konsten att framkalla... eller printa

Åh, just denna sekund känner jag mig så lycklig! Den senaste veckan har jag verkligen inte mått bra alls. Jag har varit apatisk, deppig och mer hypokondrisk än vanligt (har minst tio hål i tänderna och en hjärntumör), men det är inget som en lyckad framkallning inte kan råda bot på!

Efter att all hysteri (läs: min hysteri) runt filmrullen som inte gick att dra tillbaka ordentligt hade lagt sig lyckades jag släpa mig iväg till ett fotolabb där snubben bakom disken rynkade ögonbrynen och gick in med kameran i mörkrummet. Knappt en halv minut senare kom hen ut med filmen i ena handen. "Den var visst tillbakarullad" Hen fick en spontan kram, så glad blev jag! Nu har den alltså till och med blivit framkallad.

Detta är alltså tredje rullen jag tar med min fina lilla Chinon, och jag tror att jag börjar få till det. Ett mirakel är ju att alla bilder på rullen kom med. Alla 24 (25!) finns där, klart och tydligt. Jag öppnade ju kameran?! På endast en bild kan man ana att något sådant skulle skett, och det utan att bilden är kvaddad. Det är ett mirakel! Dessutom kan jag konstatera att de flesta bilder på rullen är fullt godkända, alltså att exponeringen blivit bra och att kompositionen inte är helt åt skogen. Det är stor skillnad mot de föregående rullarna. Ett litet uppsving kanske också beror på att filmen är av bättre kvalitet och inte bara något jag grävt ut från längst bak i kylen.

För några dagar sedan fick jag hem två tjocka kuvert med framkallade digitala bilder. Redan innan jag fick hem dem hade jag svurit ett antal gånger över företagets oduglighet. Deras hemsida och bilduppladdningsfunktion är galen. Galet dålig. Gräslig. Och ja, Tuss, den är baserad på java. Jag hade redan bestämt mig för att det här var sista gången jag skulle använda deras tjänster.

När jag sedan öppnade kuverten insåg jag hur otroligt rätt jag hade haft i mitt nya löfte. De flesta bilder såg helt okej ut, men de som var tagra med högre ISO var mycket kornigare än i datorn. Ja, det blir självklart en skillnad när man printar ut en bild, men inte kan den vara så stor? När jag sedan bläddrade fram till bilderna från Israel fann jag att vinjetteringen på min bild av The Dome of the Rock och Klagomuren hade bytts ut av något som liknande ett drag med en väldigt bred pensel i paint. Det är svårt att förklara hur det såg ut, men tänk dig att det inte fanns någon övergång från mörk- till ljusblått. Där var en kant. Jag blev smått furioso. Jag kommer aldrig beställa bilder därifrån igen, ever. Det enda de är bra på är priser och det räcker tyvärr inte. Stryk under och feta "tyvärr" då jag är superfattig och ändå älskar printade bilder.