påminner mig själv om att det faktiskt varit värre

Jag ramlade över min gamla dagbok från gymnasiet. Kanske inte det mest optimala sättet att spendera en regnig eftermiddag när man borde plugga, men ändå. Även fast livet är skit för tillfället så kan jag konstatera att vissa saker blivit bättre.

Oktober 2006:

Panikattack i lördags: ångest verkligen, alla kunde se, höll på rätt länge, "borta" (fast inte alltid i attacken) under 1-2 h. Det längsta hittills. Var sen jättesvag och det var jobbigt att prata. Hade krampat så mycket i armarna att det var jobbigt att använda dem. Albin grät. Jag tror det var den värsta hittills.

Börjar bli jättesvag. Kan få problem att gå i normalt tempo och är helt slut framåt eftermiddagen. Så svag och trött och slutkörd.

Har fått ångest för att sova vilket resulterar i att jag inte går och lägger mig. Grejen är att jag inte vill vakna igen, och då vill jag skjuta på det ögonblicket så mycket som möjligt. Försöker dock gå runt det.

Började skära mig med kniv. På riktigt. Så blodet rann. Jag älskade och saknar det. Det var så vackert. Har nu en deal med mamma: om jag inte skär mig köper hon ett par hörlurar till mig. Saknar det redan. Fan fan fan, vad jag vill. Fast ärren på magen gjorde rätt ont när jag hade jeans på mig. Men jag saknar smärtan och blodet. En gång RANN det. Enda gången jag blev rädd, men då var det grejer på G också.

Skolan går åt fanders. Sjukanmäler mig ca 1 ggr/vecka för att det inte GÅR. Ligger efter med uppgifter. Jobbar inte som jag borde. Fan. Men det gör så SJUKT ont så fort jag börjar plugga. Har hoppat av Kvinnohistorian.

Har insett att jag har en sjukdom. Jag är sjuk.



Jag är mitt i det nu, fast mitt ute. Inte i en attack, då hade det varit omöjligt att skriva. Nej, mitt i det andra.

Det är helt sanslöst vad ont det gör. Hur svårt det är att andas. Hur ont ont ONT det gör. Det gör så satans ont. Har legat i mörkret, på sängen i en och en halv timma. I fosterställning. Kastat mig fram och tillbaka. Rivit mig över bröstet. Det blir så ljuvligt ont-kallt.

Musik är det bästa som finns. Skola imorn? Hur ska jag klara det! Jag vill aldrig mer lämna sängen! Fanfanfan. Vad ont det gör. Snälla, skjut mig?

Jag lägger hennes ord i min mun. Bara för att de är så bra. Bara för att jag läst dem så många gånger den senaste månaden.

jag blir helt glad av tjejen, låten, trummorna.

Update: Jag älskar den här videon, låten! Har sett den minst tio gånger idag nu!! Det är ju bara för underbart hur gitarristerna går bazookas. Förlåt. Hur alla går bazookas.

happy ho, jag fyller år!

Två Daniel-creddade bilder från i somras. Ungefär så jag hoppas att jag kommer minnas den här sommaren i framtiden. Solig och röd! Födelsedagen har varit lugn, men småsaker har gjort den underbart fin. Grattisönskningar från alla håll och kanter, att baka kolakakor, få världens finaste ja må hon leva uppsjungen över telefon av världens gulligaste gudson, ett postpaket med en jättefin lapp och somrigt te, att träffa Gudrun Schyman in person och att äntligen ha tillräckligt med pengar för att köpa en ny telefon. Tjusigt, tjusigt.