När jag är hemma with nothing to do, ungefär som i dessa sjukdagar, brukar jag göra alla de där sakerna jag aldrig annars hinner med. Det som hela tiden blir nedprioriterat.
Igår såg jag på gamla videoband från när jag var yngre. För ovanlighetens skull valde jag bort alla när jag är cirkus två år och jollersöt, utan såg de som skildrar mig som 14-16 år och tonårsfjantig. Här är jag och fader som spexar strax innan vi ska klä granen julen -05. Varför har jag aldrig såna där grejer runt huvudet längre?
Idag skrev jag årets jul-önskelista. För första gången hade jag chansen att göra det på min nyfungernade skrivmaskin. Jolly good!
Jag har inte lyxen att kunna skratta åt hur dum jag var när jag var tonåring (ahahah det är jag ju fortfarande i några veckor till) eftersom jag tycker att jag har varit ungefär likadan hela tiden. Jag har ju förstås lärt mig massor sedan dess, både om hur man med fördel uppför sig i sociala sammanhang (eller nej, snarare hur man INTE uppför sig, hur man gör vet jag ännu inte, jag vet bara vad som fungerar sämst) men mest om viktiga saker (TM), men jag upplever inte att jag har utvecklats som person. Med andra ord: jag är fortfarande samma oheliga blandning mellan omogen och övermogen, men med en bredare faktabank. :)
SvaraRaderaJag tycker nog att du har utvecklats en hel del. Du är nog inte lika mycket attention whore nu som du kanske var en gång i tiden ;) (notera att jag absolut inte menade något illa i sista meningen!!)
SvaraRaderaNej det var en objektiv observation, jag ÄR en attention whore; jag köper uppmärkasmhet för tjänster. Fast nu har jag nästan slutat sälja förstås, mest för att det trots allt inte gav något. Men jag ser inte det som en personlighetsförändring på grund av "mognad", utan som ett åtminstone delvis medvetet val av erfarenhet, dvs. jag har lärt mig att de "attention-whore"-iga metoderna inte fungerade bra nog. Jag vill fortfarande ställa mig och skrika "HALLÅÅÅ" i megafon på alla cocktailpartyn jag har varit på.
SvaraRaderaMen är det inte just det som är att mogna då?
SvaraRaderaAlltså när man säger att någon är omogen så menar man ju inte att det är något personen inte har lärt sig, så min tolkning av begreppet mognad är att det innebär en personlig utveckling som inte är kopplad direkt till erfarenheter, eller med andra ord: som händer för de absolut flesta, oberoende av någon speciell erfarenhet. Eller, för att göra en misshandlande förenkling, något som händer "av sig själv" (eller där rent generella "erfarenheter" bara är huvudnumret i utvecklingen).
SvaraRaderaEn annan tolkning är kanske att "mognad" är något som slås på så att säga, och sen är det på om man inte aktivt slår av det. Att ha lärt sig att slå av något är inte riktigt att mogna enligt min definition.