en liten hyllning till två gudar, musiker av högsta kvalitet. den ena mer nördig än den andra, som har min favorit-sångröst.

I do like them nerds. Jag ser en koppling mellan min dyrkan av Steven Wilson och det faktum att alla snubbar jag förälskat mig i har varit nördar. Dock bara en av dem inom musikgenren. Människor som är superpassionerade över någonting, hur obskyrt det än må vara, intresserar mig. Mitt senaste fynd har lärt mig uppskatta söta koreanska personer, Starcraft-turneringar online och att ständigt ifrågasätta omvärldens kulturella praktiker.

PS. Mina egna nördigheter är inte tillräckligt udda för att kunna specificeras än. Kan dock rabbla alla Sveriges kungar fr o m Gustav Vasa och det är jag mäkta stolt över (ironi).

ett av april månads topp tre bästa händelser var något jag bortprioriterade för en konsert. tur då att den filmades!

Det är saker som denna som ger mig en gnutta hopp. Att tongivande personer säger som det faktiskt är. Dock så deprimerande eftersom sanningarna som uttalas har apokalyptisk potential. En kämpaglöd väcks inom mig som faller ner i krämpor efter sina första, bestämda steg. Kan jag verkligen göra något mer än jag redan gör? Och vem skulle lyssna?