Det är det minst nyskapande självporträttet internet någonsin sett, men jag gillar mina fotbilder. Vissa människor uppger att de inte gillar fötter, varken sina egna eller andras. Jag har inga problem med dem (huden över hälsenan är den lenaste i hela världen). När jag varit out and about och i ett uttråkat ögonblick tagit närmaste objekt till hands har det varit lika delar tidsfördriv som fotografi. I efterhand när jag tittar på dem gillar jag hur det säger något annat om var jag befann mig, var mina fötter stod just då. Nedan finns Berlin, Finland, födelsedagar och otaliga promenader jag aldrig får tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar