fredag 30 oktober 2009

emma amalia christine


Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Mormor och morfar för tusen år sen, ungefär. Jag avbryter studierna snart för ett besök på kyrkogården med mamma och morfar. Mormor ligger i minneslunden på Skogskyrkogården. Vi ska gå med blommor och ljus och sånt fint. Mysigt. Sorgligt.

torsdag 29 oktober 2009

olika typer av litteratur

"Abboten Suger som lät uppföra ett av de tidigaste gotiska byggnadsverken, klosterkyrkan i Saint Denis utanför Paris, ger på flera ställen uttryck för den nyplatonska tanken att ljuset för oss närmare Gud."

Så säger min kursbok. Jag borde ta ut ett sammanhang, men allt jag kommer att tänka på att det är i den kyrkan som världens finaste scen i världens bästa bok utspelar sig. Då har Aliena jagat Jack över halva Europa. Kan jag inte få läsa om det istället?

PS. Förlåt för det extra tenta-gnället.

höstsol

Äntligen lite soligare höstväder! Jag kan ju till och med se lite blå himmel, om än väldigt ljus. Jag vill sätta på lekobjektivet (zoom, men dåligt) och gå världens längsta promenad och fota som en galning. Gyllene löv och våt asfalt. Men... jag måste plugga.

onsdag 28 oktober 2009

läsa läsa läsa
tryck tryck tryck
hårt hårt hårt
och vad fan skulle jag i skolan och göra?

091028 - längtan!

Plugga, äta, plugga, plugga, äta, plugga, sova, plugga, äta... Det är verkligen så veckorna före tenta ser ut. Roligare än så är det inte. Jag ser fram emot när det hela är över och jag kan få bli en social varelse igen. För att överleva och hålla mig i en så positiv stämning som möjligt tänker jag på bra saker. Fina saker. Här kommer alltså världshistoriens längsta bildinlägg. Saker jag tycker bra om och längtar efter, utan någon särskild prioriteringsordning. Tadaa!

Fika med världens finaste servis.

Konserter!

Paris!

Prideparaden! Den gör mig så glad!





Finland!

Och så längtar jag efter att Daniel ska klippa sig... Puss, älskling ;)

Jag längtar efter att körsbärsträden blommar i Kungsträdgården.

Hoppa studsmatta!




Västkusten och havet!

Vårens första utomhusfrukost!

Vänner som jag ser fram emot att få träffa...




(haha, notera Emmy att jag vill träffa dig hela TRE gånger ;)

Solnedgång i Tel Aviv!

Och sist men inte minst längtar jag verkligen efter julen!



tisdag 27 oktober 2009

Rhodos, dag fyra

Den fjärde dagen var jag och Daniel kvar hemma medan Mirre och Danne fick följa med i bilen. Vi bestämde oss för att sola och bada, vilket inte riktigt blivit av än. Vi gick ner till havet, låg och lyssnade på havsbruset (och flygplanen!), läste och badade lite. För att vara ärlig var det jag som badade lite och Daniel som badade mycket. Vattnet var alldeles för salt och smutsigt för min smak. Att det är salt är ju ingen överraskning direkt, men det är inte så kul att leka i när man inte ser tårna. Jag vet inte om det låter som ett övertygande argument, men det var ungefär så jag kände. Daniel däremot hävdar bestämt att det till och med går att öppna ögonen under vattnet! Det har jag gjort en gång och säger bestämt NEJ till. Han måste ha stålmannens ögon.

Vi åt god pasta till lunch, badade lite mer i poolen (där man kan se under vattnet och leka och stå på händer och sånt larvigt roligt!) och fotade med undervattenskameran och läste lite till. Att ligga och läsa i solen går helt klart in på "top tio helt underbart på resan".

När de andra kom tillbaka satt vi på balkongen och snackade och spelade kort ett tag medan gamlingarna vilade ut sig. Först då kom kameran fram (ville inte ha den vid havet eller poolen utan en dedikerad body guard). Sedan middag och sånt trevligt. Sedan sömn. Ännu en dag förfluten. Härligt härligt.

Baby!

Turturduvor!

Fötter!

god morgon

Spelar gissningsleken med en digital ande. Hittills har han gissat rätt på Steven Wilson, Bamse, Ringo Starr, Anthony Kiedis, Jesus, Fredrik Reinfeldt och Holly Madison, hade lite problem med David Gilmoure och Ulf Lundell men klarade inte Ken Follett. Bra sätt att väcka hjärnan på. Underhållande och man måste tänka lite grann då och då.

lördag 24 oktober 2009

pusselbitar en masse





Det är helt otroligt, men jag gjorde faktiskt exakt som jag tänkt igår, med vissa modifikationer. För det första bakade jag kolakakor och la pussel. Jag la pussel så länge att jag höll på att vara uppe hela natten. La de sista bitarna vid frukosten imorse och jag känner mig rätt stolt. Kommer aldrig tillåtas att det tar bort från köksbordet! Det var det enda 500-bitarspusslet vi hade hemma, även fast jag inte kände mig så upplagd på att ha ett pussel som består av två huvudfärger och miljoner variationer av dessa. Det kändes som om det skulle bli sjukt svårt. Hur som helst var det väldigt mysigt och stimulerande. Kommer helt klart att göra det igen, men... efter tentan. Och då ett 1000-bitars med Carl Larsson-motiv som jag sneglat på och sett som omöjligt i hela mitt liv.

Nu, efter att ha läst en originaltext av Augustinus som var så ****** dålig att jag skrumpnar ihop ska jag först springa ut i äckelvädret och träna och sedan åka hem till Daniel. Middag och trevligt. Får för en gångs skull den här veckan inte sitta själv med böckerna i knäet. Jippie!

fredag 23 oktober 2009

091023

Den här dagen är en parentes i mitt liv. Att släpa sig ur sängen, långsamt vakna för att sedan konstant plugga med korta pauser emellanåt resten av dagen kallar jag inte att leva. Ändå är det skit man ska göra ibland. Nu till kvällen ska jag dock bryta av. Jag är ensam hemma, men vill mysa till det genom att baka kolakakor, lyssna på en bra ljudbok och lägga pussel. Håller tummarna.

Rhodos, dag tre

Den tredje dagen hade våran hyrbil ankommit vårt hotell. Härligt härligt. Eftersom vi hade en hyrbil för fem personer i tre dagar, och vi var sex personer, bestämde vi oss för att en dag skulle jag och Daniel följa med, en dag skulle Mirre och Danne följa med och den sista fick vi bråka om. Den första dagen med bil fick alltså jag och Daniel följa med. Målet var att vi skulle ta oss runt hela ön.

Vi körde motsols, alltså ner längs västkusten för att senare åka upp på östkusten. Efter någon timma stannade vi för att känna på vattnet och stranden och sträcka på benen.

Mamsen.




Vår lilla bil med väldigt trevlig AC.



Efter att ha kört längst kusten ett tag kom vi upp en bit i bergen. Vägen slingrade sig och utsikten var helt helt magnifik över berg och dal ut mot havet. Det var dock hyfsat omöjligt att fånga på bild. Här gör pappa sin "Dress Man-walk" mot kameran när vi stannat för att titta på utsikten.

Strax efter att bilden togs hittade vi en död kattunge på vägen. Mitt lilla hjärta krympte några storlekar när jag såg den lilla ullmagen ligga uppvriden i en helt onaturlig ställning, mitt på vägbanan. Vi puttade ner den i diket för att ge den åtminstone en liten gnutta värdighet. Rest in peace, katten.

I Monolitos (tror jag?) stannade vi och käkade lunch. Då hade vi kommit igenom hela bergdelen av färden söderut och hade bara lite nerförsbacke innan vi skulle fortsätta längst kusten den sista biten ner till sydspetsen. Vägen var inte alltid den lättaste att följa och vi råkade någon gång hamna på en så smal bygata att backspeglarna nästan tog i husväggarna. Kisar man och tittar noga så ser man havet på den här bilden och får kanske lite känslan av att vi fortfarande är i bergen.

Världens finaste Daniel!

Jag älskar de blåvita detaljerna i Grekland. Blåa räcken, fönsterluckor och dörrar. Mums!


När vi kom var vi nästan ensamma på den lilla, söta restaurangen.

På borden la de en tunn pappersduk med en karta av Rhodos. Där pappa pekar var vi ungefär.

Jag fick stora bönor i någon varm tomatsås. Hur gott som helst! Det var nog en av de bättre måltiderna jag fick under resan. Antagligen var det den enda jag fotograferade, men alla andra bestod ungefär bara av pommes och något annat lika färglöst bredvid.

Den sista bilden från dagen är från pappas kamera. På sydspetsen bredde sandbankerna ut sig och det var tänkt att vi skulle få lite sol och bad. Dock blåste det som utav bara helskotta, var smutsigt i vattnet och vi blev osäkra på underströmmar och allt sånt. Men vi doppade oss till höfterna i alla fall! Pappa som är den största badkrukan på jorden doppade fötterna och gick sen upp igen. Därför är det jag, mamma och Daniel som syns som små silhuetter ute i vattnet till vänster.

Efter att ha borstat av oss tio kilo sand satte vi oss sedan i bilen igen för att köra norrut, hemåt. Det gick mycket snabbare och var inte speciellt händelserikt. Kameran fick vila. Sedan kvällning och middag och ouzo på balkongen etc. Sedan var den dagen slut.

torsdag 22 oktober 2009

dubbelblä

Blä 1:
Att det är så kallt på morgonen att det är ett race från sängen till stunden då man fått på sig kläder. Jag skyndar från badrummet och sliter på mig mjukbyxor och tjocktröja. Sen kan jag börja fundera över anständiga kläder att byta till...

Blä 2:
Att komma hem och upptäcka att katten spytt och att det 1) finns hela bitar mat i spyan, alltså att det kan vara något fel på den och 2) att han har mask i magen. Resten av kvällen är en katt och råtta-lek (där människan är katten och katten råttan) med ett anti-maskpiller och lite kattgodis i högsta hugg. Efter det första misslyckade försöket (det är sjukt svårt) är han så jäkla misstänksam. Då behövs godiset. Efter någon timma låg jag på vardgsrumsgolvet, kollade in under soffan där han låg och tryckte och nästan grät. Jag ville ju bara få skiten överstökad och kan inte hjälpa att ta det personligt när min favoritkatt hatar mig.

onsdag 21 oktober 2009

om hörlurar


I födelsedagspresent fick jag ett par nya hörlurar. Jag vet att många människor upptäckt den här typen för bra länge sedan, men jag är ändå omåttligt fascinerad. Nu, efter någon månads användande börjar jag ju vänja mig, men i början var det verkligen en helt ny upplevelse. Det sitter små gummipluppar längst ut som täpper till hörselgången och stänger ute allt överflödigt ljud, t ex bussmotorn eller gråtande barn. Det är helt underbart! Jag hör allt Tomas Bolme berättar ur Guillou-böcker utan att behöver höja till max och förstöra trumhinnorna på kuppen. Det är ju lysande!

Det som är så lustigt med dem är att de ljud som tas bort från omvärlden raskt ersätts av ljud inifrån. Andningen låter som om man vore under vatten och tuggar man (t ex på en kanelbulle) krasar det i hela huvudet. Och det låter mäkta högt och konstigt vill jag lova. Det tog också ett tag att fatta att man måste ta ut båda hörlurarna innan man försöker sig på att kommunicera med någon. Rösten låter som om den kom hundra meter bortifrån, eller som om jag låg i en underbart mjuk säng och sjunkit undan mellan kuddarna.

Hur som helst. Är så himla nöjd. Så nöjd över att de är så små och ändå levererar på en nivå jag kan vara helt nöjd med. Får plats i vilken handväska som helst. Jag gillar. Och den nyinflyttade musiken ovan gillas också. Två presenter och ett loppisfynd. Superduper.