16/5-1918

Idag skulle morfar fyllt 95 år. Han har varit borta i ett halvår snart. Jag har fortfarande inte avprogrammerat Sandsborg från mitt medvetande, att jag kan hoppa av tåget och springa upp till honom när jag vill. Han var så gammal och hade så ont, var så uttråkad. Jag är glad att han får vila nu, vara med mormor igen, men oj vad jag saknar honom! Lelle Nils.

återkommande fotografi #1

Hela livet har jag dissat smink på mig själv. En vän påstod att nagellack var smink och jag kunde inte hålla med. Nagellack tvättas inte av varje dag. Nagellack försöker inte omforma mig till en idealbild av hur jag kunde vara, med längre ögonfransar och fylligare läppar. Nagellack är som kläder. Det är färg. Läppstift är det enda smink som på riktigt kan locka mig, bara för färgerna, vilket ändå aldrig är värt besväret. Bättre att hålla sig till en produkt att köpa tusen varianter av att leka med. Bäst hittills är det i bild #2 som kostade hundralappar, i plural. Jag och Emmy har delad vårdnad om det, vår finaste enhörningsspya.

vi äro ett cyniskt folk, tralala.

09:49 < Oiric> !w
09:49 < ^T-1000> It's overcast and 7.9 °C now in Stockholm, Sweden
09:49 < ^T-1000> Wind: 5.8 WEST, relative humidity: 81%, feels like 7 °C, precipitation today: 0 mm
09:49 < Oiric> !w kiruna
09:49 < ^T-1000> It's overcast and 5 °C now in Kiruna, Sweden
09:49 < ^T-1000> Wind: 11 ESE, relative humidity: 100%, feels like 2 °C, precipitation today: 0.0 mm
09:49 < Mars> Då var det höst.
09:52 < ottero> Jupp, sommaren är över, nu ska löven byta färg och vi borde göra oss redo att sitta hemma i kylan igen,
09:53 < Mars> Ajepp.

söndagsmiddag.

Mamma och pappa kom på att det är ju mycket enklare att bara göra vegansk mat istället för att komponera extremiteter åt den udda ungen. <3

Kelso verkade glad att se mig. Det blev jättemycket gos, jag kunde inte få nog.

Morfar hade filmer av oss som barn som ingen av oss någonsin sett. Långa sekvenser när mormor läser sagor, sjunger med oss, och morfar som uppmuntrar oss till att hoppa då! Nu när de båda är döda kramar det verkligen mitt hjärta att se dem med så mycket hull och livsglädje, hur de smög till sig pussar från varandra.

Efter mat åkte far min till orkester-rep. Kvinnfolket gick en promenad.

Väl hemma igen, mer paj och te! Så fin söndag.

(men nu är jag jättetentastressad!!)

FML, osv.

Fredag, jag är deppig som vanligt. Ska på födelsedagsfest. Tänker drown my sorrows osv. Håller tillbaka tårar och packar ner öl.

Konsumerar lagom med alkohol för att glömma hur livet är ett dammkorn i mitt öga. Kortsiktigt resultat: mindre ledsen toss. Kroppen tycker såhär:

Lördag: vaknar och tänker, skriva tenta?

Kroppen säger fuck you och är utom min kontroll resten av dagen.

Slutsats: har jämrat bort en hel av mina precious 2,5 dagar att skriva hemtentan på. 

<gif av svart hål>

to come so far but end up returning to dust.

Den här veckan har jag varit ovanligt deppig, deprimerad. I skolan igår, vi diskuterade inför seminariet. Jag sa att jag varit sjuk, inte kunnat läsa texterna. Vi skalperade sönder vår artikel, strök för över under. Vad var du för sjuk? Depression. Ingen kommentar till det. Studentkollegor som vet vad det är, inget slang för en dålig dag, tack världen för dem!

Som av en händelse pratade Jonathan Unge om livets meningslöshet i radion, en länk som hoppade på mig från facebook förklarade depression i världens ungefär bästa blogginlägg. På psykinstitutioner upprepar de hundratals gånger för mig om hur vanligt och normalt allt är. Du är inte ensam om att känna så här. Hur och varför skulle jag må bättre över att flera människor mår dåligt? Lättnaden inläggen ger är att någon redan förklarat, att någon förstår, att någon håller med. 

Alla har varit nedstämda. Alla har inte varit deprimerade. Upprepade gånger. Återkommande under lång tid. Depression behöver förklaras för att förstås, kan inte åtgärdas med optimism eller lösa sig av sig självt. 

Även om jag många gånger dragit mig upp i denna berg- och dalbana har jag aldrig övergett kärnan i depressionen, övertygelsen om att livet är meningslöst. Det är fullständigt sant för mig, även under mina gladaste dagar. Det är dock inte omöjligt att fylla med värdefulla saker. Det är bara olika jobbigt, strävsamt.

HYPOTES: Jag sjunker just nu eftersom jag inte har motivation för det jag pysslar med just nu. Sociologi I tar mig ingenstans. (Kanske tar Universitetet mig ingenstans.)

LÖSNING: Ponies. Vitsippor. Paj. Game of Thrones-måndagar med Emmy. Richards nacke. Det borde hålla mig levande i 6 hp till. Sedan är det sommar. Då ska jag göra det enda jag någonsin velat göra i mitt liv.

current mood:

1. Jag skulle vaknat imorse.

2. Inte vid lunchtid.

3. Jag tog sömntabletten för att för en gångs skull kunna sova ordentligt. Tack världen för att en av livlinorna är lika pålitlig som Jack Sparrow. 

4. Imorgon har jag seminarium på all litteratur till kursen.

5. Jag har inte läst något idag.

6. Jag blev liksom paralyserad.

7. När jag kände mig värdelös som inte ens kan vakna på morgonen som vanligt folk.

8. Istället har jag suttit på botten av en mental brunn och ätit paj.

9. Att ligga i sängen och titta i taket eller inte, det är frågan. Plugga vs. inte plugga kom aldrig upp till debatt.

10. Jag kommer vakna imorgon.

"rösta rött 2014!" eller min första förstamaj-demo.

emmyemmyemmy.jpg

Let's take a moment för att betrakta vacker människa med hår som skiftat i regnbågens alla färger de senaste nio månaderna. 

ibland känner jag att satir är det enda som kan rädda världen.

Om inte minnet sviker har jag alltid varit intresserad av politik. Det har aldrig gått att koppla från verkligheten, någonsin. När jag fyllde 18 såg jag mer fram emot att få rösta än att gå på krogen. Jag växte upp med vetskapen om att världen är orättvis, men att det är på bättringsvägen. Ju äldre jag blev, desto mer insåg jag hur långsamt det gick, och frustrationen växte. 

Det var ändå inte förrän jag bekantade mig med politisk satir som jag upplevde den ordentliga slagkraften i ett politiskt budskap. Debatter, artiklar och nyhetsrapporteringar existerade i ett rökigt glas varifrån satiren plockade upp sakfrågornas grundpremisser och höll upp dem mot ljuset. Ibland är nyansering skitsnack, ett sätt att frånsäga sin ansvar eller fördröja samhällsförändring. Saker kan mycket väl vara rätt eller fel. 

Att satir också är just humor gör att åtminstone jag ständigt har en nypa salt i bakfickan redo att strössla över argumenten, deras källor. Det innebär inte att ett ideologiskt förankrat resonemang behöver gå förlorat.

Min poäng är att om jag, intresserad från första början, upplever mig tagen av satirens sätt att fånga in politiska ståndpunkter och göra dem enkelt begripliga, engagerande!, borde dess potential att sprida idéer hos övriga befolkningen vara ljusår bättre än Aktuellt eller Agendas. Vi behöver den seriösa idédebatten, men kanske ännu mer satirens debatt om debatten.

Så tack världen för alla fantastiska serietecknare, för Tankesmedjan och Galago, för The Daily Show, Flumskolan och Alliansfritt Sverige.

Illustrationer nedan av Liv Strömquist (första) och Nanna Johansson (resterande).

är du hen nog för en glittrig dubbel-IPA?

Valborg. Den var annorlunda från andra år, men vem bryr sig om det?, bortsett från alla människor vi längtade efter. Bilderna får tala (nästan) för sig själva.

Fokus låg definitivt på olika roliga öler vi hade med oss till skogen.

Min kanin-öl måste vunnit alla priser. Jag godtar inte annat. Den var rosa, hade kaniner på sig och hetsade hen-motståndare!

Bildbevis på min närvaro. Det händer långt från alltid.

Marsie i helt ny design. Alla fascinerades över björnen med älghorn.
Vem vet vad dessa var fascinerade över.