Daniel somnade som en liten gris och jag låg bredvid och väntade, och väntade. Ingen sömn. Bara tusen tankar och ältande. Jag har säkert cancer i magen eftersom jag har haft typ mensvärk hur länge som helst. I typ en månad. Även fast jag slutat med hormonpillerskiten. Ält, ält, ält. Tankar på bekymrade läkarminer, veckor av våndan och blodprov. Men jag kan ju inte få cancer av bara lite p-piller, eller hur? Och så snurrar det. Jag hatar det.
Efter att ha lyssnat på ljudbok i en och en halv timma och nästan kunnat koncentrera mig på den istället för tankarna kunde jag sova. Sov ryckigt och dåligt och kände mig halvvaken när alarmet gick igång. Tack och lov var Daniel världens gulligaste och gav mig skjuts ända hem till nästa säng. Även fast jag var jättetrött hade jag svårt att somna igen och när jag väl gjorde det drömde jag tusentals superkonstiga drömmar. Jag är så trött på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar