jeudi.

Torsdag. Ärtsoppa och pannkakor (fast våfflor, för jag är galen i grädde). Jag vill träffa så mycket folk just nu. Särskilt i morgon, då jag lär joina mitt gamla seniorlag för lite bus. Om de vill ha mig, så klart. Logistik, det är frågan. Det är kruxet.

Tiden räcker inte riktigt till just nu, till allt jag vill och borde göra. T ex längtar jag efter att få sitta och sträckläsa i timmar som jag gjorde när jag var sjuk. Det är nästan så att när jag trodde att jag skulle bli sjuk igen i går kväll att jag såg fram emot att kunna sitta i fåtöljen de där timmarna, för min bok är så spännande just nu. Sen vaknade jag och insåg att felet med mig (förutom tusen olika mardrömmar, alla på högsta obehagsnivån) inte var något en alvedon inte kunde fixa. Så jag släpade mig till bussen, svärandes inombords över hur kallt och jävligt allt är just nu. Särskilt på mornarna när det gör ont i hela kroppen av trötthet, hur mycket jag än sovit.

Nu är det bara fredag kvar, tack och lov. Och den här helgen ska jag försöka sova jämnt. Lycka till om jag ska vara med seniorerna imorn. Well, yeah. Det löser sig.

Daniel var här igår. Hen skar sig på tummen och fick ett lille skutt-plåster att trösta sig med.

Redigeraren som hade gårdagens pass på svenskan hade åtminstone humor. "Kära Obama. Jag lämnar lite problem för dig att ta itu med. /George W Bush. PS. You can do it!!"

Och ja, jag är också glad över att Obama vann.