När man väl tror att tillvaron är under kontroll och allt är frid och fröjd igen (i alla fall nästan) så dyker ett litet textseminarium upp. Allt från Pico till Montaigne i den lilla färgglada boken skulle tuggats igenom tills idag. Det fanns inte i min planering. Jag är klar, men kommer inte ha något som helst att tillföra på seminariet då jag inte minns ett skit av det jag läst, fast jag precis läst det.
Ändå, äntligen blå himmel! Om några minuter springer jag ett varv runt området och börjar lyssna på Twilight. På svenska, tyvärr, men den ramlade ner i mitt knä och jag är alltför nyfiken för att vänta mer. Ska bli väldigt spännande att se om jag hatar eller älskar den. Jag hoppas på en mellanväg, men sannolikheten är inte alltför hög. Om jag mot all förmodan skulle börja älska den lovar jag ändå högtidligen att inte bli ett jobbigt, skrikande fan. Det gick ju med Tokio Hotel så varför inte med det här också? Min regression går alldeles utmärkt, tackar som frågar. Snart är jag 14 år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar