fredag 2 augusti 2013

karaktärsdragen.

Halvvägs genom Buffys alla säsonger står det klart att Spike är en underhållande karaktär. I fjärde blir det bara bättre och sedan satt åtminstone jag på stolskanten och höll tummarna för att han inte skulle skrivas ut. Han är inte en svartvit karaktär, om det någonsin fanns en sådan. Han är mer komplex än de flesta och fandomen är inte ett dugg överens om ifall han är avskyvärd eller det coolaste som någonsin vandrat på jorden. 

Bilden ovan kommer från en tumblr där fans anonymt skickar in bekännelser, vad de egentligen tycker om serien men kanske inte säger högt. Bilden säger en del om min känsla för honom. I verkligheten vore han fruktansvärd, för i verkligheten är risken stor att hans personlighetsutveckling skulle vara lika med noll. Det är risken med karaktären, att han visar på något som oftast inte har någon motsvarighet i verkligheten. Du ska inte stanna hos en våldsam man för troligen kommer han inte förändras. Det är inte ditt jobb att förändra honom och hans bakgrund ursäktar inte våld. Aldrig någonsin. Vi måste komma ihåg det, genom hela serien. Särskilt efter att en har sett säsong sju. 

När jag hittade en post som i kronologisk ordning diskuterar hans agerande och person utifrån ett genus- och maskulinitetsperspektiv kände jag mitt hjärta lätta. För jag gillar Spike, kanske lite väl mycket. För mycket för att som feminist låta honom gå förbi obehindrat, utan att diskutera och problematisera. Jag vet inte om jag håller med om exakt alla åsikter i artiklarna, men det kändes bra att genom att läsa den vara en del av debatten, aktivt reflektera. Jag kan gilla honom för hans goda sidor samtidigt som jag inte ignorerar de dåliga. 

Det som är så bra i just Buffy är ju att ingen av karaktärerna är helt svart eller vit. Alla har brister och sina mörka sidor. Tio år efter seriens slut debatteras dessa fortfarande, troligen mer än drastiskt yngre seriers karaktärer. Överlag är det något vi borde bli bättre på, att diskutera och ifrågasätta fiktionen omkring oss. Känns det inte som om vi allt som oftast bara gapar och sväljer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar