Silver Linings Playbook.

Varför framställs den i trailers och liknande som om den var en random romcom när den är anything but? Det är inte en film om en man som möter en kvinna som tvingas umgås och upptäcker att de trots sina olikheter inte kan leva utan varandra. Det är en film om psykisk ohälsa. Deras relation är endast bakgrunden till huvudnumret, till deras ångest och paranoia och tvång och oförmåga att fungera i världen. Inte ens karaktärerna utan officiell diagnos kommer undan galenskapen. De är minst lika tokiga som huvudrollerna. Den har komiska element och den har romantiska element. Mest säger den om vårt förhållande till psykiatrin. Jag rekommenderar den verkligen. Behöver jag förresten ens säga att Jennifer Lawrence var fantastisk? Hon förtjänar verkligen sin Oscar, flera gånger om. Längtar verkligen efter nästa Hunger Games-film, bara för att få se mer av henne.