Det känns som om mitt liv hoppar omkring just nu, men bara just nu. Ena veckan hopplöst arbetslöst, nästa jobba och åka på minisemester för att slungas rakt tillbaka i arbetslösheten för att sedan åka ut till en förort på andra sidan hufvudstaden och vara assisterande förälder till tre underbara ungar i nästan en vecka. Ingenting är normalt längre! Jag undrar när jag någonsin kommer hitta en vardag som är hållbar, normal och långvarig... Hur som helst. Här sitter jag, med största ansvar att hämta och lämna ovan nämnda underverk (sju, fem och tre år gamla) på dagis och skola. Datorn är med, och som Simon sa, där datorn är bor man. En dator, en hårddisk och ett stycke kamera. Då känner jag mig rätt stationerad här. Och det finns väldigt gott te och lasagne med spenat i här. Det ironiska är att jag idag var tvungen att ta mig ända härifrån tillbaka till hemorten för att träffa min psykolog.
Mellanbarnet i den här familjen är så fint. I somras fick jag den här underbara pärlplattan som hen hade gjort till mig, och idag fick jag ett lika fint och specialdesignat pärlhalsband. Underbart! Jag älskar det där med barn. Inte att få saker, men kreativiteten, skapandet och den där grejen med att ge bort allt man gör till vuxna. Vem gjorde inte det liksom? Det är bara så kul nu när det är omvänt. Det trodde man inte själv då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar