När Emmy lämnade igen min Nikon D40 igår sa jag att hon självklart fick låna den igen. Då sa hon något i stil med att "... men folk tycker att den är så stor och läskig!" Jag kan förstå det, men jag vet att det bara är en vanesak. Jag tycker exempelvis att ovan nämnda kamera är rätt liten sedan jag uppgraderade till en D90. Hur som helst. Om Emmys kompisar tycker att en D40 med kitobjektiv är lite jobbig, då vill påpeka en sak: en liten huskatt med en ännu större kamera och ett ännu större objektiv några knappa decimeter från nosen. Stackars Kelso. Han tycker verkligen inte om kameror, och då särskilt inte min. Jag tror att det har med det skarpa ljudet och storleken att göra.
Kanske har han vant sig lite, men lätt har han det då rakt inte eftersom jag är minst lika envis och ofta försöker få till det, men han är inte ett dugg samarbetsvillig. Inte som Tova direkt, som nästan medvetet poserade för kameran.
Hur som helst, om bilderna: Kelso smakade lite på min frukost (fil med banan och müsli) och gick sedan och la sig i mammas säng. Det var någon gång vid elvatiden. Han låg kvar medan jag käkade lunch, pysslade lite och när jag sa hej då innan jag hojade ner till psyket. När jag kommer hem kommer han inte och möter mig vid dörren som han brukar, utan ligger lojt kvar i samma kojplats. Då är hon halv fem. Suveränt. Jag vill också vara katt och ligga i sängen hela dagen utan att bli vare sig uttråkad eller drabbad av dåligt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar