För det första kom jag nyligen hem från (tentauppehållet) Operan. Jag, syrran och mamma såg Carmen. Åh, som jag längtat! Tror jag var 13 år senast jag såg den. Jag kan varenda melodi, varje ton och ofta större delen av texten. Jag tror att en anledning till varför jag var bra på franska i högstadiet (?) är för att jag ständigt lyssnade på mappas LP-version av operan och jämförde de franska texterna med den engelska översättningen i dess booklet. Oh, happy times! Kvällens uppsättning var musikaliskt helt strålande. Det kändes i hela kroppen och hjärtat. Tyvärr var scenografin sämst. Många av sångarna verkade härma pappdockor och ibland såg de knappt åt varandra, fastän de skulle föreställa älskande. Dessutom drog de ner ridån var och varannan minut för att göra drastiska ändringar på scen. Typ flytta en glödlampa eller så. (Obs! Sant.)
För det andra gjorde jag en kopp grönt lime-te när jag kom hem. Om nom nom. Det passade sig fint till lite tentautfyllnadsflummidum. Förklaring är inspirationen vilken jag hämtade av videon nedan. Jag önskar att jag fick skriva en sån här uppsats istället. Hur mycket jag än älskar Simone de Beauvoir kommer jag aldrig sluta uppskatta kreativiteten i nedanstående verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar