Jag har varit borta i lite över ett dygn och saknar redan den här krabaten. Det känns nästan lite löjligt. Jag drömde till och med om honom inatt, att vi tog en till promenad, fast den här gången med koppel. Ju längre drömmen pågick ju elakare blev jag mot honom och desto mindre blev han. Till slut var han som ett marsvin jag kunde hålla i en hand. Usch. Jag hade så dåligt samvete när jag vaknade.
Hur som helst, skönt att vara hemma och träffa katten och gå igenom bilder. Dessa ovan är från promenaden med underverket förra helgen. Nu är jag stentrött. Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar