stesolid

Puh. Jag har precis vaknat. Tandläkartid 07:10 var inte en så dum idé i alla fall. Och lugnande en ännu bättre. När jag vaknade var den första tanken som slog mig att inom 40 minuter skulle jag sitta i den där jäkla stolen. Tack och lov dröjde det inte länge innan jag skulle ta mina pills och när vi väl var framme fick mamma leda mig från bilen. Ja, jag hade beställt skjuts både dit och hem eftersom jag uppenbarligen blir så påverkad att jag inte kan gå rakt.

Själva borrningen gick jättebra. Min tandläkare och tandsköterska är de bästa i hela världen! De tar pauser ofta och låter mig andas och ger mig fina tabletter som gör det möjligt för mig att slappna av och till och med fnittra lite emellanåt. Om man bortser från vibrationer i tänderna (kraniet!) var det enda som faktiskt kändes när de blåste/spolade av tanden innan de fyllde den med nytt jocks. Varför tar man egentligen bedövning när man har så här små hål? Det går ju utmärkt utan!

Jag var superlycklig när jag fnittrande stapplade ut på gatan igen. Mamma påpekade att jag var full. Spännande. Väl hemma vinglade jag omkring och gav mat till katten och försökte klä av mig strumpor och annat utan att ramla omkull. Ställde ett alarm och efter lite problematik med en jamande Kelso (om än söt) vaknade jag nu. Känner mig slö men annars toppen. Ska fixa världens brakbrunch och fira att jag är bäst (ungefär).