Är det bara jag som har problem med de två-tre första kapitlen i en bok? Vilken det än är, en jag själv valt ut och haft ögonen på rätt länge eller om det något mamma slängt i knät på mig är det oftast samma visa varje gång. Jag är rätt seg i början. Det är svårt att plocka upp något nytt, kika mellan raderna och lägga mig tillrätta mellan sidorna. Såvida det inte är den sortens bok som tar tag i slipsknuten på en och släpar oss upp på dansgolvet. En bok där första raden, första meningen, bara tar tag i en. Poff. Men hur ofta händer det? Hur som helst. Den här sommaren har jag nog kommit förbi mitt två kapitels-syndrom. Jag är så lycklig. Äntligen!
PS. Har varit ensam hemma hela dagen, bara pluggat, läst och solat lite tills jag ruttnade totalt och började städa toaletten. Inser nu att jag kommer vara själv hela kvällen också. Vad för middag? Pyssla eller läsa ännu mer om Platon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar