Den här dagen har varit ett rent helvete. Det räcker med att säga att arbetsdagen var jobbig och lite jobbigare än vanligt. Inga detaljer förutom att hela min arbetssituation kom och sparkade mig i arslet och sen kändes det inte lika kul längre. Jag vill inte bli arbetssökande igen.
Trött. Kroppen har varit igång stressad de senaste åtta timmarna. Det snöstormar. Det är kallt. Raka vägen till staden, försöka inhandla vettigt mellis vilket resulterade i hälsomässig pannkaka. Corny, godis, lussebulle och yoghurt. Mandarinerna i väskan rörde jag inte. Hej, jag heter toss och är sockermissbrukare. Jag vet.
T-centralen är alltid lika underbar i rusningstrafik, och Solna hade aldrig varit charmigare när jag tog mig mot mötet med min coach. Hen ställer alla de där jobbiga påståendena och frågorna jag inte vill men behöver höra. Idag är verkligen inte rätt tillfälle. Jag anstränger mig för att inte börja gråta och klarar det galant. Det är granit i bröstet, men jag är van.
Jag stressar tillbaka för att hinna med en snabb buss hem och får ändå stå och vänta längre än vad som är okej eftersom det är snöstorm. Det är bara för mycket. Det snöar och det snöar. Rakt framför mig, ut från busskuren, står världens vackraste och kalaste lilla träd helt inklätt i snögardiner, med tusen billyktor som susar förbi. Det gör lite ont att det är så fint.
Tack och lov fick jag skjuts från bussen. Jag är helt slut. Gråtfärdig. Och jag ska till jobbet i morgon bitti och jobba åtta genomstressade timmar tills min kropp är så spänd att den inte går att spänna upp igen. Sedan ska jag köpa en ny kamera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar