Jag tror att jag alltid har varit pappas flicka, i alla fall lite mer än min syster. Hen är ingens flicka. Hen är sin egen. Det är jag också förstås, men ändå finns det likheter, gemensamma nämnare mellan mig och min far som placerar mig, eller oss, inom ramarna för detta pappas-flicka-fenomen. Ju äldre jag blir, desto fler pappa-prylar anammar jag. Till exempel är det hen som lärt mig tycka om vita bönor i tomatsås. Ja, de man gräver ur en konservburk. Jag tycker det är helt underskattat.
Den senaste prylen är ljudböcker. I årtionden har hen legat med hörlurar på båten medan jag och mamma fnyst och begravt oss i riktiga böcker. Å, så smal man kan vara. Det började med Stieg Larsson i bilen i somras, och nu när jag går hemma själva, sjukskriven och dan, måste jag påstå att ljudböcker är en fenomenal uppfinning. Helt plötsligt är det inte supertråkigt att gå på promenad helt själv, att laga mat själv och fixa med hemmets tusen prylar. Efter att nu ha lyssnat igenom Stieg Larsson (för andra gången på under ett år) letar jag igenom de titlar pappa släppt på min nya 1TB-hårddisk. Jag väljer Mark Levengoods senaste "Hjärtat får inga rynkor" och småfnissar hela bussresan in till stan. Det är perfekt.
Det som ändå måste vara den bästa gemensamma nämnaren är vårt intresse för historia och vårt totala nörderi runt Svensk historia och framför allt det svenska kungahuset. Hanna och Emmy hade rätt kul i skolan när vi skulle ha historia och läraren ett antal gånger förklarade att "vi ska inte lära oss hela kungahuset från Gustav Vasa till idag, det är det ingen mening med" och jag satt där och kunde exakt just det. Härom veckan när vi var ensamma hemma och satt vid köksbordet och pratade ringde mamma.
"Vad gör ni?""Vi diskuterar vilket årtionde Karl X gick över stora bält."
Mamma skrattade lite, men så konstigt var det nog inte, för att vara oss vill säga. Vi valde varsitt årtionde och självklart hade någon av oss rätt. 1650-tal. Jag minns dock inte vem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar