Att gå upp klockan tre är en overklig känsla. Jag tror inte att någon sov speciellt bra. Vi var tvungna att åka i två bilar till Arlanda eftersom vi är så laglydiga och fina. Jag och Daniel satt med termosmuggar fulla av kaffe och te och lyssnade på vad radion hade att erbjuda. Det kändes konstigt utan någon som avbröt musiken för att snacka skit.
När vi var framme kastade vi in väskorna på rummet och tågade bort till hotellets restaurang. Flygplansmaten var sedan länge borta ur magsäcken och alla beställde inte enorma tallrikar gyros (en grekisk form av kebab som verkade väldigt god) förutom jag som fick en vegetarisk pizza. Och så öl på det. När maten lagt sig kollapsade alla i varsin säng på rummet. Eller nej, förresten. Vi hade ju med oss två Daniels som var helt GALNA! Vi hade varit uppe sedan tre på morgonen, knappt fått någon sömn och Daniel hade kört bil och inte blundat en enda gång på hela flygturen. Och så ville de inte sova middag! De stod och ryckte i mig och syrran mellan sina turer till poolen och stranden. Promenader hit och promenader dit. Vi var som överkörda av elefanter och de som två nyvakna femåringar som precis träffat ett gäng hundvalpar. Suck.
Väl vakna igen (killarna fortfarande pigga) var det välkomstdrink på balkongen med vår enda bekantskap på ön.
Tuffs-toss.
Vi gick fick massa tips för vår vecka och hela kartan klottrades ner med anteckningar om hemliga ställen.
Så var det ju det där med flygplanen. Vi visste att det kunde vara "störande ljud i vissa rum" så vi var hyfsat redo på att det kunde komma ett plan då och då. Föga förstod vi att hotellet låg mitt under inflygningen. Flygplatsen var bara några kilometer bort. Missförstå mig inte, vi blev inte förbaskade eller något i den stilen. Istället började vi skratta varje gång man var tvungen att avbryta ett samtal för dånet och var fascinerade att se dem underifrån på så nära håll. Vissa hade reklam under för såna som oss. Hela veckan försökte vi fånga hela förloppet på film, så säkert vartannat klipp på den där hemmavideon sen kommer bestå av flygplansdån. Tack och lov avstannade trafiken framåt midnatt och återupptogs inte förrän vid sju, åtta-tiden. Man fick en känsla för hur mycket människor som pumpades in och ut på den där lilla ön, och det var många kan jag säga. Konstig känsla.
Hur som helst tror jag att vi gick och la oss tidigt den där första dagen. Alla hade hunnit bli trötta (till slut) och såg fram emot morgondagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar