tisdag 20 maj 2014

när uppsatsoppositioner, temakurs

kandidattermin
saktar in med post-
kolonialism


lördag 10 maj 2014

veckan innan kandidat-deadline, medicinschema;

Frukost: Antidepressiva, tvåfärgade kapslar. Två sorters vitaminer. 
Lämnar lägenheten: Ett piller för att vara pigg, mot narkolepsin jag inte har. 
Lunch: Glöm inte att äta, äta.
Middag: Måste tillverka, äta mat jag inte vill ha, inte orkar med.
Sova: En liten tablett, en halv, bara den här veckan, så vilan kan leta sig fram mellan en snurrande hjärna och uppdragna axlar. 
Vakna. Gå vidare. Snart är det klart.

söndag 4 maj 2014

söndag;

1. Steven med långt hår och skor.
2. 1996 började jag i skolan.
3. En vecka kvar på uppsatsen. Handledaren började hinta om att det går att göra klart nästa termin och jag blir mest taggad på att fanimejnujävlar! bli färdig. Begreppshistoria, vegetarismen och folkrörelsen < 3

torsdag 17 april 2014

(wish i was old and a little sentimental)

Min ansökan till skrivarlinjen jag föreställer mig på i höst blev inte färdig förrän tiden var närapå färdig och slut. Nu återstår bara väntan. Detta är första gången jag försöker tråckla mig igenom ett nålsöga för att göra en bättre framtid åt mig, min lilla familj. Tanken att jag skulle få vända mig till plan B ligger oroligt i magen. Nervositeten skakar om där inne. Det är så mycket enklare att inte vilja ha någonting, vara någonting, men går det ens att förlora något som aldrig varit mitt?

måndag 20 januari 2014

årssummering 2013.

Årets uppgift: Börja skriva en bok.

Årets depression: Sociologi I. Bara tanken på enkäter och intervjuer får magen att vända sig nu. Det var ungefär vad kursen kom att handla om för mig.

Årets räddning:

Bör inte läsas som att Wolowitz eller The Big Bang Theory skulle hjälpt exeptionellt under året. But magics!

Sen bör vi heller inte glömma att i princip alla mina gamla favoriter som lasats ut från Tankesmedjan startade egen podd. <3

Årets vän: I love every pony!

Årets nykomling(ar): Louie & Chris.



Årets konsert: Steven Wilson. I Stockholm eller Göteborg? Ingen aning. De flyter samman på förstaplaceringen.


Årets kommer-aldrig-glömma: Träffa Steven. Prata med Steven. Krama Steven.

Årets dricka: Lattes med katter i skummet. Tack Lou!


Årets maträtt:Efterrätt(spaj)erna jag och Emmy traditionsenligt gjorde varje måndag inför Game of Thrones i våras. Och så har jag återupptäckt strössel. Fy fasiken vad underskattat det är!


Årets klarar-mig-inte-utan: Smartphone? Hörlurar? Lägenhet, mat, vänner, elektricitet? Buffy?

Årets resa: En liten helg till Göteborg med Emmy. Fy fan. Jag kan inte föreställa mig ett scenario där den kunde blivit bättre.

Årets bråk: Jag verkar inte bråka vidare ofta.

Årets film: Cloud Atlas var som en fantastisk käftsmäll. Så fort den var slut ville jag se den igen, och när det gått ett tag vågade jag inte se den igen med tanke på storheten. Så här på sluttampen kom även bio-favoriterna Catching Fire och The Desolation of Smaug.

Årets bok: Det går inte att välja EN bok. Men herregud så mycket Buffy-fanfiction jag har läst i år. I övrigt, svalt klassiker en masse och debatterat post-apokalyptiska samhällen i bokcirkeln.


Årets hjälpande hand: Mina egna som stickar istället för att bli galna på att göra ingenting.

Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Att jag inte förstod tidigare att jag behövde någon semester från mitt huvud i somras.

Årets befrielse: Färger. Skalan rödrosalila framför allt. 


Årets upptäckt: Welcome to Night Vale. Dr Who. Once Upon A Time. Neil Gaiman. Att läsa klassiker. Tartex. The Lizzie Bennet Diaries. Fan art. Firefly. Så många podcasts! Tumblr.
Årets lyckligaste dag: 24 november.

Årets chock: När Morgonpasset i P3 ringde upp.

Årets årstid:
Det här är en så jävla självklar punkt. Inte bara är sommaren per default bäst, jag hade dessutom kattbesök större delen av den.
Årets fest: När Lou&Chris fyllde år, fyllde en lägenhet med vänner från hela världen och spanska var majoritetsspråket. Jag fick äta paella för första gången och kunde inte sluta dansa när vi åkte och bowlade, mums! Den enda festen som kommer i närheten är midsommarfirandet. Finaste vännerna, roliga spel och nakenbad mitt i natten. Underbart!
 Årets garv: Att börja rollspela. Inte att det är skämtet, men det skrattas alltid så himla mycket där. Det är nog få andra tillfällen jag ramlat till golvet och gått sönder under året.

Årets skämt:
Det jag kan komma på som återkommit flera gånger och använts som skämt är ansiktsfärgerna.

Årets ord: Älva. Fanfiction. 
 
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Är inte alla platser utom fängelser frivilliga att besöka? Så svaret borde vara där jag varit mest? I min lägenhet. Var annars? Hemma hos Emmy&Simon, Lou&Chris, diverse caféer som har en egen punkt i listan, Stockholms Universitet.

Årets mest uppskattade plats: Jag fortsätter min livslånga kärleksrelation till sängen. Där behöver jag minst känna av att min kropp existerar.

Årets flitigaste redskap:
Smartphone.

Årets drog:
Fanfiction. På riktigt. Jag har svårt att få mig själv att göra något annat.

Årets låt:
Enligt last.fm har jag lyssnat flitigast på The Watchmaker. Det är ett rimligt antagande. Den är ju så sjukt bra. (men Richard säger att jag har fel, det är faktiskt Get Back.)


Årets lögn: 


Årets sanning: Historieämnet är min grej. Sociologin lärde mig åtminstone så mycket.

Årets bäst välbehållna löfte: Veganism. Feminism. Antirasism. Att inte klippa av mig håret (och jag var otroligt sugen flera gånger!)

Årets sämst välbehållna löfte: Den här punkten kan ge svaret på varför jag sällan avger löften. Jag tenderar att bara ge löften jag avser hålla.

Årets mest skrämmande händelse: Att oppositionen gång på gång är så svag, och att främlingsfientligheten växer oavbrutet.

Årets det-trodde-jag-aldrig:
Att jag skulle gå upp halv sju frivilligt, men så hade jag varit utan Morgonpasset i över två månader också. Ja, jag är galen.

Årets komplimang: Att få nya vänner.

Årets jag-hatar-dig: Regering och riksdag. Honorary mention går till Carl Bildt och Tobias Billström. (nej jag har inte glömt SD men det är en ännu öppnare dörr att sparka in)
Årets citat: How am I supposed to remember?? Jag skulle gissa att det var något bra någon sa någon gång.

Årets förlåt: Hände inte direkt.
 
Årets kallaste händelse: Vintern som aldrig ville ta slut.

Årets hetaste händelse: Sommaren som äntligen var somrig.

Årets läskigaste mojäng: Att leka med henna var ganska läskigt, men kul!

Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Jag önskar att det fanns en sån låt, då kanske det skulle bli lättare att kunna gråta. Men nej. Om det skulle vara någon är det The Watchmaker.

Årets pigga-upp-låt: 


Årets café: Mineur får konkurrens av Hållbart & Njutbart där Lou jobbar. 

Årets te: Grönt, fläder och någonting. Äpple kanske.

Årets se-upp-till-artist: Liv Strömquist.

Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Sommarjobb.

Årets tv-program: The Daily Show. Game of Thrones. 

Årets tråkigaste högtid: Thanksgiving, eftersom den faktiskt skulle firas med vänner, men missades.

Årets lyckligaste stund:
24 november.


Ser fram emot under nya året: Amanda Svensson släpper ny bok och Sandra Beijer romandebuterar. Ett antal bio-filmer. Om allt går som planerat reser jag och Richard dessutom till Japan. (!!)

Löften för nya året: Sluta undvika det för stora antalet läkarbesök jag borde göra. Bli klar med min kandidatexamen. (Börja studera på folkhögskola, hoppas hoppas!)

fredag 27 december 2013

bästa intro/outro av den anime jag processat i år.

Vem var för övrigt geniet som kom på idén att korsa en klassisk roman från 1800-talet med sci-fi? Det gör inte saken värre att Gankutsuou är snyggt gjord också. 

söndag 8 december 2013

måndag 7 oktober 2013

Welcome To Night Vale, Episode 22. Jag relaterar mycket till detta idag.

The Night Vale School District announced that schools will be closed all of next week because: Nothing really matters, and is anything even real?
They cited the ever whitening night sky as the impetus for this decision. “How can we place any importance on something so insignificant as math, or spelling, or history, when the Void has already swallowed our tiny existence? We are ants, crushed daily by the indifferent feet of the universe, and it’s just no good anymore. We can’t carry on like this!”
The School Board said, swigging on a bottle of table wine and bobbing their heads weakly.
The School Board President, an enormous Glow Cloud that drops animals from great heights and casts a looming fog of despair over all it covers, added:
Grovel mortals. Put your tongues to the soil and beg for your worthless lives.
Some parents of course are very upset by the decision to close school, saying that we can’t let the vast incomprehensiblity of the unknowable universe stop us in our tracks, we have to keep pushing forward.
Treasurer of the Night Vale PTA Diane Creighton said, “School is a meaningful part of a child’s life, and to just shut it down because you’re scared of your own insignificance is ridiculous. See, I’m looking at the sky right now,” Creighton continued, “And I’m saying, you can’t hold me back sky! I can do any-
I can-
I-ack.”
Creighton then stopped speaking, lowered her loosening fist to her side, and then sighed audibly. She added: “Nothing is real, I don’t think. Whatever. Who cares?”
Then she stared back up at the sky, and a single tear zigzagged down her right cheek as she mumbled something about trees having the right idea.

bortsett från tak över huvudet, mat i magen, pojkvän och vänner etc. är detta den ihållande känslan:


torsdag 3 oktober 2013

rapport över känslor och insikter mellan 11 PM och 5 AM:

1. Welcome to Night Vale är genialiskt. Varför listas den under komedi på iTunes? Det är ju verkligen inte en komedi, eller? Jag kanske dansar balett på svag is nu, men jag uppfattar det mycket mer som ett skönlitterärt verk, ett konstprojekt, en dikt utan slut, SJUKT BRA PROSA etc. än komedi. Komedi kan verkligen inte användas för att beskriva den här podcasten fullt ut. Den är mycket mer knasig än den är rolig. 

2. Okej, fantastisk och underbar, men fan vad creepy grejer jag drömmer om jag lyssnar på den när jag ska somna.

3. Uppenbarligen har jag kommit till fasen i förkylningen när min kropp försöker bli av med lungorna, medelst hostande. Tårarna rinner och för varje andetag dras ett rivjärn över slemhinnorna nedanför svalget. 

4. Tack gode gud för morfinladdad hostmedicin. Och för att sambon uppenbarligen har förmågan att sova sig igenom vad som helst.

5. Halstabletterna som bedövar halsen tar ett tag att smälta i munnen. Det är nog bäst att stanna uppe och lyssna om det där sista avsnittet, det som jag somnade till, för att verkligen förstå innehållet.

6. Jag ska aldrig radera avsnittet om Bronys av PopStuff från telefonen. Det är exakt den pick-me-up som behövs, jämt.

tisdag 1 oktober 2013

jag som älskar bra formuleringar och vackra meningar.

Along those lines, to get personal for a moment, I think the best way to die would be swallowed by a giant snake. Going feet first and whole into a slimy maw would give your life perfect symmetry.

Hur mycket jag än hatar ormar (och kanske ska känna mig lite förolämpad som kvinna, eller????) var det den här meningen som gjorde mig övertygad om att jag kommer älska Welcome to Night Vale

måndag 30 september 2013

internet < 3

Webbserier, eller webbisodes som Richard hånar det, är verkligen ett intressant format! Jag gillar det bara mer och mer, ju fler jag snubblar över. Senast är det Squaresville. Den är jättegullig, väldigt vuxen approach på tonåringar. Eller, är jag för nära i ålder för att avgöra det? Avsnitten är ganska olika långa, det längsta strax över fem minuter, och de flesta centrerar runt ett (och ibland en kort plot-utveckling) ämne. Som det första nedan, som helt fokuserar på fantasier om olika bok- och filmroller. Mary-Kate Wiles känns nästan som obligatory black guy för mig just nu eftersom hon figurerat i samtliga serier jag blivit hooked på, AV EN SLUMP! Hon måste finnas i alla webbserier för att den ska godkännas, vara legitim och okej, eller? And speaking of, det är väldigt vitt och medelklassigt här. Igen. Jag kan relatera till det, men så hör jag förvånansvärt nog till just den samhällsgruppen. Care to mix it up a bit Hollywood?
Om någon fin person som läser det här just nu har tips på bra webbisodes blir jag superglad om du lämnar ett tips i kommentarerna!

torsdag 19 september 2013

jag har bara gjort en sak den här veckan.

Vad är egentligen universitetsstudier värt när det finns Buffy i världen? De senaste fyra dygnen har jag suttit uppe till närmare tre-fyra på natten och läst fanfiction. Jag borde kanske aldrig kikat in i just det oändliga rummet av internet. Vissa av skribenterna lyckas fånga tonen av serien så bra att det nästan går att inbilla sig att det är kanon, helt i linje med handlingarna i serien. Alltså har jag läst igenom en många hundra sidor lång berättelse de senaste dagarna istället för Machiavellis Fursten och Thomas Mores Utopia. Då får en gå upp snortidigt dagen för seminariet och skumma skiten ur texterna. Nu är jag åtminstone inte distraherad av ASBRA text längre. (!!)

Fanfiction + Steven Wilsons musik = ett litet nirvana som känns helt okej att aldrig lämna.

torsdag 12 september 2013

tumblrigt.

En av dagarna insåg jag att tumblr-bloggar utgör säkert en tredjedel av alla flöden jag prenumererar på. Jag kan lika gärna skapa ett eget konto, en egen (till) blogg som alla andra coola kids. Med den första titeln som kom upp i huvudet har jag nu någonstans att enkelt lägga upp alla stycken jag fastnar vid i läsningen och fotar, och reblogga allt fantastiskt som gömmer sig på tumblr. Så blir det.

fredag 6 september 2013

get your lines under control, man.

Sexistisk video. (Varning för skämskudde/våldsimpulser/illamående/depressionsutbrott.) Sexistisk video med en poäng.

Att vända på rollerna (som om det någonsin skulle gå helt klockrent) för att visa originalets absurditet och samtidigt förklara att beteendet är misogynt och dåligt kanske inte är den bästa battle plan jag någonsin sett. Gör som jag säger men inte som jag gör-retorik. Dock föredrar jag det framför att låta Blurred Lines dansa ostört i etern. Är inte kritik av kritik också ett väldigt bra sätt att utveckla rörelsen och hur motståndet ska formuleras?

onsdag 4 september 2013

veckan är ett rabalder:

1. Läsa cirkus 500 sidor av herr Aristoteles och herr Platon innan måndag. 
2. Underhålla ankommande släktingar från Israel.
3. Nämnde jag att de anländer samtidigt som Obama och att detta kommer gå helt smärtfritt? Eller inte.


måndag 2 september 2013

recept för bra födelsedagshelg:

1. Festa med bra kompisar, mycket sötsaker och lek med gnuggis-tatueringar. Fördel om minst en snubbe har kjol. Om det också råkar vara din man är det full pott!
2. På själva födelsedagsdagen, åk till Cosmonova och se en film om isbjörnarna i Arktis.
3. Ta med (bästis och mamma!) de som inte tycker att du är konstig som vill se en film om isbjörnar på din födelsedag. Njut av att det tydligen är Paul McCartney som bidragit med musik till filmen.
4. Låt syster ansluta sällskapet och avrunda med asiatisk mat. Om nom nom!

torsdag 29 augusti 2013

glassfreak, eh?

Min (smått maniska) kärlek till Morgonpasset ledde mig till att skriva in och önska en låt (ungefär femton gånger). Det var kul att äntligen få prata med människorna jag hänger med varje dag och jag kan ju inte direkt påstå att jag motsäger mig deras idé på hur jag ska tackla framtiden. Vid 3h 1min någonstans kommer jag in. Woo~   Lyssna: Morgonpasset i P3 20130829 06:31

måndag 26 augusti 2013

om födelsedagar och sånt tjafs.

TSG 2011Midsummer 2012New Year's Eve 12/13 Alla älskar Richard. Naturligtvis. Han är inte bara omöjlig, utan också väldigt charmig. Följaktligen vill folk gratulera honom på födelsedagen vilket lett till att han flera gånger idag skrikit högt och illa över telefonen. Den slutar ju inte ringa. När jag tvingade honom att öppna mina presenter var det till jämmer och elände. Snart är dagen åtminstone över. Tur det. Tjafs som födelsedagar står en inte ut med hur länge som helst.

ELLER?!?!!?!?!?!?

söndag 25 augusti 2013

återkommande foto #4: syster. 2008/9 edition.

I think it's a 1895 I think it's a 1946 I think it's a 5879I think it's a 6911I think it's a 3855 I think it's a 6419 I think it's a 5115 I think it's a 4263I think it's a 3050I think it's a 2128 I think it's a 1270 I think it's a 0033 I think it's a 1031

Syster Miriam har för det mesta funnits till hands som fotoobjekt, mycket tack vare att vi bott i samma hus, åkt på samma semesterresor. Hon är överväldigande söt, min syster. Under de här åren då jag fotade mer än inte fotade hände det flertalet gånger att jag engagerade henne i diverse projekt. Det var mer än en gång som vi stod i det bleka vinterljuset under takfönstret i badrummet. Hon försökte stå så stilla hon kunde samtidigt som jag skrek åt henne att balansera de stora vita pappersarken runt hennes ansikte bättre. För det mesta ställde hon upp. Vi hade olika smak, men eftersom jag stod bakom kameran fick jag sista ordet, och hon gav sig. Jag blev alltid lika nöjd som hon var självkritisk, vägrade se hur förbaskat vacker hon är.

Notera bilden när hon äter frukost. Det är en av mycket få bilder av henne innan hon hunnit platta ut sitt hår. Innan dess har hon precis såna korkskruvar som på bilden. Alla älskar dem förutom Mirre själv så klart. Den näst sista bilden minns jag att jag var överdrivet nöjd över att fånga. Hon märker mig inte fastän den är tagen med en analog kamera och därför tog extra lång tid för perfektionisten i mig att ställa in. 

Nu blir det inte lika många porträtt av henne. Jag saknar det lite, minns att jag kunde bli väldigt sentimental under redigeringen. Hon är så fin fin fin!

(hälso)fördelarna med veganism.

Jag tycker det är ironiskt att jag har statistiskt bra chanser att leva länge pga. veganismen samtidigt som jag är deprimerad och bitter på hela livet. Om det är någon av alla anledningar till att vara vegan som jag aldrig lutat mig på är det de eventuella hälsofördelarna. De är roliga att slänga i köttätares ansikte, som grädde på moset, även om de sällan tror mig. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Att det är hälsosammare med vegansk kost är jag ganska säker på, däremot inte hur den skulle vara bättre mer specifikt.

Maja skrev bra om kopplingen mellan veganism och andra dieter. Inlägget i kombination med att nyligen sett denna video påminner mig om de frågor jag fick när jag blivit vegetarian och senare blev vegan. Känner du något i kroppen då, känns det bra? och Gör du det som en fasta, eller? Vegetarisk mat paras ihop med "lätt mat" eller "nyttig mat" på restauranger både en och miljoner gånger (var i helvete är min hamburgare?!). Det är provocerande för mig att jag skulle vara vegan för min egen skull. Varje gång någon påpekar att det jag äter skulle kunna vara onyttigt (pga. vägrandet av animalier, ej min kärlek till glass!) får jag bita mig i tungan för att inte börja häva ur mig hårda ord. Vad är det som är så svårt att förstå med konceptet att sätta andras välmående och rättigheter på samma nivå som ens egna?

För mig var det miljöaspekten som gjorde att bägaren rann över, att jag tog steget till vegetarianism. När jag väl var inne i tänket att utesluta animalier var det lättare att ta in mer och mer information och med tiden fick den djurrättsliga aspekten allt större tyngd till dess jag inte kunde stå ut med att inte vara vegan. Det betyder inte att djurrätten blivit viktigare än miljöaspekten av animalier för mig. Lika mycket som jag ser djuren som individer som inte ska utsättas för lidande ser jag de miljoner människor som lider och kommer att lida av klimatförändringarna. Klimatet och vädret blir mer extremt. Översvämningar med förstörda skördar, torka med vattenbrist och svält. Hur många stödgalor kommer behövas? Att leva med respekt för andra människor, för djur och vår natur går hand i hand. Miljöfrågan och djurrättsaspekten är anledning nog för att var för sig motivera veganism.

Jag är aldrig vegan för att bli smalare eller leva till mitt hundraårskalas. Jag är vegan för att vara så respektfull jag kan mot alla varelser där ute och skulle vara det även om det innebar nackdelar för min egen hälsa. Något annat vore absurt.