home sweet home

Att komma hem var som att hoppa framåt ett kvarts år. Under den ynka vecka vi var borta verkar hösten ha kommit på riktigt. Idag har jag alltså vandrat i nya höstskor och basker för att hämta ut bilder från resan. Daniel var riktigt duktig och lämnade in den enda rullen film (det digitala har vi inte orkat röra än) som vi tog på resan. Det är alltså de mest freakiga bilderna som kommer först. Det är roligt!

Grekland var underbart. Att barbent och sandaler var en självklarhet kändes så naturligt från första stund. Att det var hett och kvavt när vi steg ur planet var inte ett dugg konstigt. Det är så det ska vara i min värld. Det var varmt i havet, men jag och syrran föredrog ändå poolen där man kan leka under vattnet utan att ögonen kvider. Dock låg vi någon timma på en strand på östkusten där vattnet var helt klart och stranden bestod av miljoners triljoners små små stenar. Jag låg i vattenbrynet i en timma, konstant, och gungade med vågorna och skrattade. Som ett litet barn, och grep efter stenarna. Stenar och snäckor kanske är den tyngsta delen av mitt bagage (näst efter alkoholhaltiga drycker).

På det hela taget var det bara så otroligt skönt att få komma iväg och koppla av. Läsa bra böcker under solen. Dricka öl och ouzo non stop. Att vara hemma i höstblåsten känns bara overkligt. Men lite skönt är det ändå.