onsdag 31 december 2008

goodbye 2008

Även om jag lever loppan i Israel just nu finns det inget som hindrar mig från att minnas året 2008 som det tedde sig. På det stora hela var det ett fantastiskt år, ett fruktansvärt år. Mest var det ett år som tog mig framåt, på flera sätt.

Januari!

Jag tog flera härliga vinterpromenader, läste min första Lagerlöf och upptäckte ett hål i min tand. Vi gjorde om Daniels rum och spenderade ett antal nätter i vardagsrummet. Dessutom klagades det en hel del över min dåvarande objektivlöshet...



Februari!
Jag lagade hålet jag hade i munnen. Det var spännande att få lugnande och inte lika spännande att borra utan bedövning. Kelso hade bott hos oss i ett helt år, och jag köpte äntligen mitt 50/1,8 objektiv. När Daniels rum efter mycket om och men till slut blev klart låtsades vi att det var en studio och tog lite roliga bilder med heffaklumpsblixten. En söndag blev hela Daniel-familjen involverad i projektet att limma ihop knäckebröd i formen av ett slott och en kamera. Vi klättrade i träd och testade att fota stilleben.




Mars!
Pappa fyllde år och sedan pluggade jag och gick i terapi om vartannat till påsklovet då vi spenderade en vecka i Idre.




April!
Jag och mamma tog en trip till Paris, vilket var en av årets största höjdpunker. Det var några intensiva dager inklämda mellan Notre Dame och Eiffeltornet. Bäst var promenaderna på kvällen genom staden. Jag kämpade för att sammanställa min bok i tid och den första ost-träffen anordnades. Studentskivesäsongen kom igång med Tecla och Fines skiva. Valborg firades med middag och på skiva med parallellklassen.




Maj!
Friluftslivshajk med klassen som i vår irritation nog gjorde oss mer sammansvetsade. Jag klippte av mig håret (igen) för att bli mig själv (igen). Birre kom hit från Israel för att fira morfar som fyllde 90 år, vilket jag fotade. Vi hade studentskiva den 17:e, och jag tycker att den var roligast av alla!! Mamma fyllde 50+ en gång till vilket firades med alldeles för stark mat i en tuc-tuc. Jag avslutde min första filmrulle och planerade för studenten. I slutet av månaden spenderades allt fler luncher tillsammans med delar av ost vilket resulterade lite sämre närvaro... men vem brydde sig då?




Juni!

Huvudnumret på månaden var självklart studenten! Det var världens bästa, roligaste och underbaraste dag! Sen var det massa fika, fler studenter och något operabesök. Midsommarhelgen spenderades i segelbåten, vilket var rätt mysigt även om jag inte kunde sova. Släkt från Israel var här på besök, och vi gick på Skansen.

Fotocredz till Emmy (jag snodde, förlåt!). Jag har inga egna bilder från studenten då min systemkamera inte fick plats i handväskan ;)



Juli!
Busstrejken var total katastrof... för alla som inte skulle åka på semester i Finland bara dagar efter att den börjat. Jag, Emmy och Daniel dammade av cyklarna och simmade med dem på huvudet över Östersjöns vilda vatten till Åbo för att gå på RuisRock och se Porcupine Tree live. Efter en vecka i stugan i Räyskälä hade jag fem timmar på mig att packa upp och packa om innan vi stuvade in oss i bilen för att ta en svängom i södra Sverige. OST-träff nummer två anordnades och det blev äntligen badväder! Min gudson Malte fyllde två år, vilket firades med pompa och ståt (och mer bad!). Sedan njöt jag av den allra sista sommarvärmen på stranden med Daniel...








Augusti!
Månaden inleds med årets krogbesök och prideparaden. Familjen begav sig till Mariefred och besökte Gripsholm, och jag och mamma vandrade runt på Stockholm slott. Någonstans runt dessa krokar blev jag vegetarian. Dessutom avslutade jag min KBT-terapi! En helg spenderades med mamma, morfar och Daniel i Vimmerby. Jag och Daniel gick på fotoutställningar, nattfotade och blev stoppade av polisen som undrade varför vi smög omkring utanför kyrkan mitt i natten när någon hade försökt bryta sig in... Jag firade min födelsedag någon dag i förväg, och sedan var en månad med temperaturer väldigt under det normala slut.





September!
Jag fyllde 19 år, vilket kanske torde vara det viktigaste som hände denna månad, men icke! Stevie Wonder i Globen den 19:e var FRUKTANSVÄRT underbart. Den kvällen vinner. Vi firade av Tove innan hen flydde höstvädret för Spanien. I övrigt gick september stort sett ut på att söka jobb och att börja jobba (på förskola). Jag, Emmy och Daniel tog en weekend till Finlands urskogar och bastade och mös.




Oktober!
Denna månad var väldigt händelselös: jag jobbade, var förkyld och jobbade lite till. Highlights: att träffa sysslingarna och halloweenfesten!



November!
Jag planerade och genomförde en fotosession med godkänt resultat. Vi besökte fotomässan och (trumvirvel) jag köpte en ny kamera! Yays! Annars var det ungefär samma som i Oktober: jobba, vara förkyld, jobba, få maginfluensa, jobba lite till... och gå sönder.



December!
Testar att jobba tre dagar innan jag sjukanmäler mig. Vi firade Daniel som fyllde 20 och bakade massor av pepparkakor. Det förbereddes en del inför julen med julpyssel etc. Jag gjorde ett nytt försök att börja träna - och förhoppningsvis ska det hålla i sig till nästa år! Julafton var myspys som vanligt, och året avslutas med en mastodontresa (nästan) till Israel!



avrapportering

Hej, vi ar nu framme i det heliga landet (ja, det ar sa det kallas, vi blir paminda pa varenda turisthak vi besoker). Vi ar vid liv (yay) och mar bra. Resan hit var hektisk och hysterisk. Hittills har vi varit med om alla olyckor man kan, minus en flygkrasch tror jag, men det ar vart ett eget inlagg... Vadret ar skit, det har mest regnat och de tygskor jag tog med och som ar perfekt lampade for strax over tio grader har varit forjavliga i vatan. Darfor har jag gatt med kalla fotter tva dagar i rad. Dammit! However... Vi har precis atit "nyarsmiddag" och har inhandlat nagon flaska vitt till tolvslaget, om vi bestammer oss for att bry oss om det. Jag vill stanna uppe ifall arabbyarna pa andra sidan dalen skjuter upp fyverkerier... Det skulle bli riktigt haftiga bilder! Roger, roger. Puss pa er, och gott nytt ar!

måndag 29 december 2008

Israel, here we come!


Detta kanske är vad som är skillnaden mellan att vara privat och personlig på internet, men verkar jag bry mig just nu? Nopes. En del av förberedelserna för att åka till ett (förhoppningsvis) varmare land är att raka benen. Detta har jag högaktligen skitit i sedan jag vet inte när. Säkert innan september. Alltså har jag levt livet som grottmänniska hela hösten. Det är ju så fantastiskt tråkigt att raka sig, och varför göra det när man ändå springer omkring med långkallingar och jenas hela tiden? När jag jobbade fanns det heller verkligen ingen energi över till sådana trivialiteter. När jag väl rakat det ena benet igår, och tittade ner, insåg jag att det såg väldigt lustigt ut. Det ena helt slätt och det andra aningen lufsigt. Det gav en svartvit känsla, totala motpoler. Lite roligt tyckte jag och dokumenterade.

I övrigt känns det inte sådär helt fantastiskt att flyga ner till ett land som precis har inlett krigsliknande aktioner. Det har varit vapenvila i ett halvår, eller något i den stilen, och två dagar innan vi ska åka dit för första gången på nio år smäller det. Tack för den tajmingen! Jag vart superskrajsen först, men just nu känner jag mest normalt respirr. Det kommer gå bra. Det som är lite trist är att det känns som om vi inte kommer åka till Jerusalem, eftersom det ligger så otroligt nära Palestinskt territorium på Västbanken. Det hade bara varit en dagsutflykt, men ändå. Jerusalem! Huvudsaken är att vi får komma till Israel, resten känns som bonus just nu.

Well, hej då på er. Planet till Zürich lyfter vid halvåttatiden ikväll, och vi kommer tillbaka den sjätte januari tvåtusennio framåt kvällskvisten. Kanske dyker det upp något mms-inlägg i Daniels blog om hen bestämmer sig för att ta reda på hur det fungerar och om det är värt de säkert sjuttonhundra spännen det lär kosta. Puss!

söndag 28 december 2008

a winter day.

Igår var hela familjen hos en annan familj som vi av tradition träffar varje år, just i mellandagarna. Självklart träffas vi annars också, men inte lika mycket nära. Temat för dagen var fototävling, vilken i sin tur hade ett tema som kallades "spår". I systemkameraklassen var man tvungen att fota (eller i alla fall redovisa) i svartvitt, vilket jag grymtade lite över. Jag gillar frihet även om begränsningar kan ge kreativiteten en spark i arslet. Fasta objektiv är precis en sådan begränsning som jag tycker om. "Man zoomar med benen" som Daniel förklarade det så fint en gång. Och jag gillar färg. Anyhow. Det gick bra ändå. Jag vann inte, men det gör inget. Själva tävlingen och det gemensamma målet var det roliga.




Det var en väldigt fin dag med klart väder och solsken. Isarna har börjat lägga sig, så enbart där hade vi en uppsjö av naturliga, förunderliga fotoobjekt. Jag hade från början tänkt använda mitt normal, men hade mitt trasiga m42 28mm i fickan i fall att jag villa känna på lite vidare vinklar. Efter hundra meter bytte jag och lät det vara så för resten av dagen. Det var jättekul att fota med ett vidvinkel, och det gick mycket bättre än jag minns att använda. Omväxling förnöjer.

lördag 27 december 2008

skratta!



Jag har alltid varit otroligt fascinerad av imitatörer, och hur fan de bär sig åt. För hur fasiken gör de? Det handlar ju inte bara om att förvränga rösten till någon annans, utan man måste ju också på något vänster höra sin röst som den låter för andra, och vem kan det? Ens röst låter ju helt annorlunda som man själv upplever den och som andra upplever den. Står alla blivande imitatörer och övar med en bandspelare? Knappast. De är helt enkelt bara grymma.

Idag har jag ätit julbord, köpt nya strumpbyxor, redigerat hundratusentals bilder, pysslat lite och tagit en joggingrunda med mor min. Godnatt, och sov gott.

torsdag 25 december 2008

Datorn har slängt över bilder sen midnatt, ungefär, och NU har den kunnat räkna ut att det är ca 120 min kvar. Som sagt: det här tar tid! Tack och lov har inget exploderat under natten.

För första gången på jag vet inte hur länge har jag sovit riktigt bra. Det är lite ironiskt i och för sig, eftersom jag haft datorn som surrat järnet i samma rum. Jag har inte vaknat en enda gång, och jag drömde att jag var tillbaka på dagis en kortis och träffade mina gullungar.

Ah well, nu måste jag skynda ut och fota frosten innan den smälter.

jag ska inte till julottan tror jag...

Jag fick en 1 TB-hårddisk i julklapp, så nu sitter jag och sliter mitt hår över hur lång tid det tar att föra över drygt 110 GB bildfiler. Windows har inte ens lyckats räkna ut ett estimate än, och den har hållt på i säkert en halvtimma!! Jag kommer aldrig få stänga av den här datorn igen. Dock känns det jävligt skönt att ha en ny hårddisk, inte bara för att utrymmet på den andra började bli skrymmande, utan för att jag är lite nervös över att alla bilder ska försvinna. En backup (till) kändes väldigt passande.

För övrigt har julafton varit väldigt mycket mys och trevlig. Jag har inte mått helt på topp, känt mig stressad och kranky fastän ungefär noll mängd jobb lagts i mitt knä, men det gick bra. Ingen skrek på mig när jag gick och la mig mitt i middagshetsen. Kelso kom in mitt i presentöppningen med blod på nosen. Det är svaret på varför vi inte sett till henom på hela dagen (en ovanlighet på vintern): hen har varit i slagsmål med någon av grannkatterna och inte vågat gå hem. Grr. Jag känner mig som en hjälplös mellanstadielärare som inte kan få fatt i en mobbare.

Övriga julklappar var också underbara. Fick ett kamerahalsband, pengar (yeah yeah yeah), ett bamseörngott (!!), en tehuva och en ny almanacka. Bland annat. Bara bra grejer! Och imorn åker jag ut till världens ände för att fira minijul med Daniel och hens familj. Och om mindre än en vecka är vi i Israel. Livet känns lite upp och nervänt av bra saker just nu.

onsdag 24 december 2008

God Jul!

I väntan på Kalle Anka redigerar jag lite bilder från en, tyvärr, lite vackrare vinterdag. Var det i söndags? However vaknade jag till strålande sol och mjuka färger och begav mig ut i trädgården för att lapa och dokumentera.

Glad toss i Daniels kläder.

Sol sol sol (önskar mig ett motljusskydd i julklapp).

Jag lurade ut syrran, barfota, på berget för att posea lite. Bäst bilder blir det dock, som alltid, när man inte är beredd.

Kelso var med. Tråkigt nog verkar hen fira julen med grannkatterna för vi har inte sett till henom på hela dagen. Hum. Well, god jul på er. Nu är det fika och Mr Donald Duck som gäller för mig. Puss!

tisdag 23 december 2008

can i get your hand to write on

Det var ok att springa idag, härligt och så. Jag kände mig relativt opepp innan på vår nya gamla soffa med öl och That '70s Show. Uppladdningen kunde varit bättre, men jag var tack och lov bestämd. Väl tillbaka stretchade jag länge och väl framför Red Hot Chili Peppers live-DVD. Det var ett bra tag sedan jag såg den sist, och den uppskattas fortfarande mycket. Målet är att jag ska bli lika vig, eller i alla fall nästan, som när jag dansade. Därför ska det läggas lite krut på stretchingen också, och den blir mycket roligare med musik. Det svåra är bara att koncentrera sig och inte dansa med hela tiden.

Apropå musik tänkte jag på att världens mesta jullåt måste vara Jingle Bells. Genast gjorde jag en snabbsökning på spotify och vem hittar man inte där, inklämd mellan Frank Sinatra och Diana Krall, om inte Basshunter. Whut?! Vad gör den människan en version av jingle bells för? Behöver jag säga att julstämningen flög ut genom fönstret med dunka-dunket?

Nu är vår korta, tjocka gran färdigklädd. Julgransljusen, glöggen och julmusiken. Suck. I love it. Jag och pappa slog oss ner framför pianot och skrålade fram några jullåtar. Familjen åt den första skinkmackan och jag kände mig nöjdare än jag trodde med mina laxmackor. Dock tror jag att jag kompenserade förlusten av skinkan med fler laxmackor... fyra stycken. Det enda som saknas är inslagna paket, för det är något jag är riktigt duktig på att skjuta upp. However, det löser sig någon gång i natt. God Jul!!

måndag 22 december 2008

tradition, kondition och pluttifikation.

I morgon är det en av de bättre dagarna på hela året: dan före dan. I love it. I min familj finns jättemycket tradition runt dan för dan, som jag tycker är minst lika heliga och viktiga som själva julafton. Vi klär granen, pyntar och äter den första skinkmackan tillsammans. Det är något av det mysigaste jag upplever på hela året. Tyvärr äter jag inte skinka längre. Det kommer kännas konstigt, men det skulle kännas konstigare att äta den. Detta förutsätter i och för sig att mappa hittar ett lämpligt träd att sno i skogen och att de pallar att såga ner och dra hem det. Äkta julgran är ett måste. Jag tycker att det luktar så gott...

Imorn är också dagen då jag fortsätter min påbörjade träningsrutin. Jag och mamma ska ut på joggingrunda no 2. Eftersom den första gick så otroligt jävla superbra känner jag mig rätt taggad att fortsätta i samma tempo, dvs MITT tempo. Jag tror att anledningen till att det är så äckligt (sägs det) att jogga är att det är så jobbigt. Well, det är inte jobbigt om du springer på din nivå. Att det går långsamt betyder inte att du inte får motion eller bränner fett eller whatever anledning du har till att springa. Springa snabbt gör man när man kommit till den nivån att man pallar att springa fort. That's my deal.

För övrigt sitter jag och rannsakar tradera efter huvudbonader, och särkilt söta sådana. Beslutet att låta håret växa ut öppnar en helt ny arena för kreativa, gulliga prylar. Och kostar pengar gör de också. Länge leve second hand!

22 december

För tio år sedan innebar den 22a december antingen att jag missade ett kalas eller att jag slapp träffa släkten. Både Ida och farmor fyller år den 22a december, och det har alltid först till kvarn på att dra mig till bjudningar och tillställningar. Idag blev jag väckt strax innan tio och släpade mig, halv vid medvetande, ner till köket för att starta dagen med pappagröt och hallonsylt. Det gick mindre bra, och jag lämnade köksstolen för kökssoffan innan Daniel fick med mig därifrån. Från soffan till sängen där vi "bara skulle vila lite" innan det var dags att bege oss. Vi la oss på sängen och fann oss sedan med väldigt mycket att göra och för lite tid att göra det på. En nypa stress senare satt vi i bilen på väg till stan.

Planen var att besöka något köpcentrum innan vi åkte till farmor för att hitta presenter till släktingarna i Israel, köpa minneskort, lampor och annat tjafs. Vi sökte igenom två parkeringgarage efter en ledig plats utan att lyckas. Till slut hamnade vi på en vanlig parkering ändå och lyckades peta oss in i en galleria enbart för att konstatera att vi där inte kunde hitta något av det vi letade efter. Men jag kom ut därifrån med en ny klänning. Det är också helt okej.

Jag hade inte ätit någon vidare frukost och var hungrig lagom till fikat hos farmor: bullar, tårta och fyra sorters kakor och en chokladask på det. Näringsexperterna jublar, men gott var det! Efter besöket hos farmor styrde vi åter hemåt, men jag och Daniel blev avputtade hemma hos Ida för att även hen skulle få lite personliga gratulationer. Jag hade, med Simons eminenta hjälp, valt ut en t-shirt med texten "Cute but scary". Lite skinande blod och ett meddelande jag tyckte passade bra in på min söta, men något läskiga, bästa vän. Hen öppnade, inga stora reaktioner, och bad mig öppna min julklapp (som jag smidigt nog fick samtidigt). Great minds think alike, eller hur är det man säger? Jag säger såhär: just nu har jag på mig en svart t-shirt med texten "Cute but scary". Den är lite blodig, väldigt skön och så. Vi är helt otroliga. Punkt.

lördag 20 december 2008

julpyssel


Idag åkte vi hem till en kompisfamilj och gjorde det vi traditionsenligt gör såhär innan jul: vi julpysslar.

Om någon (mamma) har varit strong och orkat sig ut för att plocka lingonris binds det kransar att hänga på ytterdörren. I år hade jag totalt tröttnat på hela tillverkningsprocessen (sparar mig till midsommar där det är fler färger inblandade) och lämnade jobbet till syrran.

Det producerades även knäck, kola, krukost och mozartkulor. Det enda jag är riktigt bra på är det sistnämnda, vilket i princip bara går ut på två saker: att rulla och doppa. Enkelt nog!

De hade denna amaryllis i fönstret, och jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett någon liknande... (bokeh från södra hammarbyhamnen)

Mirre och jag lekte lite med min dyraste leksak. Hen vill att jag ska finnas med lite på bild också ;)


Sist av allt åkte vi hem. Dagen börjar och slutar med bokeh.