rien de tout.
Dricker du: Vatten med mycket citron.
Ska du: Eventuellt kanske möjligtvis göra något åt den enorma klädhögen på golvet.
Lyssnar du på: Pink Floyd, mums!
Väntar du på: Ett tecken från en högre makt att det kommer vara roligt att städa den här gången!
Tittar du på: Ingenting särskilt.
Har du på dig: Lila knästrumpor, pastellig klänning som mamma sytt för hundra år sen och en stor stickad kofta.

Din framtid:
Barn: När hormonerna kräver det.
Giftermål: Om jag får barn.
Karriär: Som det ser ut nu kommer jag sluta som en dammig forskare i ett hörn, alternativt som misslyckad författare.

Vad du föredrar:
Kramar eller kyssar: Jag vägrar välja.
Kortare eller längre: ... jag och min man kommer få jordens sötaste hob-barn!
Snygg mage eller snygga armar: Richard har både och.
Busig eller lydig: Inga kommentarer.

Tror du på:
Kärlek vid första ögonkastet: Jag har ingen anledning att inte tro på det.
Mirakel: Visst, men enbart såna som inte går mot fysikaliska lagar etc.
Aliens: Jag tror inte inte på aliens.
Magi: Jag är en total mugglare.
Ett himmelrike: Nej då.
Tomten: Nopes.
Änglar: Nej nej nej.
Transformers: *suck*

Blandat:
Önskar du att du bodde någon annanstans: Ja.
Tycker andra att du är attraktiv: Ja.
Dricker du: Nej, mina mediciner tillåter det inte.
Använder du droger: Endast receptbelagda sådana.
Vilket schampo använder du: Det enda jag kan minnas är det med Bamse från apoteket <3
Vilken parfym använder du: Hud luktar så mycket godare. Parfym är bara ruskigt dyrt vatten.
Vad är du rädd för: Att vara obetydlig när jag dör. Att folk jag bryr mig om ska tycka illa om mig.
Gillar du att tvätta: Det är bättre än att dammsuga.

Har du någonsin:
Kysst en främling: Halvfrämling?
Tappat bort glasögon/linser: Nej.
Brutit ett ben: Nej.
Rymt hemifrån: O ja!
Krossat någons hjärta: Tyvärr.
Mobbat någon (som haft känslor för dig): Varför skulle jag göra det?
Gråtit när någon dött: Floder.

dagens tre bra saker:

1. Att få vakna upp bredvid personen jag älskar. Hn är alldeles varm, luktar fantastiskt och är sanslöst mjuk bakom öronen.
2. Har sicksackat alla (två) delar till nästa sy-projekt, en långklänning. Nu måste jag fundera hur allt ska fungera, rent tekniskt. Men gjort arbete är alltid positivt!
3. Luften bet mig inte i kinderna när jag gick en sväng på kvällen och lyssnade på helt nya avsnitt av Tankesmedjan (tack världen!).

jag kan inte delge exakt vad jag tänker på, men det här är nästa naturliga steg i kedjan.

le solitude.

Hoppar skriker sparkar slåss äter sig ut genom magen fast det går inte för magen är för stark och innan den slitit sig ut har den blivit alldeles svag i knäna och tappat all styrka i musklerna och fallit ihop i en hög av gelé som säger kaboom kaboom och skickar vibrationer och vågor genom hela kroppen snabbare och snabbare tills det hoppar igen och försöker komma ut för det är outhärdligt att vara instängd att inte få slita ut det här och leva med det utanför kroppen att inte få ha mitt hjärta hos mig.

Kvinna, vill du vara fri? Skaffa en menskopp! Då är du ett steg närmare målet.

paradies pink (h&m kan inte stava?)

Morbror Birre kommer hem från Israel, jag målar naglarna rosa och ska skvallerfika med vänner från högstadiet. Det är min alldeles lagom söndag. Det är ju viktigt att peppa inför psykiatri-besök imorn (har varit "ledig" därifrån hela tre veckor!).

PS. Och jag sorterade bort skräpet ur blåbären jag plockade igår. En del av dem är så stora att man kunde tro att de är odlade, manipulerade, prydnadsbär! Jag som gissade att de flesta buskar skulle vara halvdöda så här långt in på sommaren.