Om man klickar på den övre (mobilkamera-)bilden kan man till vänster på scen se en blåskimrande liten figur. Det är Brian Molko. Han är liksom jag väldigt kort. Alltså såg jag honom knappt medan jag hela tiden hade stenkoll på Stefan, basisten, som är typ två meter lång. Han såg jag även när han hoppade ner i diket mellan scenen och publiken. Orättvist.
Konserten var bra, men det känns som om bandet, ny trummis till trots, lever på gamla meriter. Kanske är det bara jag som inte rådiggar deras nya album, men jag upplevde en stor skillnad i publikrespons på de nya jämfört med de gamla låtarna. Dessutom tycker jag nog att de rockigare låtarna med mer fart gör sig otroligt mycket bättre live än de lugna och långsamma. Alltså var Special K, The Bitter End och Meds bäst. Bra stämning och skönt att inte stå längst fram och trängas för en gångs skull. Ett enormt, fruktansvärt, långdraget minustecken var garderobskön efter konserten på ca 45 minuter. Absolut inte okej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar