Jag: Hej Farfar, det är Therese.
Farfar: Vad sa du?
Jag: DET ÄR THERESE!
Farfar: Jasså, ja. Hejsan.
Jag: Om ni har tid imorgon skulle jag vilja komma förbi och hälsa på. Går det bra?
Farfar: Ja, jo, det ska nog gå bra. Imorn blir bra.
Farmor i bakgrunden: Vem är det?Farfar: Det är Therese.
Farmor: Oj!
Ehm. Jag antar att det inte händer varje dag att jag ringer och kommer och hälsar på, men för en dag låtsades jag verkligen vara ett helgon till barnbarn. Det gick väldigt bra och var faktiskt riktigt mysigt och trevligt. Det går så mycket lättare att prata med någon med knappt någon hörsel kvar om man inte är hundra tusen personer i rummet. Jag visade lite bilder och vi åt bullar. Tittade på regnet. Sedan var jag tvungen att åka och köpa toapapper.
I måndags var det total toalettpapperskris: det enda som fanns kvar var det in action, alltså en påbörjad rulle på varje våningsplan. Jag åkte till affären med ett brådskande mission. I affären låg nektariner och persiker som två högar i en, väldigt svåra att särskilja, och självklart råkade jag ta aningen fler av den dyrare sorten. Människan bakom mig i kassan som närapå klampade ner mig svarade (snarare skrek) innan jag hann svara kassörskan att "JA, det är persikor!!". När jag kom hem upptäckte jag dessutom att jag hade köpt hushållspapper. Och att jag hade fått ett brev om registreringsinformation från Stockholms Universitet. Jävla skit. Inte en bra dag.
Men igår hämtade jag ut Placebo-biljetterna. Känns bra att ha dem i tryggt förvar i min skrivbordslåda. Tittade på filmerna från Finlandsresan och ler lite. Och så köpte syrran hem muffins från muffinsfabriken. Dock hoppas jag på mindre regn idag så att jag kan övertala någon att spela badminton med mig. Annars blir psyket dagens höjdpunkt, och det vore ju... tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar