cloud atlas.

Jag visste att Cloud Atlas skulle vara ett mästerverk. Att höra skaparna prata om den övertygade mig långt innan jag såg trailern. Vad jag inte förstår är varför det tog så lång tid för mig att få det gjort. I måndags firades Richards mors riktiga 60-årsdag med indisk take out och filmkväll. Det tog några dagar innan jag slutade ta upp den konstant, mitt i konversationer, och jag har velat se om den varje dag den här veckan. Jag förstår den (inte) och det känns som hela poängen. Den är konceptet av nivåer, av symbolik. Dagar senare var vi på science fiction-bokhandeln i Gamla Stan och det frustrerade mig att inte hitta boken. Jag måste måste måste läsa den.

Den enskilda människans värde och vår rätt att vara fri från utnyttjande är fokus. Alla skådespelare är fantastiska, i alla sina roller. Eftertexterna överraskade mig både en och två gånger över roller som gjorts av skådisar jag absolut inte känt igen under tusen lager smink. Sminkteamet förtjänar så mycket cred! Halle Berry och Tom Hanks spelar prominenta figurer i alla tidsserier i filmen, men de ser alla mycket olika ut, och inte bara på grund av deras garderob. Det var imponerande hur de kunnat förställa dem, forma olika karaktärer av samma bas innan skådespelandet ens börjat. 

Varför har den här filmen gått relativt obemärkt förbi? Varför har den inte blivit hyllad, nominerad, prisad? Jag vet att jag skrev att Silver Linings Playbook var bra, att den var snygg och sevärd. Denna är ännu bättre. Episk är ordet. Den är under huden på mig. Ge den en chans. Det är mitt tips ikväll.

PS. Du bör se den, särskilt om du gillade V for Vendetta och The Matrix. Men då har du antagligen redan sett den, eller?