Nu har jag visserligen kommit hem igen, men bilderna har legat ett tag. Internetuppkopplingen var det lite si och så med. Det är skönt att vara hemma, men samtidigt saknar jag barnen. Det kommer kännas tråkigt att inte höra Malte ropa "Nu kommer Teeess" när jag går nedför trappan på mornarna. De är så underbara!
Malte, yngst, och min gudson. Han är typ världens bästa tvååring. Han kan till och med ta på sig sina fingervantar själv!
Hjalmar och Ida. När jag skulle ta den här bilden stod de först stilla tills jag gjort i ordning kameran. När jag sa "okej, nu kan ni börja hoppa" (på studsmattan, of course) tittade de kort på varandra och började hoppa medan de unisont skrek "Kamelskit! Kamelskit! Kamelskit!" De har så mycket för sig. Och var får de allt ifrån?!
Superfina halsbandet jag fick av Ida och inte har tagit av mig since. Eller okej, jag sparar det från sängen och duschen.
Kvällsro, ja tack. Jag och Christina satt och pratade och skrattade om allt i timmar. Hon är en av de bästa vuxna jag känner och kommer nog bäst överens med. Man bör vara tålmodig för att ha tre småbarn, men hon är över det normala, typ superwoman. Jag blir trött efter fem minuter men hon bara fortsätter och fortsätter...
Min tillvaro på gästtoaletten. Poängen med bilden är att jag älskar de där ankorna. Vill ha. Pronto. De får ligga i en byrålåda några år tills det där första egna hemmet tittar förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar