Vi kan snabbt klargöra att jag inte är dum i huvet. Det dementerar jag starkt. Men nog är jag lite galen som vandrar iväg, glad i hågen, och köper ett nytt objektiv för fina tusenlappar när jag är sjukskriven/arbetslös med noll inkomst. Det kan bara vara galet. Jag hade självklart en stark inre diskussion om huruvida detta låg inom ramen för vad som inte är korkat. Argumenten låg uppradade. Jag har trånat efter denna lilla glasburk i nästan ett år. Om jag inte använder skatteåterbäringen till detta kommer det ändå bara innebära en ännu mer överfull garderob. Bättre att köpa nu innan priserna går upp ännu mer, och så vidare. Vi vet ju redan hur diskussionen slutade, och jag ångrar mig inte alls. Men nog är jag galen alltid :)
Sigma 24/1,8. Äntligen ett vidare synfält! Efter drygt ett år med en normal (och ett halvtrasigt 28 och en värdelös kit-zoom) känns det väldigt befriande. Det är hyfsat tilltaget i storlek vilket ger kameran lite mer pondus (och framvikt), och motljusskyddet är en väl tilltagen (och effektiv!) bonus. I love it!
Vidvinkel med kort närgräns är roligt att leka med!
En av väldigt få bilder på både mig och Daniel. Hans mor tryckte på knappen vid middagen (pannkakor!)
Hej nytt objektiv!
Promenad.
Som sagt. Vidvinkel + 15cm närgräns = roligt!
Heh. Och lagom brännvidd för att kunna ta såna här bilder helt själv...
... men nu, köpstopp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar