Den senaste tiden har jag lyssnat lite på The Mars Volta, och mer precist albumet De-Loused in the Comatorium. Jag fullkomligt älskar hur partier av musiken verkligen angrips. Attacken, när allt är stillsamt och musikerna går igång och fullkomligt exploderar ger en kontrast som inte liknar något annat. Det är intensivt och det känns som om de springer i nerförsbacke och snart kommer upp i så hög fart att de inte kan stå på benen utan faller pladask, förutom att de håller sig upprätta hela vägen. De verkar vara helt galna, och jag älskar det.
Och apropå musik har kvällen ägnats åt att lyssna på pappas storband. Det är jävligt coolt, hur mycket man än inte vanligtvis lyssnar på blåsmusik, att se det koka ihop live. Deras repertoar hade utökats med två Beatles-låtar sedan jag hörde dem sist för något år sedan, vilket var väldigt trevligt. Pappa sjöng lite och tanterna kunde inte sitta stilla länge utan kastade sig upp och svängde sina lurviga. Det var jäkligt bra stämning och tydligen hördes musiken ända bort till tunnelbanan. Härligt härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar