Den här dagen gick vi upp extra tidigt eftersom vi skulle köra hela vägen ner till Tel-Aviv, där vi skulle bo under resten av vår vistelse. På vägen skulle vi göra ett några stopp. Det var knappt att vi fick in våra fem resväskor, Birre och Rosas övernattningsväska plus allt handbagage i bilen. Den må vara stor nog för sju pers, men inte för sju pers med packning. Alltså var det i tetrisformat vi styrde söderut genom jordandalen.
Vårt första stopp var vid en ny nationalpark, ungefär, där det fanns en varm källa, en oas i öknen. Enligt uppgift höll den 28 grader året om, och optimistiska som vi är hade vi självklart med oss badkläder från kalla kalla Sverige. Alla utom mamma då, som alltså tog dessa bilder istället. Omklädningsrummet var svinkallt, utomhusluften (i solen) småkylig och vattnet varmt. Birre hade lovat oss gratis pedikyr, och nog fanns det ett antal väldigt närgångna fiskar i vattnet. Bilden ovan, jag och syrran på stegen, visar oss som inte riktigt vågar kasta oss ut eftersom vi ser lagom stora fiskar som svärmar omkring oss. När jag väl hoppat i helt insåg jag rätt snabbt att det var bättre att trampa vatten, och därför konstant röra sig, eftersom jag inte ville få tårna(s yttersta hudlager) avbitna.
Det var en väldigt häftig känsla att ligga i och simma den 2 januari. Jag har ju aldrig varit i Thailand eller på södra halvklotet. Att dessutom göra det på en så ofantligt vacker plats höjde upplevelsen ännu mer. Jag, pappa och Daniel låg i längst, simmade fram och tillbaka, njöt av vattnet och längtade efter att få sätta tänderna i detta paradis (läs: fotografera). Det var rätt smärtsamt att gå upp eftersom lufttemeperaturen var aningen svalare. Dock, helt klart värt det. Något av det häftigaste jag upplevt!
Hålet i bergväggen är stället vattnet kom fram ifrån. Jag gjorde inga försök att utforska.
Notera att jag inte alls manipulerat färgerna i denna bild - det såg ut sådär!
I andra änden var det en stenövergång till andra sidan där vattnet långsamt släpptes ner i en fors.
Nöjda och belåtna for vi vidare till nästa stopp som var en annan drusby. Vi hade fått nys om att de gjorde snygga textilier, varpå vi ville kolla närmare och köpa med oss lite souvernirer. Först intog vi ännu mer falafel. Falafel var nog det vi åt mest av på resan, och hela familjen fascinerades över hur gott det är. Jag som ätit lite falafel hemma under hösten (som ett vegetariskt, enkelt alternativ till familjens köttmåltider) var inte lika överraskad. Jag visste redan att det var gott. Dock var det otroligt mycket godare där, antagligen hemgjorda och med ett bättre recept, än den svenska djupfrysta varianten. Kanske ska söka lite och försöka mig på att tillaga några själv? Kanske inte är så omöjligt som jag tror.
Efter maten åkte vi till en utomhusmarknad, där det såldes lite allt möjligt. Jag gillar uppläggningen av godis som om det vore något vackert och dyrbart. Färgsprak!
Det dröjde inte länge innan vi vände tillbaka till bilen och tog oss en bit in mot stan, som hette något jag inte alls kommer ihåg eller skulle kunna återge om jag hade kommit ihåg, till en gata full av små butiker. Där hittade vi det vi sökte, en stor duk i starka färger och lite smått och gått. Jag köpte ett örngott, vilket kanske låter anspråkslöst, men det var väldigt fint och ligger runt en kudde på min säng brevid Lille Skutt just nu.
Efter marknaden började solen gå ner och vi kastade oss in i bilen för att sträckköra den sista sträckan till Tel-Aviv. Där skulle vi bo hos Rosas mamma Sara som är världens vackraste och gulligaste lilla tant! Hon pratar ingen engelska, så vi kan inte kommunicera den vägen, men det gick på något sätt ändå. När jag kom upp på morgonen sa vi boker tov (godmorgon) och hon sa något med tov, ett tydligt frågetecken på slutet och la händerna mot varandra på ena kinden (kroppspråk för att sova). Jag svarade tov (bra) och vi log. Hon är så gullig.
Vi kom fram, hann med en kopp te och ett ombyte innnan vi satte oss i bilen igen för att åka ut till en ny kibbutz en bit från Tel-Aviv. Där firade Birres första fru, Adina, sin 60-årsdag, och vi stannade till lite kort för att träffa släkten. Bl a var två av mina kusiner där.
Jag tog inga bilder på själva tillställningen, av någon anledning, men denna på mig och mamma på toaletten. När vi skulle gå fick jag se det mycket omtalade tårtrecept (mormors marängtårta) som jag försökt få från Adina sedan hon talade om för mig att hon hade det när hon var här i Sverige i juni. Jag kände mig som en spion när jag fotograferade lappen och strax efteråt drog därifrån. Mission accomplished. Nu ska det bara skickas tillbaka till Israel via mail så Rosa kan översätta till mig. Sedan ska det bakas tårta!
Under tillställningen och resten av kvällen blev Daniel sjuk. Det här var också dagen då Israel gick in i Gaza med marktrupper. Det kändes inte alls kul, speciellt med tanke på att vi hade planerat att åka till Jerusalem nästa dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar