Imorgon är det dags för mitt fruktade besök hos folktandvården. Herregud. I en månad har jag gått med värk i käften (vilket otroligt nog dök upp dagen efter att jag bokat tiden, undrar vad det beror på?) och bara väntat på att antingen bli otroligt lättad eller att återigen kasta mig till golvet och tro att jag ska dö. Eller, ja, det var min reaktion sist jag fick veta att jag hade ett hål. Första och enda gången.
Anledningar till varför jag inte borde ha ett hål: gången innan den förra jag var hos tandläkaren bad hen mig att använda tandtråd vilket jag naturligtvis sket i och förra gången hade jag följaktligen ett håll mellan två tänder. Sedan dess har jag använt tandtråd varenda dag! Och då menar jag verkligen varenda dag, förutom den knappt handfull jag spenderat utanför civilisationen i typ tält eller båt. Alltså borde jag inte få några hål den här gången.
Anledningar till varför jag kanske har ett hål: har jag haft det en gång kan det komma igen, eller hur?
Jag går och änglsar mig och varenda gång jag helt spontant suckar djupt säger någon familjemedlem "men nej, du kommer inte ha några hål!" Så mycket har jag tjatat fram och tillbaka om det här i helgen. Jag har flera gånger drömt att jag varit där och fått ett helt grönt besked, vilket gör mig lite mer hoppfull, samtidigt som det känns konstigt att gå dit "igen".
Snälla, snälla världen, låt mina tänder få vara hela och rena när de stoppar in den överdimensionerade plastbiten och röntgar mig imorn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar