November vet verkligen vart skåpet ska stå. Första dagen på månaden är det disregn och tunga gråa moln. Hade vi kunnat förvänta oss något annat? Nog för att vissa kanske gillar det, men jag hade föredragit något mer upplyftande som lyst upp de sista gyllengula löven som tappert hänger kvar.
Jag har inte varit ute speciellt mycket för att uppleva vädret med direktkontakt. Den enda utomhusvistelsen var från punkt A till punkt B och några timmar sedan tillbaka igen. A är hemma och B är Niclas hus. Vi satt samlade ett gäng och försökte planera ihop en fjällenresa till januari. Hör och häpna men det verkar lyckas! Roligt, roligt!
Att läsa som en galning börjar jag bli van vid, och nu är det bara tre ynka sidor kvar. Antagligen kommer jag inte ens om fem minuter minnas något alls från det sista kapitlet, men det skiter jag högaktligen i. Just därför gick jag också med på att kolla på en film i tretimmarsklassen med mappa ikväll. Det blev (efter mycket om och men med en hyrd film som BARA hackade) Da Vinci-koden som helt spontant har köpts in. Får jag bara slippa att se när den jävla albinon ska piska sig själv i en evighet kan jag gärna njuta av att få höra lite äkta franska (och förstå lite!) och se Ian McKellen in action.
Men nu måste jag nog ändå läsa de tre sista sidorna. Wish me luck. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar