What's up med mängden miljardärer i världen kontra situationen för barnen i Afrika?
Uppenbarligen försvinner stora resurser iväg på privata konton
istället för att användas till något vettigt. Det är stor arbetslöshet i
Sverige, Europa, världen efter den senaste finanskrisen, men det är
knappast för att det råder brist på saker som behöver göras. I Sverige känner vi alla till
bristen på personal i skolan som gör att barngrupper blir större,
sjuksköterskor hinner inte sätta sig ner på en hel arbetsdag och
bostadsbristen i storstäderna är skyhög. Behöver jag verkligen räkna upp dåligheterna detta leder till?
Vi har alltså
jobb som behöver utföras för att befolkningen ska må så bra som möjligt,
för att utbildningen och vården ska kunna fungera bra, och samtidigt ett stort
antal människor som driver omkring i arbetslösheten. Det känns som en
logisk lösning att utnyttja arbetskraften för att uppfylla de behov som
vårt samhälle faktiskt har. Synd bara att det inte går, för enligt
kapitalismens logik måste pengarna flyga till Schweiz och Caymanöarna.
Där ska de föröka sig som kaniner på några snubbars konton, för deras
eget höga nöje. Varför? För det är ju jävligt nice med egen
swimmingpool, en villa på några hundra kvadrat som du slipper städa
själv, och att vaska flaskor med bubbel för tusenlappar styck. Till er
som har just detta scenario som er högsta dröm, ursäkta mig men jag
tycker inte att det är varken konstruktivt eller produktivt.
Personligen kan det irritera sönder mig hur folk spenderar sina pengar, och då talar jag antagligen om alla jag känner som tjänar mer än jag själv (studieinkomster på ~7000 i månaden och lever med de ekonomiska fördelarna som ges en deltidsanställd inom handeln, aka sambons välvillighet). Uppenbarligen har vårt hushåll väldigt låga utgifter utan bil, sommarstuga, årliga mångliga resor, barn eller husdjur. Vi lever på hyfsat lite pengar. Ibland undrar jag vad jag skulle med en större inkomst till. Röda korset? Vi har det väldigt bra. Globalt sett KOLOSSALT bra! Alla kan dra ner på konsumtion och särskilt de extremt rika. För när det kommer till kritan är deras överflöd totalt onödigt. Vad kan de pengarna användas till på annat håll? Jag baxnar av tanken! Hur står de ut med sig själva? (obs, är medveten om att det finns snälla rika som delar med sig också!)
Vårt omhuldade ekonomiska system tillåter denna fördelning av tillgångar. Att det inte finns några bromsar, en röd lampa som tänds och signalerar att något gått snett är underligt. Individer äger egna flygplan. Individer äger yachter. I plural. Som de lämnar med full besättning runt jordklotet i väntan på att hen känner för att ta sig en tur just där och inte på någon av sina andra lyxbåtar. Individer bär omkring på väskor som kostat sexsiffriga belopp, apropå ingenting. På samma klot sitter barn i fabriker majoriteten av dygnets timmar, ensamstående föräldrar har flera heltidsjobb samtidigt och lyckas ändå inte få ihop pengar till mat och hyra, och för många människor har inte råd att skicka sina barn till skolan. Hur går det ihop? Hur kan vi gemensamt sanktionera detta? Vi har (de flesta av oss) de lagliga rättigheter som gör det möjligt för oss att bli en av dem, en av miljonärerna.
Grejen med pengar är att de inte ökar när de används för att reproducera arbetskraften. Vi är arbetskraften. Vi ska reproduceras genom att hållas vid liv, genom att hållas varma och mätta. Du kanske tänker nu att utbildning och en god näring visst kan ge vinster i framtiden, och absolut. På lång sikt är det absolut en vinst, men inte på kort sikt. Kapitalismens tempo är för snabbt för lång sikt, att gå jämnt ut. Kortsiktigt innebär det att ditt värde sjunker och att få är intresserade av att investera i dig, hur många lovande bebisar du än har. Ungefär. Väldigt grovt sett. Ni förstår min poäng? (märks det att jag lämnade mitt tillmötesgående, nyanserade språk tillsammans med vårterminen?) Kapitalet behöver hålla arbetarna vid liv så att de kan utföra arbetet, men tillgångar utöver det som krävs för överlevnad är krasst sett en förlust. Det var ungefär i detta historiska skede som staten gjorde entré och började formulera en välfärdsstat enligt skilda recept på olika ställen i världen. Det har följaktligen fungerat olika bra. Se även den amerikanska sjukvårdskarusellen och Vårdval Stockholm.
Folk har överskott av pengar. Fler folk har underskott av pengar. Folk som folk? I så fall kan det inte vara endast jag som ser den logiska lösningen på det problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar