I födelsedagspresent fick jag ett par nya hörlurar. Jag vet att många människor upptäckt den här typen för bra länge sedan, men jag är ändå omåttligt fascinerad. Nu, efter någon månads användande börjar jag ju vänja mig, men i början var det verkligen en helt ny upplevelse. Det sitter små gummipluppar längst ut som täpper till hörselgången och stänger ute allt överflödigt ljud, t ex bussmotorn eller gråtande barn. Det är helt underbart! Jag hör allt Tomas Bolme berättar ur Guillou-böcker utan att behöver höja till max och förstöra trumhinnorna på kuppen. Det är ju lysande!
Det som är så lustigt med dem är att de ljud som tas bort från omvärlden raskt ersätts av ljud inifrån. Andningen låter som om man vore under vatten och tuggar man (t ex på en kanelbulle) krasar det i hela huvudet. Och det låter mäkta högt och konstigt vill jag lova. Det tog också ett tag att fatta att man måste ta ut båda hörlurarna innan man försöker sig på att kommunicera med någon. Rösten låter som om den kom hundra meter bortifrån, eller som om jag låg i en underbart mjuk säng och sjunkit undan mellan kuddarna.
Hur som helst. Är så himla nöjd. Så nöjd över att de är så små och ändå levererar på en nivå jag kan vara helt nöjd med. Får plats i vilken handväska som helst. Jag gillar. Och den nyinflyttade musiken ovan gillas också. Två presenter och ett loppisfynd. Superduper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar