Igår träffade jag upp Simon i staden för att inhandla de sista julklapparna och raida second hand-butiker efter en vårjacka att ha i Israel. Jag lyckades hitta allt jag behövde till ett lagom överkomligt pris. Mission accomplished! Dock borde jag åkt hem mycket tidigare än det blev. När jag satte mig på bussen hem var jag helt utmattad, och orkade inte ens leta upp musikspelaren ur väskan. Det är sällan jag är ensam in public utan musik i öronen. Jag känner ändå att det inte var en total waste, för jag har lärt mig något. Daniel kommenterade att jag borde ha lärt mig det ett antal gånger förut, men jag antar att det inte har fastnat förrän nu. Eller så har jag bara lyckats brotta ner den del av mig som hoppar och skriker "Jag vill! Jag vill!" Men fun time is over. Nu är det rehab som gäller. Annars hade jag tagit en cool porträttserie på Emmy vid det här laget idag.
Idag har jag vaknat alldeles för sent, legat kvar i sängen till halv ett och läst ut min bok (A dangerous fortune), vilket är en otrolig lyx, och somnat igen framför första säsongen av That '70s Show. Den är läskigt bra, och det känns som år sen jag såg de avsnitten sist. Jag har också lagt upp ett litet träningsschema för att strukturera upp och hjälpa mitt tillfrisknande lite på traven. Förhoppningsvis ska det hjälpa. Jag börjar känna mig rätt trött på att inte räcka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar