Den här dagen har varit signifikant i mer än ett avseende, men allt härstammar från en och samma grej: världens bästa Cecilia tar studenten idag! För det första känns det konstigt att det redan är ett år sedan jag tog studenten (fast det egentligen är på fredag, för att vara exakt), och ännu konstigare (eller sorgligare) är att jag inte kommit längre under det här året. Samma dag som Cicci släpps ut i friheten var jag på mitt första möte på arbetsförmedlingen, fick överskattad information och en handläggningstid.
För det andra kan jag konstatera att även om jag tycker att nio (student 2009) är en snyggare siffra än åtta (student 2008) så är jag väldigt nöjd med arrangemanget. Inte bara för att jag har fått vara fri ett helt år, utan också för att jag slapp ta studenten i hällregn. Själva studenterna verkade i och för sig lyckliga ändå, det var alla anhöriga i paraplyhavet som muttrade mest. Är man äntligen fri så är man lycklig, whatever the weather!
För det tredje... det tredje är faktiskt mest lite fånig kuriosa, men ändå ett vetenskapligt mysterium. Ballongerna sen min studentdag, fyra stycken, hänger fortfarande uppe. Det jag menar med "hänger uppe" är att luften inte har gått ur dem än. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det gått till med tanke på att ballonger i vanliga fall tappar åtminstone hälften av sitt innehåll efter bara några dagar. Det roliga är att det var just Cicci (och Daniel, han är också bra!) som blåste upp dem...
Hur som helst. Jag borde vara på ovan nämnda dams studentmottagning just nu, men jag är uppenbarligen sjukare än jag trodde. Igår kändes jag nästan frisk, men nu kraxar jag bara och näsan har börjat agera för första gången. Det i kombination med stress, press och regn gjorde att jag sa tack och hej och åkte hem igen. Skittråkigt, men jag har världens gulligaste pojkvän som, as we speak, är på jakt efter sushi åt oss. Livet går vidare.
Cecilia efter hennes mösspåtagning. Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar