Jag kan inte äta frukost. Det är ett av många saker som komplicerar mitt liv. Jag kan inte äta frukost. När jag var fast anställd på förskolan började jag ibland vid sju. Då äter man frukost med barnen, och kan då passa på att äta med dem. Jag har aldrig ätit så mycket frukost i mitt liv, eftersom jag fick två promenader och en bussresa mellan mitt uppvaknande och frukosten. Då hann jag bli hungrig. Annars, när jag ramlar ner till frukostbordet för att vara tidseffektiv känner jag för mycket obehag, och någon hunger existerar inte. Jag pressar ner något, oftast mico-lagad gröt, eftersom energiintaget är livsviktigt.
Helgfrukost. Det brukar bli varma smörgåsar med skivat, kokt ägg på. Det är väldans gott. Men något jag längtar efter, det är scones. För det första tar det för lång tid att göra och man blir aningen mer kladdig om fingrarna än vad som är att föredra. Det är jättegott och går att äta i en evighet. Slow food. Dock är det inte lika nyttigt som "riktig" slow food. Vitt mjöl och kolhydrater i massor. Fett och socker. Earl Grey, apelsinmarmelad och en rund ost till. Yes, I'd like that. Men det är så synd att det nästan aldrig händer, mina scones.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar