Rhodos, dag tre

Den tredje dagen hade våran hyrbil ankommit vårt hotell. Härligt härligt. Eftersom vi hade en hyrbil för fem personer i tre dagar, och vi var sex personer, bestämde vi oss för att en dag skulle jag och Daniel följa med, en dag skulle Mirre och Danne följa med och den sista fick vi bråka om. Den första dagen med bil fick alltså jag och Daniel följa med. Målet var att vi skulle ta oss runt hela ön.

Vi körde motsols, alltså ner längs västkusten för att senare åka upp på östkusten. Efter någon timma stannade vi för att känna på vattnet och stranden och sträcka på benen.

Mamsen.




Vår lilla bil med väldigt trevlig AC.

Efter att ha kört längst kusten ett tag kom vi upp en bit i bergen. Vägen slingrade sig och utsikten var helt helt magnifik över berg och dal ut mot havet. Det var dock hyfsat omöjligt att fånga på bild. Här gör pappa sin "Dress Man-walk" mot kameran när vi stannat för att titta på utsikten.

Strax efter att bilden togs hittade vi en död kattunge på vägen. Mitt lilla hjärta krympte några storlekar när jag såg den lilla ullmagen ligga uppvriden i en helt onaturlig ställning, mitt på vägbanan. Vi puttade ner den i diket för att ge den åtminstone en liten gnutta värdighet. Rest in peace, katten.

I Monolitos (tror jag?) stannade vi och käkade lunch. Då hade vi kommit igenom hela bergdelen av färden söderut och hade bara lite nerförsbacke innan vi skulle fortsätta längst kusten den sista biten ner till sydspetsen. Vägen var inte alltid den lättaste att följa och vi råkade någon gång hamna på en så smal bygata att backspeglarna nästan tog i husväggarna. Kisar man och tittar noga så ser man havet på den här bilden och får kanske lite känslan av att vi fortfarande är i bergen.

Världens finaste Daniel!

Jag älskar de blåvita detaljerna i Grekland. Blåa räcken, fönsterluckor och dörrar. Mums!

När vi kom var vi nästan ensamma på den lilla, söta restaurangen.

På borden la de en tunn pappersduk med en karta av Rhodos. Där pappa pekar var vi ungefär.

Jag fick stora bönor i någon varm tomatsås. Hur gott som helst! Det var nog en av de bättre måltiderna jag fick under resan. Antagligen var det den enda jag fotograferade, men alla andra bestod ungefär bara av pommes och något annat lika färglöst bredvid.

Den sista bilden från dagen är från pappas kamera. På sydspetsen bredde sandbankerna ut sig och det var tänkt att vi skulle få lite sol och bad. Dock blåste det som utav bara helskotta, var smutsigt i vattnet och vi blev osäkra på underströmmar och allt sånt. Men vi doppade oss till höfterna i alla fall! Pappa som är den största badkrukan på jorden doppade fötterna och gick sen upp igen. Därför är det jag, mamma och Daniel som syns som små silhuetter ute i vattnet till vänster.

Efter att ha borstat av oss tio kilo sand satte vi oss sedan i bilen igen för att köra norrut, hemåt. Det gick mycket snabbare och var inte speciellt händelserikt. Kameran fick vila. Sedan kvällning och middag och ouzo på balkongen etc. Sedan var den dagen slut.