Ur svalget stiger den beska dimman sakta över min tunga. Lugnet. Nu kommer lugnet. Det som var och allt jag är kommer försvinna för ett tag, ett tungt ögonblick där jag kramas av dunklet och inte vet att det finns en värld ovanför min sjö av täcken. Snart blir jag tung, orkar inte öppna ögonen och vandra genom en hel tanke. Drömmarna kommer kleta ner mig, dra mig ner i sömnen när kroppen äntligen är tung och varm. Snart kommer lugnet för jag känner beskan, den jag lärt mig älska, den som viskar om sömnen, om lugnet. När mitt lilla piller börjat verka och sprider sin beska vaggvisa, bara då är natten säkrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar