En kväll i slutet av augusti var det dags för årets bowlingrunda. Det brukar bli ungefär så ofta. Jag är exceptionellt dålig på det och är så svag i armarna att jag bara använder barnkloten. Ändå. Det är rätt kul! Jag och syrran bowlade med två av våra absolut äldsta barndomsvänner, Cecilia och Jonas. Det var nästan tomt (så man riktigt hörde hur våra klot dunsade i banorna) och vi hade superkul. Mirre var jättefascinerad över hon inte kom sist och jag fick påminna henne om att jag faktiskt var där också. Agda vann.
I morgon är det pizza och en ny runda som gäller för mig och Daniel. Kanske lyckas jag hålla mig borta från rännorna nu när omgångarna kommer så nära varandra? Jag är helt inställd på att förlora, men i den ingår också den där "det är upplevelsen som räknas"-attityden, så helt neggo är jag inte. Hah! Det kommer bli roligt. Ska bara klara av psykbesök, föreläsning och massor av plugg innan. Första gången på länge som jag är borta och pysslar en hel dag. Spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar