hej då morfar.

Det här gänget hängde i morfars lägenhet igår kväll. Mycket var som vanligt. Jag, mamma och pappa drack te, satt i soffan och pratade. Morfar låg i sängen och vilade. Andra saker stämde inte med tidigare gånger. Morfar var nyrakad, vattenkammad och hade en ren vit skjorta på sig. Han snarkade inte. Det låg ingen Expressen på hans mage. Han andades inte. 

Med tanke på antalet lunginflammationer, KOL, hjärtsvikt och tusen andra anledningar som fört honom in och ut från sjukhus det senaste decenniet blev vi nästan förvånade över hur spontant han somnade in. Helt utan förvarning, som vilken dag som helst. Han gick och la sig för att vila under eftermiddagen och vaknade aldrig. Han fick dö på sin 70 år gamla madrass i sängen han krigat för att få ha kvar under hela tiden han bott på servicehem, samma säng han sov i när mormor levde och när hon dog. Ingen ambulansfärd, ingen okänd sjukhuspersonal, förhoppningsvis ingen ångest. Han verkade lugn. 

Min morfar var en av de mest originella personerna jag någonsin kommer träffa. Han är också den av mina mor- och farföräldrar som jag känt allra bäst. Ändå har jag väntat på att han ska försvinna i flera år nu, hoppats för hans skull. Jag ser själv inte fram emot att bli över 90 år gammal, se vännerna dö och sitta ensam i smärtorna från en trött kropp. Ingenting är ändå så konstigt som att han är borta, min söta fina morfar. Jag kommer sakna honom.

dagens önskningar:

1. Migränmedicin som fungerar. Inte för att jag har ont idag (än), men de senaste veckorna har migränfrekvensen gått i taket. Nästa vecka ska jag träffa psykiater. Om hen inte ger mig effektivt knark vet jag inte vad jag ska ta mig till. Döden kanske.

2. Att den här delkursen ska ta slut. Metodik kan gå och ta sig. När och om jag blir forskare kan jag tänka mig att djupstudera hur man skriver en avhandling. Inte på den första fördjupningskursen! Sen när blev fördjupning kunskapen om att övertyga andra om nya forskningsröns validitet istället för mer kunskap om ämnet i fråga?

3. Att Buffys åttonde säsong hade gått på TV så den inte hade varit lika utflippad. I en serietidning är allt möjligt. Jag gillade konceptet mer när det höll sig närmare verkligheten (och James Marsters).

damn you franco!

Jag lyssnade för någon vecka sen på ett gammalt avsnitt av P3 Dokumentär om Franco. Kanske är i runda slängar en och en halv timme lite väl lite för att redogöra för decennier, men jag hann ändå lära mig mycket. Ett av huvudbudskapen, som jag tolkade, var att ifrågasätta hur Francoregimen hållits förhållandevis glömd. Ur mitt perspektiv var det något som verkligen fick mig att fundera. Jag visste ingenting om Franco innan den här en och en halv timman utom det allra mest basala. Namnet, att han var fascist. Jag hade ingen aning om att han hade makten i flera decennier, att det skedde massmord, att barn togs från sina föräldrar och annat smått och gott som fascism brukar vara upphov till. I mitt huvud var hans regim kopplad till de där stormiga åren runt världskrigen, inte något som varade in på 70-talet. Jag hatar att vara oupplyst. Jag vill veta allt, allt om djävulskap som begåtts som aldrig får glömmas bort.

PS. ... vilket är varför jag blir så uttråkad av att ha en metodkurs i skolan just nu eftersom den i min mening inte lär mig något viktigt. Den kanske gör mig till en forskare som skriver überbra avhandlingar i framtiden, men who knows om jag ens hamnar där, om jag vill hamna där. Hur jag skriver den perfekta forskningsavhandlingen är kunskap som väger lätt i förhållande till kunskap om världens orättvisor och varför de finns där. Det är ju därför jag studerar över huvudtaget.

anledning att överleva vintern, 1:

Steven kommer tillbaka till Stockholm i vår. Emmy och jag köpte biljetter på en gång, det finns alltid ett underskott av saker att se fram emot. Underbara, bästaste Steven!

länktips.

Okej, den här utvärderingen av Snövit var sjukt mycket bättre än min.

balans.

 När det kommer till det här med att beställa hem böcker med den här typen av titlar...

... tänker jag att något verkligen behöver väga upp dethärärsåtråkigtattdetsnartväxermossapåmig-känslan. Tack Galago, för att ni producerar sånt här! All I Want For Christmas Is Planekonomi (Sara Granér). Jag är så glad att det finns ett bokförlag som vågar trycka en bok med den titeln (med glitter i bakgrunden!!)

'tis pretty funny.

Mitt humör är ungefär lika stabilt som Pinkie Pies just nu. Världen suger osv., men jag står ut så länge jag får tårta.

favoritpolitiker.

Det är skönt att det då och då på DN:s ledarsida skrivs en del vettiga saker. Inte för att de alltid annars skriver strunt, utan för att jag alltför ofta hittar texter jag inte alls sympatiserar med. 

Flera ministrar skruvade på sig och ville hellre tala teknikaliteter och byråkrati än ta ställning till moralen i att exportera krigsmateriel och vapenexpertis till en hårdför diktatur. Utrikesminister Carl Bildt hade dock inga sådana problem. Han förklarade sin inställning för Dagens Industri, apropå exporten av pansarvärnsrobotar, med den retoriska frågan: "Hade läget för mänskliga rättigheter varit bättre för att de köpte franska i stället?"

Han är för skön Carl Bildt. En kursare från förra terminen och jag kom en gång fram till att Carl Bildt är det närmsta en Lex Luthor vi har i Sverige. Han är en ordkonstnär av rang, men det ger verkligen inte hans politiska karriär existensberättigande. Sen när leder misstankar om folkmord, -fördrivning etc inte till avgång i det här landet? (se även: toblerone-gate.)