plus minus noll

Det finns bra dagar och så finns det dåliga dagar. Nackdelarna med detta system är lika många som fördelarna, men är inte nackdelarna några ton tyngre? Det känns så idag i alla fall. Kanske mest därför att idag just är en dålig dag. För mig är en bra start på dagen (och då ur ett uppvaknande perspektiv, inte fancy frukostflingor-perspektiv) väldigt viktig. Men jag hade inga som helst problem att komma ur sängen eller att tänja igång kroppen eller äta frukost. Det är det som är så mysko. Varför blev dagen crappy ändå, på ett så tidigt stadie? Jag såg på några avsnitt HippHipp! till frukosten, vilket var trevligt eftersom det alltid är så roligt, men det lyckades ändå inte pigga upp mig.

Efter frukost står promenad på schemat. Jag hade ingen som helst lust i denna värld att resa mig ur soffan och gå ensam runt området, hur mycket jag än kan lyssna på Stieg Larssons fantastiska böcker. Det enda som fick mig att göra det är, som jag nämnde tidigare, att jag är en så oerhört fantastisk kbt-patient. Min framtida (det startar på måndag) psykolog kan skatta sig lycklig över att få just mig. Så duktig är jag! Alltså, det enda som fick mig att pallra mig ut genom dörren är att alltför väl vet vad som händer om jag inte skulle göra det. Been there, done that, got the t-shirt. Jag har haft nog med depressioner och ångest i mitt liv för att jag ska slösa bort ännu mer tid på det när jag har verktyg som faktiskt funkar. Om än inte alltid kortsiktigt. Det blev en sån där avskyvärd promenad som jag bara varit med en gång tidigare, nämligen förra veckan. Aldrig tidigare i mitt liv har jag gått en promenad där jag verkligen släpat fötterna efter mig. Vad händer?! Var är mina awesome walking powers?

När jag kom hem fortsatte jag med albumet av samma anledning som jag gick ut. Så har jag fortsatt sen dess. Klämt in lunch, tvättning och matlagning som genomförts med en smärre dos seghet och trötthet. Jag mår inte bra, har ingen aptit och åt knappt middag. Men hade jag inte kbt:at skiten ur mig hela eftermiddagen hade jag antagligen mått sämre. Egentligen skulle jag sprungit ikväll, men med erfarenhet av mina bens dagsform tror jag att jag gör en sats chokladbollar istället. Blä för dåliga dagar!

However. Bilder från bättre dagar, jättefina dagar:

Söndag!

Fika med Simon och Emmy på muffinsfabriken.

Sedan lite spatserande på söder...

Och slutligen en öl. Och en bild på mig. Coolt. Det händer inte alltför ofta. Ems höll i kameran :)

Och så igår, måndag.

Det var ju så fint väder, så jag vart så glad att jag bestämde mig för att ta mitt kit-objektiv for a spin. Det var ett tag sen sist och var lite trevligt med hyfsat skarp vidvinkel. Dock är inte vidvinkel så otroligt smickrande för porträtt (om än relativt nödvändigt för självporträtt), så snälla, tänk bort min åsnenäsa.

Jag kunde inte låta bli att gunga lite. Och självklart är bilden på mig ovan också tagen i gungan. Hence the min, liksom.

Sedan kom syrran in med posten och berättade att min Yellow Submarine-klocka anlänt från New York. Det var väldigt trevligt! Den väger typ femton ton. Tror jag kommer få träningsvärk och blåmärken på köpet ;) Jag och Daniel förde ungefär denna konversation om klockor igår kväll:

Jag: alltså, tjejklockor är så fula. Det finns inte en enda utan strasstenar, som är rosa eller har Hello Kitty i bakgrunden.

Daniel: så du har en ubåt istället?

Innan fotokursen bjöd Daniel mig på middag på ett av de bästa vegställena i världen (!!) på söder. Fullmånen var underbar och maten var god och Daniel var snäll :)

PS. Jag bokade tid till tandläkaren igår, och nu tycker jag att det småvärker lite i hela munnen. Neeej, jag är inte ett duuuuuugg hypokondrisk. Jävla skit!