berättarrösten.

The events that began with Jimmy's visit to Auntie's house were destined to be misremembered, beginning with the name. The Night of Blades and Stars was, in fact, three separate nights, with a pair of days between. But as with all such occurrences-those destined to be recounted not only in the immediate aftermath but for many years to come-time seemed compressed; it is a common error of memory to impose upon such events the coherence of a concentrated narrative, beginning with the assignment of a specific interval of time. That season. That year. The Night of Blades and Stars.
The error was compounded by the fact that the events of the night of the sixty-fifth of summer, from which the rest descended, unfolded in a series of discrete compartments with overlapping chronologies, no single piece being wholly aware of the others. Things were happening everywhere. For instance: while Old Chou was...

The Passage/Justin Cronin

Det är en passage, ett mellanspel som inte säger så väldigt mycket om händelserna i sig, utan enbart finns där för att guida läsaren. Boken kom ut 2010, har redan en uppföljare men är fortfarande ny, särskilt med tanke på titlarna jag vill jämföra med. Jag gillar den här typen av berättande, där vi ibland kliver utanför karaktärernas blick och antar formen av ett allseende öga. Det påminner om sagorna från barndomen, det var en gång, där händelserna berättades från vårt perspektiv av historien istället för karaktärernas. Cronin blandar, vilket jag tycker passar bra eftersom berättande ur tredjeperson, ur en karaktärs synvinkel, lätt bygger upp spänningen när vår känsla för karaktärerna djupnar.

Vi lämnar nu Danglars, som anfäktad av sitt hat försöker inge redaren misstankar mot kamraten, och följer Dantès, vilken efter att ha gått uppför hela La Cannebière fortsatte Noaillesgatan fram, där han gick in i ett litet hus till vänster vid Meilhanallén och hastigt sprang uppför fyra mörka trappor samt slutligen med ena handen på ledstången och den andra på det häftigt bultande hjärtat stannade vid en halvöppen dörr, genom vilken man kunde se in i en liten kammare.

Greven av Monte Cristo/Alexandre Dumas (Svensk översättning från 1963)

Det jag misstänker är att ju längre bak vi kommer, desto vanligare är den här berättartekniken. Detta är från 1845, och jag har förvisso bara ett exempel till, men vilket sträcker sig ännu en bit längre bak i historien. Kan det vara så att ju längre bak i litteraturhistorien vi kommer, desto mer distanserar vi oss från vad som berättas medan vi nuförtiden vill vara nästan inuti karaktärerna och känna allt som de gör?

Here haunted of yore the fabulous Dragon of Wantley; here were fought many of the most desperate battles during the Civil Wars of the Roses, and here also flourished in ancient times those bands of gallant outlaws whose deeds have been rendered so popular in English song.
Such being our chief scene, the date of our story refers to a period towards the end of the reign of Richard I., when his return from his long captivity had become an event rather wished than hoped for by his despairing subjects, who were in the meantime subjected to every species of subordinate oppression.

Ivanhoe/Sir Walter Scott

Här får vi en snabb historielektion innan historien tar vid. Politisk och social bakgrund till scenen redogörs för i tur och ordning, vilket tar några sidor. Jag gillar det. För alla som sett filmen är det inte helt solklart varför Saxare och Normander ogillar varandra så fasligt. Här får läsaren med sig det från inledningen, varpå det genomsyrar resten av handlingen. Möjligen kan det på sina ställen göras smidigare och på ett snyggare sätt, men det försvinner i fascinationen över hur de såg på och framställde sin egen historia år 1819. Det är gulligt, intressant, ... ibland långsamt.

Det är svårt att säga om jag saknar den här typen av inslag i min samtida litteratur. När den används, som i Cronins fall, gillar jag det. Det blir som en återkommande uppsamling, vår guide genom boken tar en kort paus i handlingen och lägger ut texten om vad som hänt, gör oss redo på temperaturen i vattnet under trampolinen. Allt som återkallar känslan av sagan, så som de berättades i barndomen, gör min värld varmare.