djävulskap i ett provrum

Ett av mina missions för dagen var att gå till det lokala "köpcentrumet" och söka efter en sport-bh. När jag kommer dit visar det sig vara rea av oanade mått och jag lyckas hitta ett par jeans i min storlek för en liten peng och en fin skjorta. Sedan plockar jag på mig ett antal vanliga bh:ar i olika storlekar (eftersom det börjar störa mig rejält att inte veta vilken storlek jag faktiskt har, och inte veta om det med rätt storlek faktiskt skulle kunna vara bekvämt) och marscherar mot provrummet. Det jag faktiskt hade kommit för, bh:ar av den mer sportiga modellen, fanns inte alls i det utförandet jag tänkt mig. Väl i provrummet kunde jag konstatera ett antal intressanta saker.

För det första var byxorna för stora. Sist jag provade och köpte jeans fick jag ta flera storlekar större än normalt för att få på mig dem, och nu behöver jag helt plötsligt en mindre storlek än den jag hade från början? Jag klagar absolut inte, men det är så skumt. I övrigt var byxorna fina så jag vart sådär lagom förbaskad när jag kom ut igen och inte kunde hitta en endaste stl 36 i samma modell fastän jag var säker på att jag sett ett par innan jag gick till provrummen.

För det andra kunde jag också konstatera att bh-mysteriet lever vidare. Jag provade tre olika storlekar, med olika band- och kupmått. Ingen var bekväm. Och ingen var uppenbart för stor eller för liten. Sedan när jag väl stod där, naken och dan i det underbara ljuset de alltid har i provrum, insåg jag att mina nyckelban sitter olika högt. När jag böjde på ryggen för att lägga dem på jämn nivå med varandra insåg jag att jag böjde mig åt det håll som jag de senaste fem åren (minst) burit min väska. Axelremsväska, handväska eller en tung bag, you name it. Jag har alltid känt mig väldigt obekväm att bära väskor på höger sida och alltid vetat att det inte är bra för ryggen och blaha blaha.

Nu hoppar min hypokondriska sida helt exalterat och skriker "skolios! skolios!" Det är fint. Då kan de tankarna få sällskap med bröstcancer och hjärtproblemstankarna. Härligt, härligt. Dock är min realistiska sida tillräckligt o-galen för att jag ska hålla mig lugn. När jag gick därifrån (tomhänt fastän skjortan faktiskt var väldigt fin) hade jag självklart väskan ändå på höger sida. Det är väl aldrig för sent att bättra sig?