Kort sagt: den här dagen har varit skit. Visste jag det redan när jag vaknade? När jag kom ihåg att jag drömt om att hålla reda på ett stort antal barn hela natten? När jag väl anlänt till min arbetsplats slog det mig rätt fort. Först som en sammanbiten inneslutenhet då jag bara gjorde det som skulle göras och inget mer. Ingen kommunikation, inget långsiktigt. Bara det som måste göras just nu. Sedan en kamp för att inte börja gråta. Sedan tårar och insikten att hur lite jag än har råd och hur mycket jag än vill klara av det måste jag åka hem. Nu. För jag kan inte ta hand om ledsna och gråtande barn när jag själv sitter mitt i röran och går upp i sömmarna.
Det tog ett tag att ta sig hem. Jag har ätit, sett lite på film, somnat till filmen och läst. Jag lyssnar på Håkan Hellström och skriker med i texterna. Och jag har sjukanmält mig till i morgon. För jag skakar fortfarande i hela kroppen. Och jag hoppas att ingen underbar familjemedlem kommer hem och skäller ut mig för att jag inte städat efter mig i köket. För då kommer jag börja gråta på stört igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar